Inlägg

Publicerat

Tre flickor av Per Hellgren

Per Hellgren debuterade 2023 med En instängd man, en enastående historisk kriminalroman som bland annat nominerades till Deckarakademins debutpris. Tre flickor är en värdig uppföljare som också den tar oss tillbaka till 50-60-talets Sverige där tre flickor försvinner i på olika platser i landet under olika år. 

Vi får följa polisarbetet och människorna i ett Sverige som inte längre finns. Polisen har måhända inte samma redskap som man har idag men deras hjärnor och utredningsskicklighet är det inget fel på. De möter de anhörigas sorg, har ett träligt arbete med att leta manuellt i de evighetslånga registren, men lyckas så småningom konstatera att flickornas baneman är samma person. 

Precis som i debuten är inspirationen från Maj Sjövalls och Per Wahlöös böcker tydlig. För den som läst dessa klassiker finns det många subtila blinkningar. Tror att historienördar som vanligtvis inte brukar läsa krim skulle ha stort utbyte av Hellgrens romaner, böckerna har allt från fantastiska miljöbeskrivningar till skildringar av människornas livsvillkor och sociala status. Slås mer än en gång av hur annorlunda allt var trots att det egentligen inte är så länge sedan. 

Om man är intresserad av vilka böcker Hellgren inspireras av i Tre flickor kan jag nämna både Den skrattande polisen och Roseanna två romaner som definitivt håller klassikermåttet. Jag recenserade En instängd man när den kom ut, är sökbar på bloggen om någon är nyfiken.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Den enda vägen är upp, baby

Nu har jag läst Den enda vägen är upp, baby av Jenny Aschenbrenner. Vi möter huvudkaraktären direkt, nämligen förorten i norra Stockholm, med sina höghus, slitna parkbänkar och ungarna som driver omkring i en samfällig skock. Här växer Erika och Petra upp, men någonstans i vuxenblivandet löses deras enighet upp och de går åt olika håll.

Så får Erika veta att Petra dött och mamman vill gärna att Erika kommer ut till henne och hälsar på. Och inom den ramberättelsen får vi genom olika tidslager och berättarperspektiv en berättelse om de två kompisarna. Här hörs ungarna, mannen med dalmatinern som flytt undan världskrigets katastrofer, kören av grannar som anonymt pladdrar på med tankar och åsikter. En omskakande hemlighet ligger och pyr i bakgrunden.

Det här är bra och jag tycker mycket om boken. Skildringen av förorten är skarp och tydlig. Jag tycker om Erika, och när hon med sitt spädbarn i famnen åker ner till Paris för att träffa Paula igen är det så naivt och ömsint. Avslutningen när hon närmar sig barndomens konkreta höghusport via prokrastinerande omvägar är underbart obehaglig.

Den enda vägen är upp, baby. Jenny Aschenbrenner. Utgiven hos Norstedts 2025.

Publicerat

När jorden brister av Clare Leslie Hall

Ett bitterljuvt anslag präglar denna fina lilla roman som utspelar sig i Dorset under 50 och 60-talet. Beth lever på en bondgård tillsammans med sin make Frank och hans bror. Ett slitsamt liv men paret älskar varandra och arbetet tar udden av den stora sorg de delar. Livet förändras dock när Beths stora ungdomskärlek Gabriel, nu en firad författare, återvänder hem tillsammans med sin lille son Leo. Av en slump blir Beth och Leo vänner, nästan som mor och son, och livet ställs sakta men säkert på sin spets.

När jorden brister är en kärleksroman, om än inte av det vanliga slaget. En lågmäld berättelse om hur livet kan drabba med sorg och om kärlek och klass. Mycket bubblar under ytan och uppdagas först på de sista sidorna. Tyckte mycket om den.

Utgiven på Forum 2025, översättning Åsa Brolin.

Publicerat

Väggen av Marlen Haushofer

Lundströms bokradio bokcirklar om Väggen, ett samtal som många av programmets lyssnare önskat. Det var länge sedan jag läste boken, och eftersom jag inte är någon omläsare av rang (se här) så letade jag fram en bloggy från 2007 ur gömmorna:

Hon har följt med sina goda vänners jaktstuga i bergen. En kväll åker vännerna till byn men själv bestämmer hon sig för att stanna kvar i stugan. Senare kommer hunden Lo springande tillbaka men först morgonen därpå begriper hon att något har hänt. Hon tar hunden och promenerar ner från berget och plötsligt slår hon emot något ”svalt och glatt”. En vägg, osynlig och omöjlig att forcera. Oändligt lång är den. På andra sidan ser hon en man som står som förstenad. Hon inser att han är död. Vad har hänt?

”Jag antog att den var ett nytt vapen som någon av stormakterna lycksts hemlighålla – ett idealiskt vapen, som lämnade jorden oskadd och bara dödade människor och djur.”

Flera år senare börjar hon skriva ner ”sin redogörelse” och det är den vi får läsa. Boken skulle på ett plan kunna vara en traditionell robinsonad. Berättarjaget lever ett inrutat liv med hunden, katterna, kon och så småningom kalven. Odlar, samlar, jagar.

”Jag arbetade med vedhuggningen fram till slutet av augusti. Mina händer blev slutligen vana vid det. De var alltid fulla av stickor, som jag varje kväll tog bort med en pincett. Förut hade jag plockat mina ögonbryn med pincetten.”

Det som gör redogörelsen så obehaglig är att berättaren återger vad hon under åren gjort tillsammans med djuren på gården, samtidigt som hon berättar i en nutid där saker radikalt förändrats. Det leder till att det hela tiden vilar ett hot som förstärker berättelsen.

Romanen har också den existentiella aspekten av frågan om vad det är att vara människa. I den skenbart lugna berättelsen finns många tillfällen att fundera över det.

Är det en hoppfull bok? Slutar den gott? Välj själv.