Inlägg

Publicerat

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker

Kärlek och umbäranden i en fattig by i Burma under mitten förra seklet låter kanske inte som en feelgoodroman, men det är precis vad Sendkers roman är!         Julia Win har nyligen tagit sin juristexamen då hennes far försvinner spårlöst under en affärsresa till Asien. Julia som är född och uppvuxen i New York inser med bestörtning att hennes far aldrig någonsin berättat något om sitt liv före han kom till USA som ung burmesisk invandrare. Hon frågar sig vem han egentligen är och om han dolt något för världen under åren som framgångsrik New York advokat.

Ett, av en slump, upphittat brev, leder Julia inte bara till Burma, utan till en helt annan värld. På ett slitet tehus i en avlägsen burmesisk by, blir hon tilltalad av U Ba. Han vet hennes namn och säger sig ha väntat på henne. Han har inga direkta svar på var hennes far är och vad som hänt utan börjar i stället stilla berätta en historia. U Ba berättar om den blinde pojken som tillägnat sig förmågan att höra hjärtslag och om flickan som var hans vän och ledsagare. Julia är förvirrad men sugs in i berättelsen och återvänder till det förfallna tehuset dagligen för att lyssna till U Ba.

”Konsten att höra hjärtslag” är en vemodig och vacker roman om kärlek, omtanke och värme mellan människor som lever under små förhållanden. Den vackra skildringen av Burmas oländiga natur får mig att längta efter att besöka detta för mig väldigt okända land.

Jan-Philipp Sendker är en tysk författare som under flera år arbetat som korrespondent i Asien. Boken är översatt till ett flertal språk och har varit en stor succé i sin engelskspråkiga översättning.

Fast här undrar jag lite? Varför är texten översatt från engelska till svenska då den från början är skriven på tyska? En översättning blir väl alltid bäst om den görs direkt från originalspråket? Säkert finns det en bra förklaring, men jag hoppas ändå att uppföljaren som på engelska heter ” A Well-Tempered Heart” blir översatt från originalspråk om den nu också ska översättas till svenska.

Konsten att höra hjärtslag är utgiven av Forum Förlag.

Publicerat

En fördämning mot Stilla havet

Till Franska Indokina kommer hon med sin man, lockad av upprop som  ”Ungdomar, res till kolonierna, där väntar er rikedomen”. De etablerar sig som lärare i kolonin, barnen föds.

Men när vi kommer in i handlingen har åren gått. Maken är död. Barnen, Suzanne och Joseph är snart vuxna. Varje år svämmar jordlotten över av högvattnet. Huset blev aldrig klart. Projekt med fördämningarna mot havet har havererat. De är skuldsatta upp över öronen.  Deras triangeldramatik är obehaglig och livet vid havets kant har blivit en misär.

DSCN0903Här känner jag ångesten lägga sig runt halsen och jag får svårt att andras. Duras kan gestalta en stämning så effektivt och också jag går där i leran vid havet och väntar på något obestämt. Att det ska hända.

Det händer. Herr Jo kommer, förälskar sig i Suzanne men utnyttjas, avfärdas och förnedras.  Joseph träffar en kvinna som vill rädda honom. Men vill han? Modern går under.

Och obevekligt lider alla vidare. Jag sväljer,  sväljer.

En fördämning mot Stilla havet. Marguerite Duras. Utgiven 1950. På svenska 1985, tror jag. Min utgåva är utgiven av Modernista 2012,

– – – – –

Set in another country i SLB

Publicerat

Stefan Sauk läser om sociopaten Christopher Silfverbielke av Buthler & Öhrlund

Ytterst få ljudboksuppläsare kan ta sig friheter när det gäller dramatisering av en bok. En berättelse förlorar oftast sin speciella ton om uppläsaren börja jobba med texten som om hen stod på Dramatens stora scen. Därför blir sällan en författaruppläsning fel, en författare förmedlar sin ton även om hen är en halvbra uppläsare.

Men när Stefan Sauk läser Dan Buthlers och Dag Öhrlunds böcker om den till synes charmige, men under ytan sadistiske sociopaten Christopher Silfverbielke, lägger han i stället till ytterligare ett par nyanser till intrigen.

Jag är ledsen alla som gillar Patricia Highsmiths böcker om Tom Ripley, jämfört med Silfverbielke är Ripley en svärmorsdröm. Silfverbielke är så djävulskt obehaglig! Ofta är han faktiskt alldeles för otäck, alldeles för magstark, men jag kan ändå inte sluta lyssna eftersom Stefan Sauk läser så magnifikt!

Sauk kör liksom ända in i kaklet, med dialekter, brytningar och Christopher Silfverbielkes inre röst. Ingen annan än Sauk klarar av trovärdigt ge röst åt Kommissarie Colts fru Melissa som talar svenska med amerikansk brytning. Ingen annan än Sauk skulle heller gått i land med att låta Silfverbielke tala svenska med tysk brytning i ”Grannen”.

Silfverbielke finns med i fyra böcker i serien om Kommissarie Jacob Colt,  En nästan helt vanlig man 2008,  Grannen 2010, Återvändaren 2012 och Uppgörelsen 2013. Det är i princip ett måste att läsa böckerna där Silfverbielke förekommer i kronologisk ordning. Jag rekommenderar också att läsa författarduons övriga böcker, det är skickligt skrivna thrillers och de vågar liksom Sauk ”köra ända in i kaklet”.

Jag har fortfarande inte hämtat mig efter upplösningen i den sista boken i serien och har heller inte hämtat mig efter Silfverbielkes besök på IKEA i Linköping. Jag var på väg  dit då jag lyssnade på just den sekvensen. Och även om jag spoilar lite här så måste jag nog ända tala om att ”Ta det själv-lagret”  aldrig kommer att bli riktigt det samma som det var förut.

Buthler & Öhrlunds böcker är utgivna på flera olika förlag. Samtliga finns att tillgå som ljudbok på Storytel.

 

Publicerat

Tematrio – Sverige

Berätta om tre svenska författare! uppmanar Lyran och då gör jag det så här: Här kommer tre svenska böcker som jag vill läsa i höst:

Visenterna av Ulf Lundell.  Jag citerar mig själv:

Okej. Vi startar i det faktum att Ulf Lundell har en särskild plats i mitt liv. Jag har alltsedan jag läste Jack första gången (1977, alldeles för ung och fattade för lite) haft honom som min följeslagare, uttolkare och livskamrat oavsett vad Lundell har haft för sig på sin kant. Oavsett vad han sagt och gjort utanför musiken och böckerna.

Liv till varje pris av Kristina Sandberg. En underbar berättare och jag citerar mig själv

… sättet att berätta deras historia – orden och tankarna i ett svep och att jag vet aldrig om jag är innanför eller utanför –  tar mig alltid tillbaka till berättelsen. Det här är något unikt.

Nödrop av Lottie Knutsson.

Hon beskrivs som en av Sveriges mest beundrade kvinnor. Jag står i den beundrarskaran och ser fram mot att läsa.