Kategori: Recensioner

Publicerat

Brixton Beach

Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som nu. Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag  just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.

Alice heter kvinnan som är huvudperson  i Brixton Beach och jag följer henne i dryga trettio år. Bombningarna i London 2005 ramar in berättelsen men Sri Lanka är själva utgångspunkten, pulsen, själen i berättelsen. Här föds Alice och bor tillsammans med föräldrarna när det ännu är Ceylon och inbördeskriget växer, när människor plågas och dör i allt snabbare takt. Alice mamma Sita blir gravid när Alice är nio år och när Sita felbehandlas av en rasistisk läkare så att förlossningen blir ofattbart svår beslutar familjen sig för att lämna ön för en annan. England.

Kvar på Sri Lanka finns Alice morfar Bee. En underbart skildrad man. En konstnär vars röst bärs vidare i såväl Alice som i romanen långt efter att han är död. Alice längtan efter hemlandet, efter morfar, efter det som skulle bli, efter havet, med vågorna som rullar ut och alltid kommer tillbaka, fyller alla hennes konstverk i huset Brixton Beach i London. Men det finns inte sentimentalitet just, snarare allvar och kanske hopp. Alice är ett allvarligt barn och likafullt en allvarlig kvinna och jag vänder blad efter blad, hela tiden på spänn. Och jag önskar henne att stråk av Brixton Love ändå ska dra in. Måtte hon nu… och ska hon ändå inte … och skulle hon…

Och hon skulle.

Brixton Beach av Roma Tearne. Utgiven av Ordfront 2011.

 

Publicerat

Konsten att vara otrogen på Facebook

Gunilla Bergensten, tidigare känd med böckerna Familjens projektledare säger upp sig och När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) kom förra året med sin första skönlitterära bok Konsten att vara otrogen på Facebook. Jag köpte och fick den signerad på förra årets bokmässa men det har dröjt ända tills nu innan jag läser den.

Boken handlar om Tove och hennes väninnor Sanna och Tess. Tove har flyttat från Göteborg till Varberg för att hon bränt ut sig på sitt jobb på reklambyrån. Nu frilansar hon istället och genom Facebook håller hon kontakten med sina gamla kollegor och vänner.

Men även en del spöken från förr dyker upp. Tove hittar sitt gamla ex Christian på Facebook och en spännande historia rullas upp, dels deras förflutna men också hur Tove hittar omvägar för att kunna ta sig till Stockholm för att träffa honom. Samtidigt flirtar Sanna och Tess hejdlöst också med olika personer på samma sajt.

Tove och hennes nuvarande man Fredrik brottas också med infertilitet och vännerna runt omkring med livspusslet, barn och familj och karriär. Är det oundvikligt att hitta flirtar utanför förhållandet? Facebook gör det allt enklare. Frågorna som ställs i boken är bland annat hur man håller äktenskapet vid liv, karriären igång och samtidigt är en bra förälder eller hoppas på att bli.

Gunilla Bergensten har lyckats skriva en jättetrevlig roman om livet runt 40 och fångat andan hos alla oss som delvis lever våra liv på Facebook. Historien är dock ganska enkel och banal och slutet väldigt förutsägbart.

Men som en vän till mig sa: ”Facebook! Jag är så kopiöst glad över att jag plötsligt har nästan alla jag någonsin tyckt om, från hela världen och från barndomen och framåt, på ett tangenttrycks avstånd hela tiden. Det skulle ju inte hända förrän man kommit till himlen, sas det, men istället hände det när man blev 36! Fantastiskt ju!”.

Konsten att vara otrogen på Facebook ges ut av Forum förlag och kom 2010.

Publicerat

Tigerkvinnan av Katerina Janouch

Katerina Janouch är tillbaka med fjärde boken om barnmorskan Cecilia Lund, en serie feelgoodböcker som utspelar sig i en brokig fyrbarnsfamilj som nu ska bli fem. I den här boken får även Cecilias två systrar ta ännu mer lite plats liksom hennes mamma och mormor. Det är en historia om fem olika kvinnor med Cecilia i centrum.

