Etikett: Thorén & Lindskog

Publicerat

Blå flicka av Ana Porss

Ana_Porss-page-001-193x300[1]Berättelsen med sina många infallsvinklar är bra och en känsla säger mig att romanen innehåller självbiografiska inslag. Huvudkaraktären Margot växer upp som ett av tre adoptivbarn hos en känslomässigt omogen kvinna och hennes man. Margots behov av att bli sedd och älskad för sin egen skull följer henne in i vuxenlivet. Hon gifter sig ung med den självupptagne författaren Ernst och får sonen Jacob. Under sin föräldraledighet, (i 70-talets Göteborg), blir Margot vän med den äldre kvinnan Ella, en vänskap som  kommer att förändra hennes liv.

Jag är tveksam till de litterära kvaliteterna i Blå flicka, jag tycker att boken språkligt sett är ett omoget verk. Förvisso lyckas författaren förmedla miljöerna väl, t.o.m. mycket väl, men det räcker inte. Texten får mig att tänka på 70-talets självbekännelse-litteratur och jag kan irritera mig på de enkla psykologiska klargörandena som hela tiden återkommer. Allt är tillrättalagt och ingenting lämnas till läsaren att avgöra. Även om inte ett citat ur Alice Millers Det självutplånande barnet inlett romanen hade det varit tydligt att författaren är influerad av Miller. Nej tyvärr, Blå flicka är inte min kopp te, det är bara att konstatera.

Men jag gillar Margot, det gör jag. Hon är en sympatisk bekantskap och miljöskildringarna av Göteborg, skärgården och Berlin är fina och själva historien är bra. Om ni gillar psykologi och Alice Miller ska ni definitivt läsa romanen om Margot.

Utgiven på Thorén & Lindskog 2015.

Publicerat

Ett norrländskt trauma av Victoria Larsson.

Larsson_1-page-001-197x300[1]En djupsvart uppväxtskildring med självbiografiska inslag. Victoria Larsson var en av de flickor som förälskade sig i Åmsele-mördaren Juha Valjakkala, hängde utanför Umeås tingshus, kom i tv men som också fick sina brev till denne besvarade. Delar av brevväxlingen är återgiven i boken. Hur mycket utöver breven som är självbiografiskt vet jag inte, men i vilket fall det är ingen vacker medkännande bild av huvudpersonen, Veronica, som författarinnan förmedlar.

Den ensamma Veronica är besatt av sin svåra acne, sina mindervärdighetskomplex och sitt självhat. En flicka med destruktiv personlighet som ibland kan uttrycka sig genom våld mot yngre syster. Första kapitlet är i sin råa skildring med våld mellan syskon så obehaglig att jag har svårt att sympatisera med Veronica senare i boken. Hur hänsynslöst den unge manlige kvällstidningsjournalisten än behandlar flickan som älskar Juha som andra älskar rockstjärnor, så berör det mig inte så starkt som det egentligen borde göra. Detta trots att jag är övertygad om att skildringen av journalisten som i rent spekulativt syfte gör ett ”hemma hos” reportage hos Veronica är sann.

Det mustiga språket förstärker ångesten och smärtan i att vara ung och jag som har en uttalad kärlek till Norrland känner plötsligt lättnad över att jag inte växte upp i någon av dess småstäder. Ett genomgående tema i boken är att Veronica avskyr att bo i det klaustrofobiska Västerbotten, att hon längtar bort. Men hade Veronicas ensamhet, självdestruktivitet och personlighet varit den annorlunda om hon fått växa upp i en större stad? Dessvärre tror jag inte det, men kanske att valmöjligheterna och anonymiteten skyddat något. Varför blev då Veronica och andra kvinnor förälskade i Juha? Varför förälskar sig kvinnor i våldsamma frihetsberövade män? Jag tror jag förstår varför Veronica gör det men jag är tveksam till om hon egentligen är representativ för det stora flertalet.

Victoria Larsson arbetar idag som yogalärare i Berlin. Jag finner tröst i detta, för om boken är självbiografisk på fler plan än bara förälskelsen i Juha vill jag att Veronica/Victoria ska leva och finnas i ett helt annat sammanhang. Kanske kom min medkänsla och omsorg om huvudpersonen fram till slut.

Utgiven av Thorén & Lindskog 2014

Publicerat

Fallers stora kärlek av Thommie Bayer.

Bayer-Thommie-Fallers-stora-kärlek-125-mm-bred[1]Som gubben i lådan dyker Marius Faller upp i Alexanders liv. Alexander som passerat de 30 har efter avslutade universitetsstudier hamnat i ett slags vakuum. Han driver ett antikvariat i Köln och lever bara i böckernas värld.

Om litteraturen är min kyrka, då lider jag nog under någon form av religiöst vansinne.

Marius Faller erbjuder Alexander att köpa en fantastisk boksamling, men även arbete som chaufför under en resa med bil genom Tyskland. Sakta börjar de två männen komma nära varandra och bli vänner. Språket är lågmält och flyter lätt med exakta formuleringar. Alexanders och Fallers samtal under körningen är fängslande och Alexanders grubblande och inte minst hans omsorg om en speciell antikvariatskund gör honom lätt att tycka om. Fallers sorg är svårare att greppa, kanske för att han skildras från den yngre Alexanders synvinkel.

Jag tänker att det är länge sedan jag läste om en manlig spirande vänskapsrelation skildrat av en manlig författare i en roman som inte är en deckare eller en thriller. Förvisso blir Faller en fadersgestalt för Alexander, men vänskap och respekt dem emellan är det likafullt. Mot slutet av boken har jag en aning om Fallers gåta. Jag förutsåg dock inte den lilla detalj som avslöjas först på en av bokens sista sidor och som ger romanen en helt annan dimension.

En sympatisk bok om en man som förhoppningsvis börjar ta för sig av livets möjligheter, utgiven av  Thorén & Lindskog 2014. Översatt från tyskan av Jörn Lindskog.

Publicerat

Thorén & Lindskog tipsar tyskt

Månadens tips från förlaget Thorén & Lindskog är Regnroman av Karen Duve.

Karen Duve debuterade i slutet av 90-talet och har sedan dess skrivit en tiotal romaner, varav två har översatts till svenska.  För tillfället är hon väldigt i ropet i Tyskland  med en lustig och tankeväckande bok som heter Anständig Essen (”Äta anständigt) och som på ett mycket personligt sätt diskuterar frågan om det är okej att att djur och hur vi livnär oss i stort.

Regnroman är något helt annat, även om Duves humor finns också här, precis som hennes känsla för det absurda. Boken handlar om ett ungt par som flyttar från Hamburg till ett gammalt hus på den östtyska landsbygden för att mannen ska få lugn och ro att skriva memoarerna åt en av Reeperbahns hårdaste hallickar. Det går ungefär som man tänker att det ska gå men det är vägen dit som är det intressanta.