Värddjuret av Marie Hermanson

I den mkt hanterbara läsutmaningen jag under året kanske följer har jag nu klarat av nummer 1: Läs en bok med ett djur på omslaget. En omläsning – sådan kan alltid vara vansklig då läsupplevelsen tenderar att romantiseras och växa allteftersom åren går.

Denna gång – icke. Tvärtom faktiskt. Det finns saker i den här boken som jag helt enkelt glömt bort och som nu kom som en positiv överraskning. Huvudpersonen Anna lever ensam, jobbar som frilanstecknare och har just avslutat ett ganska långt förhållande med en gift man. Vad gör man nu? Anna åker till Borneo: komma bort, vidga vyerna, sörja.

Och när jag satt där på stenblocket och såg ner i det guldbruna vattnet så hände något med mig.

Jag gav upp. Jag släppte allt. Jag lade av mig hela bördan.

Men någonstans där i djungeln är det något som bosätter sig i hennes lår. En böld? Ett insektsbett? I Sverige träffar hon en läkare med tropiken – såväl sjukdomar som insekter – som specialitet och han inser snabbt att det är en unik utrotningshotad fjärilslarv som skaffat sig ett bo. Ädelt  låter läkaren  Anna bo i sitt fjärilshus. I väntan på den vackra kläckningen.

Det är magiskt och realistiskt och det är lockande och obehagligt så att jag tappar andan. Fortfarande. Läs den. Läs om!
Värddjuret. Marie Hermanson. Utgiven 1998 av Albert Bonniers förlag.

September av Kristoffer Leandoer

9789127140745[1]Hon dör ung bara 42 år gammal. Hon växer upp på Södermalm i Stockholm som enda barnet. Fadern är präst, modern hemmafru, hon är ett ensamt barn ofta utlämnat till de vuxnas nycker. Hon ger sig av för att söka efter sig själv, finner kärleken och blir mor.

Berättelsen får en speciell nerv av att vi vet att hon ska dö ung. Det är sorgset och vackert att Kristoffer Leandoer skapat en historia till sin mor som 1978 dog i tarmcancer. Han berättar om hennes talanger och tillkortakommanden, hennes drömmar och slutligen accepterandet av att hon inte längre kommer att finnas kvar.
Hon drömde om att skriva en bok, Kristoffer skriver den åt henne.

Han berättar om ett liv som förvisso är fiction men som hade kunnat vara hennes. Under hennes sista tid ligger Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset bredvid henne på sjukhusets sterila nattduksbord. Boken är för tung för att hon ska kunna läsa, men symboliken är tydlig. Två porträtt av nordiska kvinnoliv i olika tidsåldrar, båda skildrade med insikt och kärlek.

September är utgiven av Natur&Kultur 2013.

 

Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

9781352_fyrenmlahvcmyk_10164[1]Bokens omslag är vemodigt blått med en gnistrande stjärnhimmel. Fyren höjer sig som en mörk skugga ur grodperspektiv precis så som jag föreställer mig natten ute på ön Janus Rock. Ön med fyren ligger mer än en halv dagsresa Australiens kust där den varma indiska oceanen möter det kalla södra ishavet. Det är 1920-tal och den unge Tom Sheridan har återvänt från skyttegravarna i Europa med sargad själ. Han söker lindring och ro i det ensamma arbetet som fyrvaktare på Janus Rock. Mest av en slump möter han Isabel, som är redo att dela hans ensliga liv. Paret är lyckliga tillsammans men barnet de så hett önskar sig kommer inte.

En stormig natt driver en båt iland på Janus Rock, i båten finns en död man men också ett levande spädbarn. Ett spädbarn under tre månaders ålder som skulle kunna vara Isabels och Toms eget, då Isabel bara veckan innan haft ett sent missfall. Isabel övertalar Tom som mot bättre vetande går med på att behålla barnet. Isabels längtan och omedelbara kärlek till den lilla flickan får henne att uppfyllas av tron på att barnet är guds gåva samt att barnet som enda överlevande från ett skeppsbrott inte har några anhöriga.

Men vem är egentligen den lilla flickan som Tom och Isabel kallar Lucy, finns det verkligen ingen som saknar och sörjer henne? Fyren mellan haven handlar om barnlöshet och längtan efter barn i en annan tid än vår. Den handlar om krigets fasor och den avsky som fanns mot tyskarna efter andra världskriget. Den handlar om att det ibland är omöjligt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Den är således synnerligen aktuell och den är så innerligt vackert skriven. En av mina favoriter under 2014.

Utgiven av Massolit förlag 2014, översatt från engelskan av Katarina Falk.

Twist av Klas Östergren

9789127140110[1]Som murgröna på en husvägg slingrar sig berättelsen fram utan att en enda gång tappa fokus. Bokens berättare, en manlig skribent runt de 50 inte helt olik Östergren själv, berättar om  kvinnan vars mysterium har präglat väsentliga delar av hans liv. Amis eller Ann-Maries gåta leder oss in i en berättelse om bedragare, maffiamedlemmar och hänsynslösa affärsmän från 60-talet fram till våra dagar.

Romanen skildrar ett till synes slumpartat skeende innehållande alla möjliga lösa trådar om båtar och fiske, ett teatersällskap, släktforskning, gamla vänner, spioner och inte minst män utan samvete. Störst intryck på mig gör ”The Lubricator, Smörjaren” en man med uppenbar våldspotential som kände Ami och som företräder ”det klassiska öst”. Smörjaren som kan dricka obegränsat med alkohol utan att bli påverkad eller tagen för rattfylleri och visar sig vara obehagligt skicklig på att oskadliggöra kamphundar. Allt skildras i den sparsmakat ordexakta stil som är Östergrens alldeles egna.

Klas_-stergren_6bw_Foto_Viktor_G-rds-ter[1]Det talas ofta om en boks första mening, mer sällan om dess sista. Jag minns inte den första meningen i Twist, den sista kommer jag däremot att minnas länge, den är så sällsamt perfekt. För de lösa trådarna binds samman till en smart ”twist” och sakernas tillstånd får sin förklaring, det till synes slumpartade skeendet var inte slumpartat alls. Fast en sak undrar jag över, researchern/släktforskaren som berättaren möter på ett café i Norrköping, är det en slump att hon är aningen lik Lisbet Salander?

Twist är utgiven av Natur&Kultur 2014, jag lyssnade på boken via Storytel, uppläsare är Reine Brynolfsson.