Mathea Martinsen är först inte intressant nog för att jag ska vilja läsa vidare. Jag gör det bara för att jag ska. Till och med i en solstol på norra Brasiliens evinnerliga kustband tråkar hon ut mig. Hon är en udda gammal dam som tillsammans med maken kallad Epsilon lever ett trögflytande liv bestående av egentligen ingenting. I hjärnan händer det mer. Jakten på det där lilla som man ska bli ihågkommen för är ärlig men inte speciellt fruktbar. Hon tänker ut lösningar på problem hon tidigare har konstruerat, mortlar frågeställningar sönder och samman tills till och med statistikern Epsilon tröttnar, alla staplar, diagram och sannolikhetsuträkningar är redan gjorda, men hon fortsätter. Maler tills det blir pulver som hon sen blir orolig för är farligt. Och så håller det på. Vardagligheter så futtiga att Mathea själv känner sig förvånad blir till äventyr och här först blir det roligt. Fyrtio sidor in i boken hör jag mig själv skratta högt över hennes ologiska tankegångar som efter varv på varv slutligen blir inget annat än geniala. Rädslan för att dö bär de flesta av oss, bara sättet att hantera den är olika. Mathea har sitt. Livrädd och modig trotsar hon inre lagar utan att blinka, för att i nästa ögonblick inte våga gå utanför dörren i rädsla för att någon ska se henne. Ännu mindre bli sedd som den som ingen ser. Och hur bryter man ett sådant mönster?
Det är en fin och mycket lättläst roman Kjersti Annesdatter Skomsvold debuterade med (på svenska,Gilla Böcker, 2010). Och rolig. Jag tänker mig att Sissela Benns fantastiska högstadiekaraktär Filippa Bark kommer att bli som Mathea när hon blir gammal. Och när jag tänker så blir den ännu bättre. Jag sa till min vän Hanna precis när jag släppt sista meningen att det var en himla tur att jag fortsatte, för helheten gör den väldigt läsvärd. Och så är det verkligen. Sorglig, varm och mycket rolig sitter den kvar ännu, i alla fall en vecka efter att den blev utläst, och det är det i ärlighetens namn inte alla böcker som gör.
Ps. Min glädje över att Mathea Martinsen twittrade la sig ganska snabbt eftersom det aldrig hände något. Synd. Två tweets i månaden gör det inte för mig i alla fall. Ds.