I boken trängs olika frågorna med varandra. Högt och lågt. Schizofreni, alkoholism, rehablitering, politik, kommersialisering av julen, omskärelse och förlossningar för dessa kvinnor, surrogatmammor, hemförlossningar… Till och med kampanjen #prataomdet får sin plats i boken. Även om jag ibland tänker att det blir för mycket så lyckas Katerina Janouch sy ihop allt på plats. Förutom en historia i början som jag funderar på genom hela boken. Vad hände med de lätt utvecklingstörda autistiska föräldrarna i början av boken? Jag väntade en uppföljning hela boken igenom.

Hemförlossningar får stor plats i boken, Cecilia är gravid med sitt femte barn och förlossningen närmar sig. Hon är nyfiken på alternativa sätt att föda och söker sig mot okonventionella metoder. Hemförlossningar är också en stor del i Janouch mission, hon talar ofta varmt om dessa och så också i boken men hon låter även de mer skeptiska få sin plats och göra sin röst hörd.

Nu blir det spoliers så sluta läs nu om du tänker läsa boken!
Upplösningen är snabb och spännande men kanske lite överrumplande. Boken har en deckaraktig ton och man får följa gärningsmännens tankar och funderingar och det jag skulle ha velat är att man hade haft en chans att själv fundera ut vem det var (det får man visserligen i en av intrigerna med Christinas hotbrev) men nu kopplas det bakåt till en av de tidigare böcker vilka jag inte alls hade i färskt minne.

Men Tigerkvinnan är nog, trots det överspäckade innehållet, en av de bästa böckerna om Cecilia Lund. Nu längtar jag såklart efter nästa!

Bilden togs på Katerinas seminarium på bokmässan i september i år.

Publicerat

Erebos

Jag läser Johanna L:s bloggy – noterar: Hungerspelen, spännande och bladvändare. Åker omedelbart till Aka och köper mitt ex av Erebos.

På skolan där Nick går börjar det diskret delas ut tunna plastaskar bland eleverna. Plötsligt ökar skolket och när eleverna väl är på plats är de trötta och hålögda. Vad är det för drog? Magistern i engelska tar upp frågan men får undvikande svar. Nick är lika frågande, hans gode vän Colin verkar involverad men vägrar berätta. Så en dag får Nick frågan: ”Vill du ha?” Han lovar att underkasta sig reglerna att inte avslöja någonting för någon om…dataspelet.

Snabbt sugs Nick in i Erebos- datavärlden där han med sin spelfigur Sarius blir en sann krigare och pussel-läggare. Men Erebos är Spelens Spel och går långt utanför datorskärmen.  Linjen mellan verklighet och spelvärld tunnas ut och det är svårt att dra gränsen.

Ja, jag vill verkligen veta hur det går. Det är därför jag vänder blad efter blad. Och jag imponeras av idén och hur författaren håller ihop trådarna. OBS!! Viss SPOILERVARNING: //Men jag fattar ärligt inte vad det är som får ungdomarna att fastna så hårt i just det här spelet. Först tänker jag att det är ett slags sekt-beteende: vi mot de andra. Men eftersom de inte får prata med varandra utanför spelet faller det. Och också i spelet är det otillåtet att ge tips för att tydligt hjälpa varandra. Dessutom går det lite väl enkelt att manipulera ungdomarna till farliga uppdrag.  //

Samtidigt: Jag spelar inte mycket, men jag tittar desto mer när andra  gör det. Jag tycker författaren lyckas bra att skapa en realistisk spelvärld och jag är övertygad om att unga människor sträckläser den här romanen oavsett om det är spelare eller inte.

Erebos. Ursula Poznanski. Utgiven av Opal förlag 2011.