Ett samtal om Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg

Maggan: Titeln gjorde mig brydd när jag hörde den för första gången vid presentationen på Augustnomineringseventet på Södra Teatern. Kändes trist och inte ett dugg lockande. Nu visade sig som tur var novellerna vara något helt annat än vad jag trodde.

Ann-Sofie: Jag citerar ett av Alla Mina Barn när jag berättade om boken: ”det kan vara väldigt spännande eller oerhört trist” Det var allt annat än trist. Jag tycker hela idén är helt fantastisk. Jag fattar inte att den gått mig förbi!

Maggan: Novellerna är som en riktigt god novell ska vara, lika innehållsrik som en roman. Gillar alla och eftersom språket är så lätt och luftigt slukade jag boken. Det handlar ju egentligen inte så mycket om sossarna, de bara råkar ju vara med ungefär som en historisk händelse. Kände du till alla?

Ann-Sofie: Japp, det gjorde jag. Jag tänker att socialdemokratins historia är väldig mycket svensk politisk historia.  Jag får påminna mig om att novellerna är fiktion. Även om det kittlar att Olov Palme var ute och åkte med Sal och Dean i Kerouacs On the road. Bäst, om jag nu ska välja, tycker jag om berättelserna om finansminister Sträng. Han påminner mig om svunna tider, om ett slags långsiktig stabilitet och stark övertygelse om hur saker ska lösas. Författaren låter Sträng säga: ”organisation, förhandling, resultat”. Det är vägen framåt.
I en novell går han i rosenträdgården med kungen.  Sträng skildras som trädgårdsmästaren, den som genom hårt arbete och erfarenhet skaffat sig kunskap om rosornas skötsel, kungen förefaller ha sin bas i akademiska fackstudier i ämnet och har inte grävt sig till den och fått jord under naglarna. Båda kan gemensamt betrakta rosen, och jag ser det som symboliskt, att rosen är socialdemokratin. Eller jag kanske bara övertolkar.

Maggan:  Jag tyckte det var roligt att läsa om finansminister Wigforss. Visste inte att han var så impopulär, men borde egentligen inte blivit förvånad. Att jag överhuvudtaget känner till hans namn beror på att man i den gamla flickboksserien Sprakfåle-böckerna nämnde honom och hans höga skatter. Tycker boken är så vackert formgiven, liten nätt och alldeles vit med en röd ros. Den var så lätt att hålla i handen.

Ann-Sofie: Vi slår ett slag för den här samlingen!

Maggan: Absolut, jag är också liter förtjust i tanken på att en så mycket äldre författare skulle tilldelas Augustpriset. Björn Runeborg firar sin 81-årsdag den 14 november.

Utgiven på Modernista 2018.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

En varm, insiktsfull och mycket humoristisk bok om 12-åriga Sasha vars mamma begått självmord. Sasha håller sorgen stången genom en lista med punkter hon satt upp till sig själv. Ta aldrig hand om något levande, läs inga böcker, bli stå upp komiker –  en Comedy Queen.  När hon behöver tröst och ro går hon till parken och gosar med den lilla kaninen Cookie Dough. Hennes varsamhet med kaninen avslöjar hennes skörhet och känns i läsarens hjärta. Jag blev djupt förälskad i Sasha, hennes ömtålighet, hennes styrka, hennes knivskarpa blick och hennes humor.

Märta, med det stora hjärtat, är Sashas bästa vän. Flickorna kom varandra nära efter moderns självmord, då Märta var den enda som instinktivt förstod vad Sasha behövde. Skildringen om hur flickornas nära vänskap inleddes är underbar i all sin enkelhet. I övrigt finns många sympatiska vuxna i kretsen runt Sasha, inte minst pappan som mitt uppe i sin egen stora sorg, oroar sig för dottern som inte gråter.

Ibland har jag känt mig aningen kluven till att jag ler och fnissar mig igenom läsningen. Det är ju egentligen så förtvivlat sorgligt, men hur skulle jag kunna låta bli att skratta när det är så underbart roligt skrivet! Inte minst kapitlen där Märtas lillebror ”Banjomarodören” släpps loss. Det vackraste och mest förtvivlade kapitlet skildrar begravningen, en omöjlig ceremoni för både Sasha och hennes pappa.

En av årets stora läsupplevelser som definitivt inte bara ska läsas av målgruppen 9-12 åringar, utan av alla mellan 9-100.  Comedy Queen är mycket förtjänstfullt nominerad till Augustpriset 2018.

Utgiven på Rabén & Sjögren 2018.

