Kategori: Recensioner

Publicerat

Outsider

Jag minns Underdog som en av de bästa böckerna jag läst. Tidsandan, så precist fångad, det rika språket och glädjen i berättandet. Jag blir därför glad när Outsider skrivs och ges ut men när jag börjar läsa den är jag  förväntansfull på det där sättet som nästan är jobbigt. Ska den vara så där bra som jag vill?

Outsider fortsätter några år efter Underdog. Johan Kraft har flyttat till en studentkorridor i Lund och läser juridik på universitetet. Han är tillsammans med Helena som delar en lägenhet i innerstan med några kompisar. Det är den vuxne Johan som berättar om den yngre, och även om vi verkligen är där och då, ger det berättarsättet möjlighet till reflektion och tolkning. Jag har för mig att det var på samma sätt i Underdog? Johans mamma har lämnat industrin och jobbar med ekonomi på ett  . Monika kämpar på med sin dotter och jobbet som servitris.

På samma sätt som en underdog är den som slår sig upp underifrån blir outsidern den som kämpar för att passa in i nya sammanhang. Visst är det så att arbetarklassen studerar på universiteten på 80-talet men Johan känner att han hela tiden för arbeta för sin plats i samhället där andra, Helena till exempel, har det så självklart. Men det är inte bara Johan som är outsider. Utanförskapet känns för många i berättelsen och hur ska de lösa det?

Outsider är välformulerad och välskriven. Det jag tyckte om hos Underdog – tidsandan, det rika språket och glädjen i berättandet – jo, jag hittar det här också, även om jag inte blir lika uppslukad och betagen av berättelsen. Det är tankeväckande läsning om klass och ursprung och möjligheter. Men mest gillar jag faktiskt att få veta ”hur det gick” för Johan och hans familj.

Outsider. Torbjörn Flygt. Utgiven av Norstedts 2011.

___

Läs också vad Fru E och Annika Koldenius och Bokomaten  tycker om romanen

Publicerat

Sköra bestar

Jag minns när jag läste Ivans återkomst, min första Tawni O’Dell.  Coal Run, ett samhälle som kretsade kring J&P:s gruva nummer 9. Innan den rasade och dödade hundratals män. Inklusive Ivans pappa. Så jävla bra. I Sköra bestar är det samma kolgruvemiljö i Pennsylvania där pojkarna Kyle och Klint sedan år tillbaka bor tillsammans med sin pappa efter att morsan dragit iväg. Storebror Klint är stadens baseballstjärna och har starkt stöd av sin pappa. Kyle är femton, kär i Shelby och längtar efter sin lillasyster som flyttade med mamman.

Så kör pappan ihjäl sig. Från ingenstans dyker mamman upp igen för att ta tillbaka sina pojkar och flytta dem till Arizona. Men de vägrar. Shelby kommer på den goda idén att hennes farmor, den ogifta ms Jack skulle kunna ta hand om pojkarna.

Det jag verkligen gillar i boken är berättelserna ur Kyles perspektiv. De delarna är så gripande och initierade så att jag baxar. Jag gillar hans sätt att betrakta världen, relationen till sin storebror och Ms Jack. Bra bra bra! Mindre gillar jag delarna där Ms Jack får ha perspektivet. Det blir en gräns mellan mig och texten som jag aldrig lyckas ta mig över. Jag tycker om O’Dells romaner om det fattiga USA, om arbetarna och en hård miljö utanför storstäderna. Kanske är det därför jag hakar upp mig när det blir den motsatta sidan, kolgruvemiljonärskan som gestaltas, även om Candace Jack är en hyvens kvinna.

Sköra bestar. Tawni O’Dell. Utgiven på svenska av Natur&Kultur 2011.

_____

Jag funderade en del över titeln Sköra bestar. När jag berättade vad jag läste för folk fick jag alltid upprepa titeln. Jag tror att det är bestar som är haken men jag har inte något bättre förslag egentligen.  Av en slump hittade jag Owlits bloggy som handlar om när titeln bestämdes!

Publicerat

Mats kamp (och min)

Mats kamp. Så många hurrarop bland recensionerna har den fått. Och , jo den var bra. Inte så att jag vill bygga altare som JoÖ uppmanar till i sin entusiasmerande bloggy. Men ett stort hurra ska boken få!  Jag har tidigare läst om ungdomsåren i Hey Princess (men inte Pojken i skogen) och här kommer karriärutveckling och familjen in. Det är smart, engagerande och träffsäkert.

När jag tittar på de vältecknade sidorna önskar jag åter att mina dagböcker var ritade i stället för skrivna med alla dessa ord. Observera nu när du läser vidare att jag på intet sätt jämför mig med Mats Jonsson. Vad jag vill göra är att i elfte timmen uppfylla det nyårslöfte jag lite luddigt avlade i januari : att ge mina vanligen svårmodiga och ordrika introspektioner ett illustrativt lyft. För saken är den att jag inte en enda gång tecknat i mina anteckningsböcker under året.

