Inlägg

Publicerat

Bytt är bytt

Don Corleone härskar i motljus

I Kulturradion: Nya vågen idag handlade det om att föra över verk gjorda för en konstform till en annan. Om film som sätts på scen, opera som blir film, roman som blir film, tv-serie, dans eller teater, och om fördelen/nackdelen med att genreöverskrida och nyproducera.

Det gamla vanliga tjatet är ju att filmen aldrig gör boken rättvisa, och för det första kanske det egentligen bara är dumt att tro att filmen faktiskt skulle kunna ge lika mycket detaljrikedom och persondjup som boken (om man inte gör en hel serie filmer, och då brukar man tappa fokus i slutändan ändå). För det andra är det en tröttsam liknelse, just för att det är två olika konstformer, med olika förutsättningar och inställning till vad man vill ge sin publik/läsare.

Mario Puzos Gudfadern kan jag tänka mig är en av de få böcker som faktiskt blivit mer älskad och hyllad som film än bok. Likadant med Thomas harris När lammen tystnar, som liksom Gudfadern blev flerfaldigt Oscarsbelönad som film och snabbt räknad som en blivande klassiker i sin genre. Självklart måste det finnas hur många exempel  som helst där filmmediet har förhöjt upplevelsen jämfört med romanen, men de är svåra att komma på faktiskt sådär på rak arm.

Har ni några på lager?

Publicerat

Jag älskar dig inte längre!

Vill du gråta ögonen ur dig så rekommenderar jag varmt Christina Stiellis roman Jag älskar dig inte längre. Själv grät jag nonstop från en liten bit in i boken tills ungefär halva. Där kände jag mest för att slänga boken i väggen, så jäkla arg blir jag när jag läser den. Boken ja. Jag både älskar den och hatar den – och hatet är tudelat. Jävla idiot tänker jag när jag läser och så måste jag läsa vidare och fortare för att se vad som händer. En riktig pageturner har hon lyckats skriva den kära Christina.

Det är alltid läskigt när man ska läsa böcker av folk man träffat och känner en smula. Jag har träffat Christina många gånger på olika bloggträffar och tillställningar och jag känner att jag måste ta sats för att ens våga börja på boken. Tänk om jag inte tycker om den. Tänk om jag tycker den är så pinsamt dålig. Hur ska jag då någonsin kunna förhålla mig till Christina igen!

Som tur är så tycker jag inte den är pinsamt dålig. Jag tycker den är riktigt bra. Stark. Enda kritiken jag vill komma med är att jag tycker den där kvinnan Lotten borde ta och rycka upp sig lite tidigare än hon faktiskt gör i boken. Jag blir arg å hennes vägnar. Jag känner samma maktlöshet som hennes vän Bosse, brorsan Hasse och den underbara grannkvinnan som alltid finns där. Finns såna människor på riktigt?

På torsdag ska jag vara med och bokcirkla om boken. Enbokcirkelföralla anordnar efterjobbet-cirkel och Christina Stielli själv kommer vara där och jag ska ge henne en stor varm kram och tacka henne för en fantastisk läsupplevelse.

Publicerat

Stora kulturbloggpriset!

Jag sitter med i juryn för Stora Kulturbloggpriset, så nu kan ni börja muta mig. Av den anledningen kommer inte Breakfast Book Club kunna nomineras eller rösta fram till årets bästa bokblogg, men det är väl smällar man får ta. Vi är ju så nya också och det finns ju massor av fina bokbloggar där ute som är värda pris.

Priser i kategorierna bok, film, musik och bäst totalt kommer att delas ut 27 november. Då avslöjar vi också vilken bok som vunnit bokbloggarnas litteraturpris. Priset blir ett diplom och äran! Du har väl nominerat?

Publicerat

Vinnare!

Vinnare av böckerna Fakirer och Kameleontpojken blev Eva, Peter  och  Filip. Tack för att ni tävlade. Tävlingen gick ut på att berätta sitt bästa cirkusminne. Här är ett av de vinnande bidragen:

”Jag var 8-9 år och jag och min fyra år äldre bror hade tittat på cirkus på TV, och som vanligt skulle vi leka det vi nyss bevittnat. På cirkusen hade de jonglerat och skjutit iväg varandra liggandes på rygg och använt sig av benen. Jag utsågs till personen som skulle skjutas iväg och min bror stod för ivägskjutandet.
Min bror var vänlig nog att ta det försiktigt i början, men snart tyckte han det var dags att skjuta ifrån ordentligt och jag passade då på att göra en snygg splitt i luften (precis som på TV) med den skillnaden att på cirkusen var det inte en våningssäng med stege, vilket det var där vi var.
Jag fastnade med foten, huvudet slungades med en duns i golvet och jag tuppade av. Vaknade till liv i sängen med orolig mor bredvid och kräktes upp lakritsgodiset jag ätit under kvällen, vilket höll på att ta död på min ömma moder då hon misstog färgen för ett resultat av inre blödnigar.
Tydligen hade jag sinnesnärvaro nog att berätta att det förmodligen var lakrits och inget annat, innan jag försvann in i dimman igen.
Det hela slutade dock ganska lyckligt, jag fick en hjärnskakning och efter det nöjde vi oss med att titta på cirkus, inte leka cirkus…”

Grattis! Böckerna kommer på posten!