Etikett: Forum förlag

Publicerat

Augustiresan i många meningar

IMG_1251Efter drömboktips plöjde jag Augustiresan i en vilstol idag. Det är ett härligt sätt att läsa koncentrerat och utan andra pauser än för mat. Dessutom tror jag att det för min del gjorde att jag läste klart boken.

Här har vi Jenny och hennes tre barndomsvänner som ska ut på en cykelsemester i slutet av augusti. Det var verkligen längesedan de träffades. Eller rättare sagt: det var verkligen längesedan som Jenny träffade de andra. För de har hållit kontakten med varandra och försökt och försökt att inkludera Jenny i det också.  Men hon har bara jobbat jobbat jobbat på sitt nya chefsjobb. När Jenny blivit lämnad av sin man Johan hör hon äntligen – äntligen! –  av sig till vännerna vill de göra något trevligt tillsammans för att göra henne glad. Cykelsemester på Österlen. Semesterns  samtal och konflikter varvas med året som gått. Året då Jenny fick bli HR-chef på företaget och året då det gick åt helvete att vara det.

Pluspoäng för romanens detaljrikedom, att allt berättas fullt ut och för dramaturgin.

Det jag gillar mest med boken är cykelresan. Det är detaljer och närvaro och helt klart kan författaren sitt Österlen. Chefsgrejen  – nja, den delen läste jag med alltmer höjt ögonbryn. Skitchefer som Erik, som sparkar neråt och slickar uppåt etc etc har alla träffat. Och jag vet säkert att det finns Duktiga Personer av alla kön som ständigt säger det fixar jag och somliga av dem gör det för att de är så mesiga och inte kan säga nej. I kombination, som här i romanen,  blir det förödande. Jag vill bara säga till Jenny att va fan skärp dig. Måste du vara så oklar i vad du vill så att du inte klarar att säga ifrån eller säga upp sdg? Och dessutom inte prata med någon människa för att du ska klara allt själv? Hennes personalen är samtliga skittaskiga. Alla går bakom ryggen på henne och nja, här tappar jag intresset, det blir för mycket. Men jag längtar till Österlen. Med eller utan cykel.

Augustiresan. Anna Fredriksson. Utgiven  på Forum 2013.

– — –

Andra som bloggat om boken är  Enligt O och …och dagarna går

 

 

Publicerat

Skilsmässa sedd genom en 8-årig flickas ögon.

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Det är Trondheim i början av 60-talet och Lottes föräldrar separerar. Anne B. Ragdes roman En tiger för en ängel är en berättelse om skilsmässa sedd ur ett barns perspektiv. Att skriva utifrån ett barns upplevelser är svårt, men hon är nära sin barndom, författarinnan, och jag tror det är därför skildringen av Lottes upplevelser blir så stark. Hon tar läsaren tillbaka till den tid i livet då kroppsspråk uppfattades tydligare än ord och förnimmelsen av lukter, ljud och textur var så oändligt mycket starkare.

När Lottes pappa flyttat gråter mamma ofta på nätterna. Lotte tröstar genom att torka hennes våta kinder, när mamma börja dölja sin sorg genom att hålla ansiktet torrt vet Lotte ändå, eftersom mamma knyter sin ”gråthand”. Hon börjar använda andra ord då hon talar om pappa, istället för att säga Leif eller min man, benämner hon honom nu bara som ”din pappa”.

Relationen mellan Lottes älskade farmor och mamma har alltid varit nära och varm. Nu blir den ansträngd, när Lotte är hos farmor på sommaren, ringer inte mamma längre, utan skriver brev. När pappa hälsar på hos farmor är han så förälskad i sin nya kvinna att han knappt har tid för Lotte.

Visst är det smärtsamt och visst gör det ont i hjärtat för Lottes skull, men texten är vacker och osentimental. Anne B Ragde undviker att ta ställning för eller emot och ger oss ett förlösande slut.

Och titeln, den syftar på att byta bokmärken. Dagen då Lottes pappa flyttar byter Lotte och hennes vän Marit, bokmärken. Lotte har en tiger som hon gärna vill byta mot en vacker glittrig ängel. Marit som också varit med om en separation säger att Lotte kan få ängeln, hon behöver inte byta mot tigern. Det är ju dagen då hennes pappa flyttar.