Så: Jag börjar med en enkel men typisk händelse i mitt liv (klicka upp bilden om den är för liten)

 

Utan att värdera mitt liv, så ber jag dig betrakta bilderna. Det tog mig galet lång tid att rita. I januari skrev jag att en finess med att teckna istället för att skriva var att det skulle gå snabbare. Det är inte så.  Jag suddade, ritade om, suddade och ritade om.  Det beror förstås på att jag inte är konstnär och heller inte tränat särskilt mycket. Jag hade Mats kamp som förlaga för att rita mig själv.  Ändå är det sammanhanget som gör att vi förstår att det är en och samma kvinna, inte fyra stycken, som har magasin-problem.  Men det svåraste var själva innehållet. Att komma på vad jag skulle välja och hur jag skulle illustrera det . Min sorterings- och städiver i all ära. Men om det nu ska ta en förmiddag  för en sådan liten händelse,  hur ska det gå när jag vill utreda meningen med livet eller funderingar kring roliga saker att göra nästa vecka?

Så, jag vet inte jag.  Mina moleskine-böcker får nog fortsätta att vara ordrika, ältande och babbliga. Och med dessa visdomsord avslutar jag mitt års sista recce. Läs Mats kamp uppmanar jag dig och tackar för uppmärksamheten. En avslutande Årets-lista kommer förstås närmare tolvslaget.

Mats kamp. Mats Jonsson. Utgiven av Ordfront 2011

Publicerat

Böcker med datum

Jag sitter vid fönstret och tittar oroligt på det där fina bambu-staketet på balkongen. Just nu tror jag att det bara är ljusslingenätet som håller samman bambupinnarna och blåsten ser inte ut att avta. Solen skiner, det är tio plusgrader och bortsett från blåsten skulle det kunna vara en härlig vårdag. Men nu är det ju annandag jul när jag skriver det här. Och jag vill behålla christmas spirit ett par dagar till och även om jag inte längtar tillbaka till förra årets snömängder så kommer jag strax dra ner persiennen för att fortsätta min annandagsjul-läsning.

Fast först –  två juldagsläsningsböcker:  Dash och Lilys utmaningsbok börjar 21 december och sträcker sig ända fram till 1 januari.  Dash avskyr julen och Lily älskar den. De möts via en röd Moleskine-bok som Lily placerar på bokhandeln  Strand i New York och som de sedan skickar mellan sig med gåtor att lösa.  De träffas förstås snart och hela historien avslutas i ett nyårsnattscrescendo i bokhandeln. Min plan var som sagt att läsa kapitlen på sina rätta dagar. Men jag kom in i ett läsflow på juldagen och bara läste på. Boken har ett bra driv med Lilys och Dash varvade berättarperspektiv.

I min bloggy förra året lämnar jag en gåta på rött Moleskine-vis.

154/16/1-5

När jag löser den med hjälp av min svenska utgåva blir budskapet:

Men egentligen ville du komma

Hm. Vad ville jag meddela? Någon som har det engelska originalet får berätta det för mig. Jag placerar hursomhelst in romanen på avdelningen Julstämning i bokhyllan. Där kan jag placera in Miracles in Regent street också, men inte lika gärna. För trots juligheten blir jag mest uttröttad. Från starten den 1 december då huvudpersonen Evie Tyler börjar berätta om sitt arbete på varuhuset Hardy’s till epilogen den 1 januari använder författaren många många ord, många många meningar och många många detaljer för att berätta sin historia. Stryk, strama upp, skär bort tänker jag och läser varannan rad i hög hastighet.

Det jag gillar är förstås det juliga. Dekorationerna, julhandelns upptrappning mot sitt crescendo, stämningen och glittret.  Det jag inte tycker är bra är den osannolika huvudpersonen Evie. Hon kliver in på Hardy’s en dag, det varuhus som alltid haft en speciell plats i hennes liv då mamma och pappa träffades där. Av en slump misstas hon för att vara en anställd, finner sig i det och tar hand om lagret samt kallas under ett par år för Sarah. Hon drömmer om att få komma ut i själva varuhuset och ordna och ställa. Att få vara någon annan än den hon är, varför inte den flärdfulla kollegan Carly? När Evie får tillfälle, också här av en slump,  tar hon rollen som Carly och blir tillsammans med en tjusig kille under sitt fejkade namn och identitet.  Men slutet gott och (nästan) allting gott när saker och ting uppdagas och sens moralen ”var aldrig någon än dig själv” gestaltas.

Dash och Lilys utmaningsbok. Rachel Cohn och David Levithan. Utgiven på svenska av Xpublishing 2011.

Miracle on Regent Street. Ali Harris. Utgiven av Simon&Schuster  2011.

Nu drar jag ner persiennen och läser vidare.

_____

PS. Läs vad Hyllan tycker. Fotot är förresten väldigt juligt, eller hur? Fotograferat för några år sedan då Gröna Lund i Sthlm hade vinteröppet.