Bokresa är en bokresa är en bokresa

Vi var i Brighton i år.  Utlandsresa nummer 6 och en halv. Sexton trevliga människor, ja jag räknar in mig själv bland de trevliga, som packade resväskan för att åka till den här brittiska kuststaden och diskutera Starlings. Också. Tittar vi runt på bloggar och insta-flöden hinner sexton personer med så otroligt mycket (litterärt) under en helg och lite till. Läs till exempel hos Enligt O eller Bibliotekskatten.

Det är roligt att ta sig an en stad ur ett litterärt perspektiv. Vår guide Gill, som jag helt enkelt googlade mig fram till, tog oss med till platser och personer som vi kanske inte hittat till på egen hand. Jag älskar litterära promenader av hela mitt hjärta! Nästan lika mycket som att läsa romaner som utspelar sig på platsen jag befinner mig på.

Bokresor är bland det fiffigaste vi kommit på här på Breakfast Book Club. Första gången, Berlin 2014, var mer en slump än en genomplanerad idé. Marie skulle åka med ett annat gäng och jag kom på att jag också ville åka till Berlin. Skulle vi inte sammanstråla? Vi frågade om någon annan ville åka till Berlin och prata bok. Och så många ville hänga med! Tjugo personer samlades för en brunch på Gugelhof för att prata om Farväl till Berlin av Christopher Isherwood som bodde i staden under 30-talet och Adams arv av Astrid Rosenfeld. Den utspelar sig också under 30-talet men också efter murens fall.

Redan i mars året därpå gjorde vi en ny resa. Helsingfors och Kjell Westös Där vi en gång gått. Jag hade hört talas om vandringar i böckernas fotspår och lyckades få Annika Hällsten från Hufvudstadsbladet att guida oss runt i staden.  Den gången avslutade vi på förlaget och drack skumvin med författaren själv.

Den halva resan var Humlebaek på sommaren 2015. Det var ju egentligen bara en bokfrukost om Colm Tóibín, En lång vinter Mosters kaffebar samtidigt som Lousianas litteraturfestival gick av stapeln.

Så i december blev det mer ordentligt till London, där Camilla – Mind the book – gjorde en superbra guidning i Chiswick, Richmond och East Sheen.

Fortsättning följer…

 

 

 

Årets bok 2018 – så här gör vi

Häromdagen fyllde Breakfast Book Club 8 år. Sedan dess har frukostbokklubben samlats och diskuterat en bok i månaden, halv åtta på morgonen och det är tillåtet att såväl prata med frukostmacka i mun som att sörpla med kaffet. Genom åren har olika människor kommit och gått, en del har varit med från början, somliga har kommit till, andra har blivit klara med att diskutera böcker på morgnarna.

När vi i år fick samarbeta med tävlingen Årets bok ville vi verkligen att de människor som kommer till frukostarna är just de som ska läsa och lära känna de 12 nominerade titlarna. Så under våren och sommaren får ni höra en räcka frukostbokklubbare tycka till på vårt instagram-konto. Hiss och diss kan jag tro.

En jury har plockat fram 12 titlar, som igår presenterades. När vi satt och spekulerade vilka titlar som skulle komma upp hade vi väldigt svårt att skapa en egen möjlig lista. Men när vi ser den här listan nedanför säger vi, mjoo det är nog ett tvärsnitt på böcker som lockar en bred läsarkrets. Vi har läst och bloggat om några tidigare. Andra ser vi fram mot att läsa.

Stanna hos mig, Ayobami Adebayo (Piratförlaget) Maggan har läst men inte bloggat. En jättefin roman, säger hon.
Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag). Den ligger högt i att-läsa-högen hos oss alla.
Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag) Den har vi läst och älskat.
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken) Inte läst, törs vi?
Koka Björn, Mikael Niemi (Piratförlaget). Snart dags för den.
Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand) Juni-frukost-boken!
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts). Min mamma har läst och tyckte mycket om, men ännu inte vi.
Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum). En av våra favoritförfattare från CrimeTime Gotland!
Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand). Nej, den här har vi inte läst. Maggan ska börja nu, säger hon.
1793, Niklas Natt och Dag (Forum). Så omskriven roman! Och otäck.
Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag). Ligger på nattduksbordet just nu.
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit). Jag är närmast ordförande i JC fan club. Men just den här är inte min favvo, det ska sägas, men många andras.

