Kategori: Recensioner

Publicerat

Mörk jord

Varje dag står mormor i fönstret och tittar. Kan det vara i dag som han kommer tillbaka? Kan det vara idag? Eller ska det bli en sådan dag där insikten om att Billy försvunnit återigen slår till med förödande kraft och ångest. Troligen. På övervåningen står Billys rum exakt som när han lämnade det för 18 år sedan. Legobygget är inte helt klart. Saker ligger utströdda på golvet. Ett museum över en pojke som försvann.

Steven, 12 år, önskar att mormor skulle få ett svar på var Billy tog vägen. Blev han offer för seriemördaren Avery eller vad hände? Steven kan inte mycket, tycker han, men en sak har han ändå fått beröm för: att skriva välformulerade brev. Han bestämmer sig för att skriva till Avery och fråga: Var finns Billy?

bokfrukostjan13Det hugger till i hjärtat att läsa om utsatta barn som vill ställa till rätta. Vi är rörande eniga på bokfrukosten att personporträtten i Mörk jord i allmänhet är bra. Och att berättelsen om Steven är fantastisk. Det här blir en barndomsskildring som verkligen berör.

Priset som ”Årets bästa kriminalroman” undrar vi lite över. Visst finns en historia om ett brott, men trots att det är ohyggligt är det inte lösningen av dåden som är centrala. Handlingen är långsam och suggestiv. Hur kan en pojke, en familj, en by leva i traumat av ett mördat men aldrig återfunnet barn?

Mörk jord. Belinda Bauer. Utgiven 2010 (Blacklands) . På svenska av Modernista 2011.

Publicerat

Mitt liv som bok

Jag är en sådan som tycker att det är intressant att diskutera hur man sorterar sina bokhyllor. En som  vill veta vad folk använder som bokmärke. Om vissa böcker passar bättre att läsa på morgonen eller om man ska spara dem till en natt-läsning. Samtal om fina och fula omslag deltar jag ofta i. Likaså grottar jag gärna ner mig i diskussioner om papperskvalitet och typsnitt. Så hela idén om att skriva en memoar om en boks liv och leverne låter fantastisk i mina öron och jag trycker boken Mitt liv som bok till mitt hjärta när jag först får se den .

Romanen föds 1983 och vill aldrig berätta vare sig titel eller författare. Den klarar sig från det inledande dödshotet från råttornas gnagande och får framleva sina dagar i boklådor, bibliotek och hos privatpersoner. Ibland glimrar det till och en rolig kommentar, en fin tanke eller iakttagelse serveras mig. Men boken spretar och verkar inte veta vad den vill berätta.  Är det en betraktelse av boken som fysisk tingest? I så fall är det en tämligen snobbig hållning. Är det en berättelse om sina läsare? Då är det för ytligt. Om litteratur? Ja, kanske.

Det blir en diversehandel av alltihop och trots att boken är tunn hinns det dessutom med en stor portion nonsens också. Ibland ur ett perspektiv som knappast kan vara bokens själv. Det är synd, tänker jag och pickar med fingret mot boksidorna. Den här romanen om en roman kunde ha tagit helt andra och mer intressanta berättarvägar.

Mitt liv som bok. Paul Desalmand. Utgiven 2006. På svenska av Ordfront 2012

Johanna L höjer också ett ögonbryn. Hannele känner också viss tveksamhet.

____

Publicerat

Sörja för de sina

barnvagnOch nu är det beredskapstider och Tomas rycker in. Maj tar hand om dottern Anita med kärlek samsad med en trötthet på barnet som kräver kräver kväver, sa hon kväver? Hon menar det inte, eller jo. Tomas som är nykter, tar nu plats i romansviten med en egen röst. Han sliter med nykterheten, med den och med Maj som…

Vad är det med kvinnor och alla deras diffusa symptom?

Så föds sonen Lasse. Tomas kommer äntligen hem. Hem till matlagning, barnaskötsel, städning och hur skulle det se ut om man inte höll ordning!

Ibland tröttar jag på Maj som är för mycket och Tomas som är… för lite?  Jag vill öppna fönstret och hämta luft. Om den första romanen om dem, Att föda ett barn, skrev jag samma sak:

Det strömmande flödet gör att jag en bit in i boken tröttnar. Bestyren, kakorna, recepten, tillvägagångssätten blir frustrerande detaljer och jag stönar när ytterligare en sida med förberedelser inför julen forsar fram.

Men sättet att berätta deras historia – orden och tankarna i ett svep och att jag vet aldrig om jag är innanför eller utanför –  tar mig alltid tillbaka till berättelsen. Det här är något unikt.

Sörja för de sina. Kristina Sandberg. Utgiven av Norstedts 2012.

Publicerat

Gale

Jag minns en tv- film om en kvinna som seglade ensam över Atlanten. Hon filmade sig själv med jämna mellanrum för att hålla modet uppe när stormarna hotade att kantra segelbåten.  Det kittlade lite och lockade – Jag mot Elementen, ni vet. Men mest blev jag imponerad av henne. Ensamsegla, det är stort. Jag tänker på henne när jag börjar läsa Gale och idén att segla båt över Atlanten.

Veckan innan orkanvarningen blåses av är hamnen i Santa Cruz fullpackad av långfärdsbåtar. Teneriffa har blivit en flaskhals för segelfolket, en plats där båtarna sammanstrålar och besättningarna umgås. Tusentals båtägare och besättningsmän väntar på klartecken.

Att ge sig ut på en Atlanten-segling – varför gör man det? Gale och Devan längtade efter äventyret och när de nu nyss gift sig kunde en resa från Teneriffa över det stora havet vara en fantastisk idé. Men de vill ha med sig två till i besättningen. Daniel lämnar något outtalat i Sverige med svartsjuka och kanske misshandel, tillbakablickarna är osäkra. Seglingen blir ett sätt att vara i nuet och han funderar inte så särskilt på vad som händer när han kommer fram. Den fjärde personen är Matthias, en van seglare som vill ha ett avbrott i tillvaron.

Segla fyra personer i en trettiotvåfotare, jag ryser vid tanken. Att komma överens, ha ett fungerande schema som alla sköter, känna tillit till varandra. Det är mycket som ska fungera. Ombord på Venja brister det nästan på en gång. Irritation över skepparens beslut, trötthet, vattenbrist gör att när de kommit bara en liten bit så är splittringen ett faktum. Då har de många dagar och nätter kvar. Den klaustrofobiska känslan är stark när jag läser. Och just genom att författaren låter tillbakablickarna på Daniels gamla liv sippra in då och då ökar oron för vad han egentligen är för en människa.

Gale. Karl Eder. Utgiven av Natur och kultur 2013.