Frukostintervju med Pontus Ljunghill

Hans historiska deckare En osynlig och Lykttändaren har golvat oss. Den sistnämnda är väldigt välförtjänt nominerad till Årets bok 2017. Naturligtvis måste vi följa upp med en frukostintervju.

God morgon Pontus! Vad äter du till frukost?
Min standardfrukost brukar numera bestå av ett par hårdkokta ägg, en avokado och en kopp kaffe med mjölk. Tidigare blev det oftast ett par limpmackor med ost, men jag har fått för mig att jag borde dra ner på brödätandet.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag lider av kronisk morgontrötthet och jag befinner mig oftast i ett zombieliknande tillstånd ett bra tag efter att jag stigit upp. Därför läser jag sällan på mornarna utan slötittar mest på morgon-tv. Men jag föredrar en bra roman före morgontidningen vid alla tidpunkter på dygnet.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Kanske kan det vara en bra start på dagen att läsa ett avsnitt i en feel-good roman för att komma in i en positiv stämning. Annars är en bra bok alltid berikande oberoende av när på dygnet man läser den. Bland de absolut bästa böcker jag läst på senare år är Kjell Westös ”Hägring 38” och Helena Henschens ”I skuggan av ett brott” – inte direkt några lyckopiller, men det är böcker som berör och stannar kvar.

Har ett signerat ex av ”Hägring 38” i min bokhylla, älskar Kjell Westö. Vad läser du just nu?
Ingenting för tillfället, men jag brukar läsa mycket på somrarna när jag har semester. Jag är en sådan som gillar att sluka böcker, läsa ut dem på ett par dagar och det kan man egentligen bara göra när man är ledig. Att läsa fem sidor på kvällen innan man går och lägger sig efter en lång arbetsdag har aldrig varit något för mig.  Till den här sommaren har jag bland annat plockat ut Malin Persson Giolitos ”Störst av allt” och Kjell Westös ”Där vi en gång gått” för läsning. Funderar också på att plöja igenom hela Wilhelm Mobergs utvandrar-serie – det har jag velat ända sedan gymnasiet, men det har aldrig blivit av.

Är avundsjuk på dig som har både ”Störst av allt” och ”Där vi en gång gått” kvar att läsa. Fantastiska böcker båda. Vad använder du som bokmärke?
Ganska ofta använder jag mig av det bokmärke som följer med på köpet när man köper en pocket. Annars kan det vara lite allt möjligt, från en vanlig enkel papperslapp till ett spelkvitto för Stryktipset.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
När det gäller skönlitteratur så är böckerna sorterade i bokstavsordning efter författare. Har jag flera böcker av samma skönlitterära författare brukar jag oftast sortera dem efter utgivningsår. När det gäller facklitteratur är böckerna oftast sorterade efter ämne. Sedan finns det delar av mina bokhyllor som är mer kaosartade. I ett par hyllrader har jag också placerat verk som jag använt till research för mina egna böcker.

Tack för intervjun och lycka till med Årets bok 2017! Du är en av mina två favoriter till priset!

Lykttändaren av Pontus Ljunghill

Stockholm 1923, under midsommaraftonen invigs det nya vackra stadshuset. Bland besökarna på invigningen befinner sig Julia Ekengren, några timmar senare mördas hon i sin lägenhet på Tegnérgatan. Mordet framstår som en gåta och polisen börja nysta i Julias förflutna och ett tragiskt livsöde blottläggs. I denna Ljunghills andra roman återser vi kriminalaren John Stierna från den fina debuten En osynlig. En yngre och mindre luttrad Stierna kanske, Lykttändaren utspelas fem år före En osynlig.