Vill du rösta fram Årets bok gör du det på http://www.bonniersbokklubbar.se/arets-bok-2018-rostsida/
Man fyller i sin mejladress och klickar på Rösta. Det är möjligt att under hela röstningsperioden (24 april – 26 augusti) lämna en röst per dag. Men först läser vi, eller hur!

Starlings i Brighton

Varför är inte Starlings översatt och utgiven här i Sverige, undrar jag när jag läser. För romanen var en av de bättre på länge. I korta textavsnitt får vi följa ett antal personer i Brighton. Inte särskilt lyckliga människor. En obehagligt stråk av övergrepp löper genom hela boken men jag, som inte orkar med utskrivet våld i böcker, kan läsa det med en klump i halsen snarare än chock och äckel. Genom att röra sig i tiden fram och tillbaka och låta människor få biroller i varandras liv skapar Erinna Mettler ett slags förståelse för hur människor är och hur saker kan bli som de blir. Otroligt skickligt gestaltat och trots att det är många människor som figurerar i romanen är det aldrig svårt att förstå var i tiden man är eller vem personen är i relation till andra.

Vi står på stranden i Brighton och pekar på husen. Är det där han bor, Andy? Vi ryser och ser åt ett annat håll. När vi lite senare sitter i baren på det anrika hotellet Old Ship säger vi:

Älskar feelbad-böcker
Den blev bara bättre och bättre ju längre man läste
Episoden på museet var jättebra
Tandläkarscenen, hjälp!
Väldigt mänskliga öden
Jag som bott här i Brighton känner väl igen mig i stan
Gillade att staden var en karaktär
Mästerlig på att gestalta
Perfekt balans mellan tragik och komik
Skickligt hopknutet utan att det blir krystat
Snygga övergångar mellan de olika berättelserna och personerna
För mycket feelbad
Det var svårt att hålla reda på folk
Skicklig berättare
Slutet var värdigt resten av texterna
Miljöbeskrivningarna var toppen
Jag tyckte mycket om May
Tom the cat påminde mig om livet som kattägare
Komiskt med kvinnan vars husdjur alltid ”förolyckades”

Så svenska förlagen, hallå! Plocka åt er den här romanen nu. Den är så värd det!

PS, läs mer om Starlings hos Enligt O till exempel. Om bokresor och Brigton ska vi prata om i veckan som kommer.

 

Konturer av Rachel Cusk

Faye är på väg till Aten för att vara lärare på en skrivarkurs. Bredvid henne sitter en man som börjar berätta om sitt liv. Om sina tre hustrur och om skilsmässorna, lika många. Och när hon lyssnar till hans berättelse låter hon oss lyssna precis på samma sätt.  Det pågående samtalet är centralt i romanen. Eller samtalet egentligen… Faye förefaller inte riktigt samtala, snarare fälla någon kommentar som får den som berättar ta en ny väg eller fördjupa sig ännu lite mer.

Under de varma Aten-dagarna möter Faye en rad människor som detaljerat berättar sina historier. Det är förstås alla de som tagit skrivarkursen, men det är också andra som obekymrat sliter upp sina hjärtan och låter Faye bli den gode lyssnaren, hon hör om deras liv och tillkortakommanden. Men hur har hon det själv? Kanske är det just hennes eget trauma som gör att hon inte annat orkar än att registrera och lyssna till de andra. Det blir en kör av röster och berättelser som skapar ramarna, eller kanske konturerna för Faye.

Språket är dels precist, inget svamlande alltså, dels perfekt i så motto att det omöjligt går att läsa snabbt. Fayes iakttagelser och kommentarer är alltid skarpa och tänkvärda, berättelserna så välformulerade att det blir omöjligt att inte stryka under meningar, stanna vid orden, tänka ett tag.

Jag läser någonstans att Cush gett ut ett antal självbiografiska böcker som har blivit mycket uppmärksamma eftersom hon är så öppen och rak i berättelsen. Visst blir jag nyfiken. Men jag tänker också att kanske det är därför hon i den här romanen så tydligt lägger fokus på de andra, inte på berättarjaget.

Kontraster. Rachel Cusk. Utgiven 2015. På svenska 2018 av Albert Bonniers förlag, i översättning av Rebecca Alsberg.