Kategori: Recensioner

Publicerat

Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe.

bokklubben[1]Jag har aldrig riktigt slutat fundera över det faktum att en så passionerad bokslukare till kvinna som Mary Anne Schwalbe alltid läste alltid sista kapitlet i en bok först! Vi talar alltså inte om att tjuvtitta på slutet utan att helt regelmässigt läsa sista kapitlet först för att bestämma om boken är läsvärd eller ej.

Men vi tar det från början. Bokklubben vid livets slut är den sanna berättelsen om en mor och hennes vuxne son som bildar en tvåmans bokklubb strax efter att hon har diagnostiserats med galopperande cancer. Deras lilla bokklubb blir något mycket vidare än just en bokklubb. Genom samtalen i böckernas värld djupnar deras relation till tröst och en gåva till dem båda inför vad som ska komma. Mary Anne har ett djupt patos för global humanism och böckernas betydelse i alla samhällen. Hon är en kvinna med ett imponerande CV och 75 års livsvisdom.

Det är en bok fylld av boktips och reflektioner, det är också en berättelse om Mary Annes liv och gärning. Will älskar sin mamma och kanske stör det mig aningen att hon skildras helt utan mörka sidor. Men å andra sidan, om hälften av det som Will berättar om hennes gärningar är sant, måste jag uttrycka min vördnad inför ett sjuhelsikes fruntimmer och förebild. Hon ger också en mycket bra förklaring till varför man ska läsa sista kapitlet i en bok först, även om jag personligen inte känner mig föranledd att börja göra så.

Boken är översatt från engelskan Charlotte Hjukström. Utgiven av Modernista 2013, ljudboken är utgiven av HörOpp!,  finns även som E-bok och i pocket. På Storytel kan man både läsa E-boken och lyssna på ljudboken.

 

Publicerat

Värddjuret av Marie Hermanson

I den mkt hanterbara läsutmaningen jag under året kanske följer har jag nu klarat av nummer 1: Läs en bok med ett djur på omslaget. En omläsning – sådan kan alltid vara vansklig då läsupplevelsen tenderar att romantiseras och växa allteftersom åren går.

Denna gång – icke. Tvärtom faktiskt. Det finns saker i den här boken som jag helt enkelt glömt bort och som nu kom som en positiv överraskning. Huvudpersonen Anna lever ensam, jobbar som frilanstecknare och har just avslutat ett ganska långt förhållande med en gift man. Vad gör man nu? Anna åker till Borneo: komma bort, vidga vyerna, sörja.

Och när jag satt där på stenblocket och såg ner i det guldbruna vattnet så hände något med mig.

Jag gav upp. Jag släppte allt. Jag lade av mig hela bördan.

Men någonstans där i djungeln är det något som bosätter sig i hennes lår. En böld? Ett insektsbett? I Sverige träffar hon en läkare med tropiken – såväl sjukdomar som insekter – som specialitet och han inser snabbt att det är en unik utrotningshotad fjärilslarv som skaffat sig ett bo. Ädelt  låter läkaren  Anna bo i sitt fjärilshus. I väntan på den vackra kläckningen.

Det är magiskt och realistiskt och det är lockande och obehagligt så att jag tappar andan. Fortfarande. Läs den. Läs om!
Värddjuret. Marie Hermanson. Utgiven 1998 av Albert Bonniers förlag.

Publicerat

September av Kristoffer Leandoer

9789127140745[1]Hon dör ung bara 42 år gammal. Hon växer upp på Södermalm i Stockholm som enda barnet. Fadern är präst, modern hemmafru, hon är ett ensamt barn ofta utlämnat till de vuxnas nycker. Hon ger sig av för att söka efter sig själv, finner kärleken och blir mor.

Berättelsen får en speciell nerv av att vi vet att hon ska dö ung. Det är sorgset och vackert att Kristoffer Leandoer skapat en historia till sin mor som 1978 dog i tarmcancer. Han berättar om hennes talanger och tillkortakommanden, hennes drömmar och slutligen accepterandet av att hon inte längre kommer att finnas kvar.
Hon drömde om att skriva en bok, Kristoffer skriver den åt henne.

Han berättar om ett liv som förvisso är fiction men som hade kunnat vara hennes. Under hennes sista tid ligger Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset bredvid henne på sjukhusets sterila nattduksbord. Boken är för tung för att hon ska kunna läsa, men symboliken är tydlig. Två porträtt av nordiska kvinnoliv i olika tidsåldrar, båda skildrade med insikt och kärlek.

September är utgiven av Natur&Kultur 2013.

 

Publicerat

Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

9781352_fyrenmlahvcmyk_10164[1]Bokens omslag är vemodigt blått med en gnistrande stjärnhimmel. Fyren höjer sig som en mörk skugga ur grodperspektiv precis så som jag föreställer mig natten ute på ön Janus Rock. Ön med fyren ligger mer än en halv dagsresa Australiens kust där den varma indiska oceanen möter det kalla södra ishavet. Det är 1920-tal och den unge Tom Sheridan har återvänt från skyttegravarna i Europa med sargad själ. Han söker lindring och ro i det ensamma arbetet som fyrvaktare på Janus Rock. Mest av en slump möter han Isabel, som är redo att dela hans ensliga liv. Paret är lyckliga tillsammans men barnet de så hett önskar sig kommer inte.

En stormig natt driver en båt iland på Janus Rock, i båten finns en död man men också ett levande spädbarn. Ett spädbarn under tre månaders ålder som skulle kunna vara Isabels och Toms eget, då Isabel bara veckan innan haft ett sent missfall. Isabel övertalar Tom som mot bättre vetande går med på att behålla barnet. Isabels längtan och omedelbara kärlek till den lilla flickan får henne att uppfyllas av tron på att barnet är guds gåva samt att barnet som enda överlevande från ett skeppsbrott inte har några anhöriga.

Men vem är egentligen den lilla flickan som Tom och Isabel kallar Lucy, finns det verkligen ingen som saknar och sörjer henne? Fyren mellan haven handlar om barnlöshet och längtan efter barn i en annan tid än vår. Den handlar om krigets fasor och den avsky som fanns mot tyskarna efter andra världskriget. Den handlar om att det ibland är omöjligt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Den är således synnerligen aktuell och den är så innerligt vackert skriven. En av mina favoriter under 2014.

Utgiven av Massolit förlag 2014, översatt från engelskan av Katarina Falk.