det är på morgonen det händer!
En bok med blått omslag ( One with a blue cover):
Ann-Sofie: Det är förvånansvärt många böcker som har blåa omslag. Jag har dessutom en svaghet för dem så det finns en hel del på hyllorna. Men jag väljer Vally Lambs Valarnas sång, för den är en av de bästa böcker jag läst.
Maggan: Mitt exemplar av Erica Jongs Rädd att flyga har blått omslag. Förmodligen för att symbolisera himlen eftersom det blå omslaget för övrigt pryds av en Barbie-docka som hoppar fallskärm.
– – – – –
Bästa fyndet (Best bargain)
Maggan: Hittade en inbunden oläst upplaga av Jane Austens samlade verk på ett antikvariat i Örebro förra året. 50 spänn jämt!
Ann-Sofie: När det gäller böcker numera är det så enkelt att bara klicka hem dem. Fynd hela tiden, liksom. Bokbörsen, biblioteket. Och är man om sig och kring sig (jag) går det att hitta riktigt billigt.
– – – – –
Under augusti saluterar vi böcker lite extra genom att köra en BookADay. Det är förlaget Borough Press i Storbritannien som drog igång det hela under juni (och vi hittade idén hos Annas bokbord) Det går an att fira också i augusti, tycker vi och kör ett dubbelbubbel!
1. Favoritbok från barndomen (Favourite book from childhood):
Ann-Sofie: Den här frågan har jag ältat med min mamma flera gånger. Jag lärde mig läsa och skriva tidigt. Boklistan innehöll böcker som Saltkråkan, Lotta på Bråkmakargatan, storasysters läseböcker med Li och Lo, Allrakäraste syster, Barn från främmande länder (en något kategorisk bilderbok från sin tid). Men favoriten? Måste jag välja?
Maggan: Jag trollbands av Elsa Beskows bildspråk, främst i sagorna om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin.
Nu är det dags för fb-chatt nummer två i Maries och min Blonde-läsning. Vi har läst fram till sidan 262. Det är 40-tal och Norma Jean är tonårsflicka. Hon ”plockas upp” av en familj och lämnar barnhemmet.
Marie: Jag tänker på att JCO verkligen förstärker bilden av Marilyn (Norma) som ett objekt. Något för män att beundra. Vad tycker du?
Ann-Sofie: Jag håller verkligen med! Alla män älskar henne! Det finns något avsnitt där massa mansnamn raddas upp, jag hittar det inte just nu, och hon är verkligen så åtråvärd! Men åtrår hon själv?
Marie: Nej, jag tror inte ens hon tänker så. Det kommer senare. Älskar henne vet jag inte om männen gör, åtrår nog mer. Styvpappan, polisen, läraren tänker du på?
Ann-Sofie: Åtrår är nog rätt ord. Jag tänker på att hon växer, blir en ung kvinna och blickarna vilar på henne hela tiden. Fostermor Elsie löser det med citatet på sidan 128: Vet du vad jag tycker Norma Jean. Jag tycker att det är dags att du blir gift. Livet i fosterfamiljen är inte särskilt roligt, eller hur? Jag uppfattar det som om hon ser att bli gift, att vara fru, är ett steg ut i någon slags självständighet.
Marie: Nej, inte kul. Men för Elsies del handlar det om att få henne ur huset. Jag tror inte hon inser att hon är självständig förrän under kriget, när mannen (eller ”papsen”) försvunnit ut i kriget. Och det är väl först då som livet verkligen förändras med alla fotojobb och tidningsreportage (hur många som helst ju).
Visste du att hon var mörkblond? Min bild av henne är blond, platinablond.
Ann-Sofie: Jovisst vill Elsie få ut henne ur fosterhemmet. Det där med ”papsen”, alltså. Jag känner ett obehag att hon kallar honom så, att hon skapar ett slags rollspel (hela livet tror jag).
Jag har läst biografin Fragment och minns det mörka håret. Jag tror att hon blekte håret när det blev karriärstart. Och bytte namnet. Hon blev verkligen till i alla de där jobben. I andras ögon. En bild. En ikon. Jag tycker att JCO berättar strålande (har ej strukit något 🙂 )
Marie: Åh jag som hade kunnat stryka lite… Hon berättar fantastiskt, men på inget sätt ändrar hon bilden av MM. Och kanske är det så det ska vara. En gång ikon, alltid ikon.
Ann-Sofie: Nu ska vi in i två avsnitt i ett svep. Hela hennes storhetstid tror jag att vi får här, och sen ses vi och dricker vin och pratar igenom de hundratals sidorna.
Marie: Det ser jag fram emot! (Både vinet och hennes storhetstid.)
Vi läser till 713 till nästa träff vilket är om ett par veckor.
– – – – –
I fem avsnitt läste Bokcirkeln i SR Joyce Carol Oates Blonde. Då pratades det om “sex, fakta, fiktion och metaforer”. Vare sig jag eller Marie (min kollega i bokfrukostarna och tillika bloggare på En och annan bok) lyssnade eller läste. Men nu ska vi göra det och vi följer Bokcirkelns läsplan.