Jisses vad Joyce Carol Oates är produktiv. Nu är hon högaktuell med Lilla himlafågel på svenska, kommer 10 september. Passa på att köpa den på bokmässan kanske?
Handlingen är klassiskt Oateskt. En sångerska hittas mördad. Mannen hon precis separerat ifrån blir misstänkt men också så småningom hennes älskare, en tvåbarnsfar. Huvudrollerna i boken är sångerskans son Aaron och älskarens dotter Krista. De dras mot varandra samtidigt som de misstänker varandras fäder som mördaren.
Intrigant och intressant! Orkar jag mer Oates just nu? Jag känner mig lite mätt.
Det verkar som att Jonathan Franzen har en hel rörelse av beundrare i ryggen som älskar allt han skriver och aldrig får nog av att diskutera de aktuella historierna och samhällskritiken som han har gjort sig känd för . Nu i september kommer hans redan hypade Freedom ut i amerikanska bokhandlar, och rörelsen står först i kön. Jag har inte läst varken The Twenty-Seventh City, Strong motion eller The Corrections, men de ligger högt upp på att läsa-listan.
I februari i år bad the Guardian några författare att dela med sig av sina bästa skrivtips. Franzen var en av dem, och här är hans tips:
The reader is a friend, not an adversary, not a spectator.
Fiction that isn’t an author’s personal adventure into the frightening or the unknown isn’t worth writing for anything but money.
Never use the word ”then” as a conjunction – we have ”and” for this purpose. Substituting ”then” is the lazy or tone-deaf writer’s non-solution to the problem of too many ”ands” on the page.
Write in the third person unless a really distinctive first-person voice offers itself irresistibly.
When information becomes free and universally accessible, voluminous research for a novel is devalued along with it.
The most purely autobiographical fiction requires pure invention. Nobody ever wrote a more auto biographical story than ”The Meta morphosis”.
You see more sitting still than chasing after.
It’s doubtful that anyone with an internet connection at his workplace is writing good fiction (the TIME magazine cover story detailed how Franzen physically disables the Net portal on his writing laptop).
Lyssnar du på musik när du läser? Om ja, vilken är den ultimata ”läsarmusiken” enligt dig (just i detta nu!)? Om nej, har du någon annan ritual kring läsandet som du kan dela med dig av?
Johannas balkong i Buenos Aires.
Johanna: Ofta musik, men allt efter humör, Nina Simone på balkongen är en säker succé. Annars inga ritualer.
Petra: Inte så ofta musik. Föredrar att lyssna på musik koncentrerat. Däremot läser jag mer än gärna i badkaret.
Det jag älskar mest med våra frukostar är att böcker man läser får ett helt annat djup och engagemang när man diskuterar dom med andra. Jag läste den här boken på semestern i somras och blev lite besviken över att baksidestexten inte stämde riktigt med innehållet. Egentligen blev jag inte särskilt berörd av själva historien och blev något irriterad på huvudrollsinnehavaren och hade det inte varit för dagens träff hade jag nog glömt den här boken ganska snabbt. Vi pratar om Mohsin Hamids bok Den ofrivillige fundamentalisten som var månadens frukostbok.
Rekord igen vid frukostbordet. Hela tolv stycken diskusssionslystna, mer eller mindre morgonpigga hade letat sig till Vetekatten och diskussionen ville aldrig ta slut. Jag fick bryta efter 45 minuter då folk var tvungna att dra sig iväg till jobbet. Så många bottnar och djup och tolkningar ventilerades. Den här boken väckte verkligen eftertanke och i efterhand tycker jag mycket mycket mer om den!
Baksidestexten utlovar en politisk bok, ganska förutsägbar om hur en pakistansk kille, Changez, som jobbar i USA blir stämplad som fundamentalist efter 11 september. Men egentligen ligger det mest hos honom själv. Han möter en amerikan på besök i Pakistan och bjuder honom på en helkväll. Berättarstilen är speciell. Det är bara Changez röst rakt igenom boken och vi blir direkt tilltalade som om vi vore amerikanen. Parallellt löper en otrolig kärlekshistoria som delade frukostgänget i flera olika åsikter. Var hon eller blev hon galen? Var det vackert eller rent av äckligt? Är det människorna i USAs bild av Changez som förändras eller är det Changez själv som ser USA och dess folk med andra ögon?
Tolkningarna var många och diskussionerna otroligt spännande. Angående baksidestexten så var det en av deltagarna som menade att den var strikt kommersiell och lockande, för att vi själva förväntar oss att en bok om situationen för Changez ska handla om just det. Som sagt. Många bottnar. Roliga diskussioner.
Här är några bilder. Fler ser du till höger i bloggen.
Många runt bordet på morgonens frukost.Bengt-Erik och BodilMonica, Pär och Ann-CatrinLiv, Fredrik, Anna och Isabell
Jisses vad Joyce Carol Oates är produktiv. Nu är hon högaktuell med Lilla himlafågel på svenska, kommer 10 september. Passa på att köpa den på bokmässan kanske?
