Efter ett par sidor bestämmer jag mig. Att åka dit alltså. Att åka till Vällingby. Ta tunnelbanan hela vägen ut, förbi alla stationer , kliva in på torget, sitta på kanten till fontänen. Och jag googlar kartor och bilder.
Men jag kommer aldrig dit. Jag blir kvar i romanen i stället. Närmast oavbrutet.
Vällingby nordväst om Stockholm började planeras på 40-talet. Förstaden skulle bli allt. Få allt. Vara allt. På 2000-talet uppstår Vällingby 2.0. ABC-stadens berättarjag bor här under ett år. Han hyr ett rum hos Kalle i den del av förorten som heter Grimsta. Han skriver. Han umgås med Anna. Han svarar på frågor hos den nummerupplysnings-firma han jobbar hos. Med fakta och fiktion i en vacker fläta berättas om förorten och bilden av den blir något levande, något som kanske andas, något som aldrig kan gå över.
Trots att ABC-staden konstruerades för att vara en helt oberoende enhet, en stad utanför alla andra städer, är den invecklad i ett beroende som är oändligt. Man kan stå på torget och se att husen verkar hålla uppe sig själva, att staden växer runtomkring en och vara verka vara, men det är bara en illusion […]
Även om det finns människor i förorten, på jobbet och i berättarens liv blir det aldrig känslosamt. Saker händer och han betraktar det som sker på ett intellektuellt vis. Månaderna går, huset som byggs i centrum blir allt högre, snön kommer och samtalen hos nummerupplysningen blir stundtals bisarra. Relationen med Anna går över och tunnelbanans resor till och från är alltid olika. Tiden går och så är det bara. Snart är det sommar, huset är färdigbyggt, det dags att flytta, sluta och börja något annat. Men Vällingby är färdigt.
Romanen är också färdig nu. Jag tycker otroligt mycket om den, Fascineras av författarens förmåga att se detaljer, att gestalta det vardagliga i språkligt intressanta nedslag. Tycker om det återhållsamma, närmast kyliga förhållningssättet.
Och till Vällingby åker jag nog inte.
ABC-staden. Måns Wadensjö. Utgiven av Albert Bonniers 2011.
Tidigare har jag skrivit om Förlossningen. Läs den också.
______
Pappa Foxman är död. Judd och hans syskon har samlats i barndomshemmet för att sitta shiva enligt pappas sista önskan. Sju dagar på låga stolar för att sörja och omhändertas av besökarna. I en strid ström kommer barndomsvänner, grannar och släktingar och konfronterar familjen inte bara mat utan med önskade och oönskade minnen – som en megaversion av Här är ditt liv.
Det sägs att i den tyska utgåvan av Leonie Swanns Glennkill finns en bild på ett får längs ner på varje boksida. Och om man bläddrar snabbt blir det en liten tecknad blädderfilm med hoppande får. Fint! Min svenska utgåva bjuder inte på denna extravagans men är läsvärd ändå.
Jag hade bestämt mig. Den enda boken på bokmässan skulle bli den här. Rakt på hyllan gick jag och plockade romanen med den intagande framsidan och lockande titeln Huset du älskade. Jag tycker mycket om böcker om hus, förstår du. Den bästa är förstås George Perecs Livet – en bruksanvisning, där hyreshuset på nr 11 rue Simon-Crubellier står i centrum.