En kvinna har tre roller. Mamman, älskarinnan och vårdaren. Med denna utgångspunkt föds huvudpersonen Anna i samma ögonblick som sitt barn. Hon är mamma nu. Vad som hände före det är inte det intressanta. Hon är gift. Så småningom blir hon älskarinnan, för att det är så. Till sist vårdaren och när den vårdade dör, dör också Anna.
Med klinisk blick berättar Anna om sitt liv. Jag läser närmast en objektiv fallbeskrivning, där det betraktade samtidigt är den betraktande. Det närmast alienerade läget hon är i är så ensamt. Var är hennes familj? Vännerna? Även om de finns där är det som om det finns en tjock glasvägg runt Anna, ogenomtränglig.
Galet välskriven och originell roman med ”verkshöjd”. Jag är så imponerad. Och när vi samtalar om den har vi alla berörts så mycket och också blivit illa mods av den här berättelsen. Det är inte sorgligt att läsa, men sorgligt att betrakta Anna.
Finna sig. Agnes Lidbeck. Utgiven 2017 på Norstedts.
Tolv underhållande, hjärtskärande och egensinniga noveller kryddade med skräck. Jag blev sammanflätad med Enriquez Argentina som skildras med en intensitet som får mig att förflyttas dit. Jag förnimmer fukten, värmen, dofterna och det våld som präglar miljöerna där hennes historier utspelar sig. Varje novell är en väl berättad historia med mycket outtalat mellan raderna.
Polyglott betyder flerspråkig och ordet var nytt för mig. Gillar hur det låter och skulle vilja använda det ofta, men misstänker att jag nog inte får så många tillfällen. Årets Augustprisvinnare blev för mig något av en bladvändare, jag läste fascinerat på och läste ut boken under loppet av en dag. Efteråt kände jag mig som ett frågetecken, vad var det egentligen jag hade läst? Styrkan i en klassiker sägs vara att författaren låter tillräckligt mycket vara osagt för att läsaren ska få skapa sig sin egen bok. Det är alldeles för tidigt att säga om De polyglotta älskarna kommer att bli en klassiker, men romanen är helt och hållet läsarens. Jag tror också den vinner på att läsas sakta och eftertänksamt eller för all del, två gånger.
Fyra böcker om livslång vänskap mellan två kvinnor. Elena och Lila växer upp i samma kvarter i en fattig del av Neapel. De sociala normerna är huggna i sten, våld och mindervärdeskomplex präglar invånarnas liv. Båda flickorna är studiebegåvade men endast Elena får möjlighet att läsa vidare. Jag absorberades in i Elenas huvud bara några sidor in i första romanen och jag är fortfarande kvar efter att ha avslutat tredje delen som på svenska heter Den som stannar, den som går.