En smula vemodigt berättad griper romanen tag. För mig är den främst historisk, jag fäste mig vid Julia och jag älskade skildringen av Stockholm runt förra sekelskiftet. Det är uppenbart att romanbygget har föregåtts av ett omfattande researcharbete, berättelsen är fylld av insiktsfulla detaljer från den världsbild som rådde då. Jag får mig en bit historia levandegjord genom att ta del av Julia liv som barnhemsbarn och fosterbarn. Hon växer upp i en av de första villaförorterna där hon tillhörde den tjänande klassen som fosterbarn till en fattig änka. Men deckardelen och skildringen av poliserna Stierna och Lydman är fantastiskt bra den också och mycket välförtjänt är Lykttändaren nominerad till Årets bok 2017. Jag som haft en solklar favorit till priset har börjat vackla.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2016.

Frukostintervju med Malin Persson Giolito

Hennes roman Störst av allt golvade mig förra året och är så väldigt välförtjänt nominerad till årets bok 2017. Naturligtvis måste ta reda på vad hon äter till frukost!

God morgon Malin! Vad äter du till frukost?
Sojalatte, kokt ägg och gurka på rågrut, gärna med randig kaviar.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Tittar på morgon-tv.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Om man inte har semester så är det väl bra om den är långtråkig, eller väldigt kort. Annars är ju den dagen förlorad.

Vad läser du just nu?
Joyce Carol Oates The Sacrifice och så läser jag om Ames grises (Grå själar) av Philippe Claudel.

Vad använder du som bokmärke?
Jag viker hundöron i pappersböcker. Men de här e-böckerna som jag läser i allt högre utsträckning, de är ju hopplösa. Deras ”bokmärken” får mig att vilja bli en sån där strålkärring och bosätta mig på en båt.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Alfabetiskt. Tematiskt. Varje språk för sig. Jag skulle inte hitta annars, vi har närmare 6000 böcker hemma.

Wow, vilken boksamling! Imponerande till och med i boknördskretsar. Tack för intervjun och ett stort grattis till nomineringen.

The girl with the lower back tattoo av Amy Shumer

Jag ville läslyssna på något amerikanskt under min New York vistelse och mest av en slump föll valet på flickan med ryggsluts-tatueringen. Jag hade hört att Amy pratar utpräglad New York-dialekt vilket nog bidrog till mitt val och så gillar jag böcker som får mig att skratta. Jag fick skratta men till skillnad från stå-upp komik-Amy är boken betydligt mera lågmäld och eftertänksam. Jag finner att jag efter avslutad läsning tycker väldigt mycket om Amy och tycker att som ung kvinna strax över 30 är hon en utmärkt förebild för unga tjejer.

Det börjar inte speciellt märkvärdigt, första kapitlen i boken är mest ung kändis som berättar om sitt liv, men de självironiska inslagen växer efterhand. För min del tog det fart när Amy berättade om det läger för förståndshandikappade dit hon anmält sig som volontär när hon var 14. Hon fick inte ta hand om de små gulliga barnen som hon tänkt, utan hamnade bland de vuxna. Hon tog ett ordentligt kliv i sin utveckling den sommaren.

Hon berättar personligt om sin mammas otrohetsaffär som hade stora konsekvenser för flickan Amy och om sin pappas väl dolda alkoholism och svåra MS. Hon är jordnära och vettig, hon låter humorn genomsyra svårigheter, hon är drastisk och väldigt ickeperfekt. Hennes engagemang för vapenkontroll i USA efter att två kvinnor skjutits till döds under en biografföreställning kände jag inte till, dock imponeras jag av kapitlet där Amy utvecklar sitt resonemang om varför det är nödvändigt att vapenrestriktioner införs i USA. Intelligent, smart och feministiskt, en argumentation baserad på kalla fakta.

Jag rekommenderar att ni lyssnar, jag tror inte min läsupplevelse varit lika stark och personlig om jag läst själv. Att höra henne själv berätta sin historia ger utan tvekan en udd till läsupplevelsen. Ljudboken finns på Storytel.se

Utgiven på svenska av Wahlström & Widstrand 2016.