Jag lyssnade till boken, Marie Richardsson läser texten, eftertänksamt och subtilt. Kan verkligen rekommenderas.

– – – –

Ann-Sofie har också läst romanen, men gillade den inte särskilt.

Publicerat

Den bästa dagen är en dag av törst

Karin Boye tycker jag om för hennes dikter. Jag har någon gång under gymnasietiden läst Kallocain och minns den som hård och kall. Det är inte många saker jag annars vet om henne. Jo, hon har bott  i Huddinge, i villa Björkebo som nu är riven. Jag har inget större biografiskt intresse för författare. En handfull kanske (och då är jag intresserad in absurdum i gengäld. Det går på ett ut).

I en recension av romanen Den bästa dagen är en dag av törst i Uppsala Nya Tidning  skriver en Boye-forskare om några centrala missar eller felval i romanen. Jag kan förstå att om man är mycket kunnig i ett ämne eller en författare störs man säkert av det. Men jag märker inte sådant.

För läser jag om Karin Boye när jag läser om Karin Boye i romanen? Egentligen inte. För mig kunde det här vara en helt igenom fiktiv person. Jag blir inte mer intresserad för att romanen baseras på, eller litterärt fantiserar om, Boyes liv. För mig handlar det om en författare som besöker Berlin, en lyckad tidsskildring och inkännande stämning, skildring av lust som ska tuktas och kärleken som ändå vill ut. Det tillsammans med den vackra språkhanteringen gör romanen till en fin läsning. Och det tackar jag Jessica Kolterjahn för.

Den bästa dagen är en dag av törst. Jessica Kolterjahn. Utgiven av Forum förlag 2013.

Publicerat

En tiger för en ängel

En familj som går sönder. Mamma och pappa är oense om rätt och fel. I kläm kommer barnet med lojalitet och kärlek till båda sina föräldrar. En inte ovanlig berättelse i skönlitteraturen (eller i verkligheten heller, för den delen). I En tiger för en ängel är vi i Trondheim,  mitt främsta skäl att läsa romanen, och barnet heter Lotte. Alldeles alldeles strax kliver hon på planet som tar henne till farmor och sommarlovet på landet. I återblickar får vi veta hur tung vintern har varit med sorg och konflikter mellan mamman och pappan. Veckorna hos farmor och farfar blir Sommarlovet upphöjt till tiotusen och Lotte njuter och tar tillvara på varje sekund.

Hon är här. Det är så här hon tänkte att det skulle bli, under vinterkvällarna i Trondheim, med kudden iskall mot kinden, halsen hopsnord av gråt och saknad, en knut som inte mamma kunde höra.

Det positiva med romanen är att berättandet får ta sin tid. När mamma gråter så gör hon det i längre sentenser och inte i en kort mening: ”mamma gråter”. Detaljerna spär på trovärdigheten och skapar mångbottnade karaktärer. Men det jag har emot romanen är att det är den lillgamla Lotte som fått perspektivet. Berättarvinkeln löser författaren i och för sig oftast bra och konsekvent. Det är  barnliv,  Lotte leker mycket och styr utrifrån sin ålder vad som ska fokuseras och berättas. Det som är mest intressant för en vuxen är kanske minst intressent för en åttaåring och vice versa.

Samtidig är det just detta barnperspektiv som jag inte gillar med boken. Lotte har sådan tankar och uttryck ibland som irriterar mig därför att det inte känns rimligt att en åttaåring säger/tänker så. Det känns också stundtals som det är en upplysningsbok där det ska skrivas på näsan: ”se, så här känner barn när deras föräldrar skiljer sig och ni hanterar det fel”.  Då tappar jag en del av läslusten.

Det här är Anne B Ragdes debutbok. Tydligen har hon till viss del hon arbetat om den, främst de dialektala dialogerna,  och den har fått en modernare lockande titel (I original hette den Hvem sviktet Lotte).  Den har fått god kritik i Norge och beskrivs som psykologiskt trovärdig och välkomponerad. Samt att inlevelsen i Lotte är övertygande. Det var just det.

En tiger för en ängel. Anne B Ragde. Utgiven (igen) 2013. På svenska samma år av Forum.

_____

Så här har jag skrivit om  Anne B Ragdes  romaner tidigare.