Augustpriset – hälsning n:o 3 efter nomineringspresentationer

Jag är besviken. Kanske inte för de som nominerades, men för de som inte gjorde det. Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek är en otrolig berättelse av ett framväxande Sverige . Hur kan inte den nomineras? Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis ska vara något helt outstanding – men varför var inte den med? Listan med frågetecken kan göras lång när det gäller den skönlitterära klassen. Jag håller med Malin Ullman på DN.

Men heja för de som nominerades: Aednan, Linnea Axelsson, Skalornas förråd, Ulf Eriksson, En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Människan är den vackraste staden, Sami Said,  Jag for ner till bror, Karin Smirnoff,

Inom barn- och ungdomsområdet finns Comedy Queen och Gropen  som jag hunnit läsa och verkligen tyckt om. Likaså Vi kommer snart hem igen som är en stark och hemsk bok och jag är verkligen glad att den kammade hem en nominering. Och de övriga tre ser jag fram emot att läsa!

Gropen, Emma AdBåge, Vi kommer snart hem igen, Jessica Bab Bonde & Peter Bergting,  Hemma hos Harald Henriksson, Uje Brandelius & Clara Dackenberg, Rymlingarna, Kitty Crowther & Ulf Stark, Regn, Anders Holmer, Comedy Queen, Jenny Jägerfeld,

Fackboksklassen då. Vi gissade på Mannen i skogen och Gubbas hage. Två poäng där! Och i övrigt spännande titlar:

Gubbas hage, Kerstin Ekman, Internet är trasigt. Silicon Valley och demokratins kris, Martin Gelin & Karin Pettersson, Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg, Jens Liljestrand,  Svälten. Hungeråren som formade Sverige, Magnus Västerbro, Mammorna, Alexandra Pascalidou,  Lars Tunbjörk. Retrospektiv, Lars Tunbjörk, Maud Nycander, Göran Odbratt & Kathy Ryan,

Det är Maggans paroll som gäller: ”Tjusningen med litteraturpris är att det alltid kommer böcker man helt missat och som är alldeles underbara!” Så då tar vi och läser!

Foto: Sören Andersson

Augustpriset – hälsning n:o 2 när vi spekulerar

Ann-Sofie:  Maggan, förra året spekulerade vi som vanligt vilka titlar som skulle bli nominerade. Vet du hur många rätt du hade?

Maggan: Anyuru kanske? Brukar vara jättedålig på att gissa och den var ju en lågoddsare förra året.

Ann-Sofie. Rätt! Anyuru som vi båda trodde skulle bli nominerade. Jag lade till Sigrid Combüchen och fick därmed två rätt. Men i år då?

Maggan: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg som jag nyss läst ut är svår att förbise. Jag hoppas också på Ida Linde som skrivit Mördarens mamma och så förstås Jonas Gardell. Dessa har jag läst, finns fler nomineringstippade men jag vill inte föreslå romaner jag inte läst, (ännu). Jag har upptäckt att jag läst förhållandevis få svenska böcker i år. Fast nog skulle 1793 av Niklas Natt och Dag kunna platsa bland nomineringarna? Eller gavs den ut för tidigt?

Ann-Sofie: Jag har så otroligt svårt att komma ihåg utgivningsdatum så jag har rekapitulerat med hjälp av Bokus. Tyvärr fick jag ihop en lista på 27 möjliga nomineringar, eller om det var 37 till och med. Men om jag nu ska välja ut några då så är det Malin Lindroths Nuckan som du skrev om i veckan, Hemman av Magnus Dahlström, Nordisk fauna av Andrea Lundgren, Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, De dubbelt så bra av Bengt Olsson, kanske Lugnet av Tomas Bannerhed, Geniet från Breslau av Lena Einhorn? Och så den jag hoppas ska kamma hem det hela: Jonas Gardells Till minnet av en villkorslös kärlek.

Maggan:  När det gäller fackböckerna så hoppas jag på Vargattacken av Lars Berge, som är superintressant och fängslande, en annan som jag läste med stor behållning är Bosse Lindquists Macchiariniaffären, fast om den egentligen är värd en August vet jag inte riktigt.

Ann-Sofie: och jag tror på Jens Liljestrands Mannen i skogen och kanske Kerstin Ekmans Gubbas hage i fack-klassen. Bland barn och ungdom är det skitsvårt. En alldeles för stor kategori. Fattar fortfarande inte varför den delas. Jag läste Gropen häromdagen, Emma Adbåge. Den har säkert en chans. Men jag tror på Jessica Bab Bondes Vi kommer snart tillbaka.

Maggan: Gropen kommer att vara svår att förbise så även Mannen i skogen, men man vet aldrig. Tjusningen med litteraturpris är att det alltid kommer böcker man helt missat och som är alldeles underbara!

Ann-Sofie: Japp, i morgon får vi besked. Vid 18-tiden på Södra teatern i Stockholm.