Söndagstankar om läsning

God fortsättning på det nya året! 2014, ljuvlig så här års som en nyfödd bebis och med storartade framtidsutsikter. En sak som jag inte har lovat för året är en läsutmaning. De går alltid åt helvete för min del. Trots goda föresatser som 2012 års bokbloggartolva till exempel. Så, inget sånt. Bara läslust. Svårt nog. Förra årets höst var seg och jag läste så taffligt. Nästan varje bok tog emot.  Tiden fanns, men koncentrationen var dålig. Tittar jag igenom bloggen är det många böcker som är nedslags-lästa i fragment och splitter. Det är, skrev jag i loggboken, som om jag inte förstår hur jag ska göra när ögonen ska stanna kvar vid bokstäverna.

Någonstans i december påbörjade jag en bloggy som jag kallade sssssssch – lästräning pågår. Men jag hamnade i ett googlande om hur man stavar det där ljudet som betyder tyst! Hur gör man?

Bortsett från det lyckades jag starta lästräning. Det gick helt enkelt ut på att sitta på en viss plats och läsa 10 sidor dag ett, 20 sidor dag två, 30 sidor dag tre och så vidare tills jag var uppe i sjuttio sidor om dagen vilket är mitt genomsnittliga mått tror jag. Vanligen läser jag i allmänhet inte så tidsstrukturerat men nu talar vi alltså lästräning. Det gav resultat. Koncentration och flow kom tillbaka och jag har de senaste två veckorna lyckats läsa:

Omläsning av Dykungens dotter. Nyläsning av Onåd, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, Farväl för nybörjare och Lex Bok.

Jag håller tummarna för mig själv och skriver in min gamla och mycket goda lästimme i kalendern nu.

Söndagstankar om priser

Den 25 november är det augustpris-gala. Jag räknar ihop att jag har läst ett fåtal, som vanligt, men fler än tidigare år. I barn- och ungdomsklassen har jag läst Cirkusloppor på luffen av  Lena Sjöberg, en vacker bok med rytmiska texter och där alla får plats. Även likmaskar. Lex bok bär jag med mig men har ännu inte läst. Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund tjuvläste jag i sin helhet häromdagen på Aka, Hötorget. Förlåt för det, men jag kunde inte sluta – vilka bilder! Så fin i sin teknik och gripande i sin helhet. I fackboksklassen är Bea Uusma bok Expeditionen. Min kärlekshistoria den som jag sakta läser mig fram i. Den är tung på många sätt. I skönlitteratur-klassen har jag läst Porslinsfasaderna av Sven Olov Karlsson och Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Hägring 38 köpte jag igår och läste på vägen hem. Den verkar lovande!  Lyssnar ni till deras podd med författarna? De läser varandras böcker och diskuterar. Mycket bra!

Fram till 31 december kan ni med bokbloggar nominera årets bok till Bokbloggarnas litteraturpris. Gör det!

Och till sist: Forma Books Blog Award där vi så fint är en av tre nominerade i Årets blogg-klassen. Fram till den 25 november går det att rösta fram sin favorit. Gör det!

Söndagstankar om Göteborg

gbgEnligt O har stadsbesök i Göteborg och jag är ju praktiskt taget göteborgare numera. Jag åker dit var och varann månad och förkovrar mig. Inte minst i staden själv.

För varje gång jag är på plats gör jag eller får jag en guidning i ett nytt område. Senast var det majorna och just i den stadsdelen utspelar sig Du och jag Marie Curie, som jag efter Lindas bloggy nu läser. Med Google maps på iPaden för att lära mig hitta utan att vara på plats. Det är en riktigt bra bok om fotbollstjejen Jenny som blir så otroligt förälskad i Filippa. Hur ska det gå?

1956 trycktes En titt på Göteborg upp. En guidebok som man har i näven när man åkte bussrundtur genom staden. Om botaniska trädgården skriver man till exempel:

För göteborgaren har parken kanske sin största lockelse, då naturparken öppnas och vitsipporna lyser vita mellan stammarna i den djupa bäckravinen.

Dit längtar jag. Spårvägen har numera en guide-app som är mycket rolig att åka runt med. Se bilden här invid. De små blå pratbubblorna är platser där en guideröst berättar något intressant. Pedagogiskt bild eller hur! Ingen tvekan om var man är och hur man ska åka.

Ett sista tips på Ggb-litt får bli  Att leva och dö som Joe Strummer. I

Söndagstankar om utmaningar

Same same varje år. Så nu ger jag upp. Så här skrev jag för ett år sedan.

En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:

En gång i månaden besöker jag en av bokbloggarna jag läser och ber om ett “bästa boktips”. Det får väl bli slumpen som avgör vem jag ber om råd eftersom jag följer fler än tolv bloggar. Bloggaren ger ett förslag, jag läser och bloggar sen som vanligt om boken.

Komma ihåg då, varje månad? Hm. Jag får lägga in en påminnelse i mobilen helt enkelt.

Januaris boktips ber jag Enligt O om!

Det började bra. Enligt O gav mig Islossning och jag läste. Februariboken kom från Hermia och sammanslogs med en passande Osloresa. Sen kom marsboken. Bokbloggaren svarade inte och när jag deprimerades över o-svaret fick jag höra om familjetråkigheter och förstod. I april fick jag tips av fru E. I maj glömde jag bort att fråga någon och när jag mindes till sommaren så tänkte jag att va f-n. Och gav upp.

Enligt O kör en liknande variant i år, och det är ju onekligen roligt med de dedicerade boktipsen Men jag tänker inte inte inte ha någon planerad utmaning i år. Ingen spänningsläsning, ingen författarfemma, ingen boktolva.

Inte ens den fina tusen-och-en-natt-läsningen tänker jag lockas in i.

Det får gå som det går.