Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Första gången jag läste Johanna Lindbäck var i Frankrike. Hennes En liten chock var den enda boken som var nerpackad eftersom jag var där på uppdrag och inte skulle ha tid att läsa. För ja, allt borde ha varit klart redan före resan och nej, det var inte det. Så jobba jobba jobba, men en liten lunch satt jag för mig själv och tänkte att ”jag hinner nog läsa några sidor medan jag äter”. Ni förstår själva. En liten chock är på dryga 250 sidor och nästan lika många minuter lång blev min lunch. Det går nästan inte att läsa hennes böcker på annat sätt. Man kan titta upp och humma lite analytiskt eller känslosamt, men att släppa romanerna, det är svårt.

Jag kastar ut en varning nu. Somliga av er vet att jag är bekant med och gillar personen Johanna Lindbäck och därför riskerar att sätta på mig andra glasögon och skriva rosafärgat om författarens böcker. Men jag lovar: mina glasögon är bruna och genomskinliga om än något oputsade när jag skriver så här om den senaste romanen: men fan, hon är helt otrolig.

Välkommen hem handlar om Sara som kommer hem efter ett år på svenska skolan i London. Innan hon for gjorde hon slut med Mattias och faktum är att han beter sig väldigt skumt nu och Sara önskar ingenting annat än att allt ska bli som förr och vanligt igen. Inte ihop, men kompisar. Typ. Eller? Samtidigt är det Adrian, grannkillen som först är så retsam och provocerande fast sen världens finaste. Hur ska man välja?

Det Johanna Lindbäck gör så bra är att hon på pricken fångar unga människors sätt att tala, tänka och agera och gör deras vardagsbekymmer till litteratur. Inkännande och autentiskt. Feel good-realism skriver förlaget. Det gör inte jag eftersom jag inte gillar ordet feel good. För mig signalerar ordet myspysigt, och det blir inte en roman automatiskt ”bara” för att romanen saknar incest och supande föräldrar. Det bränner till som bara den av att läsa om Saras kval och vånda och oro.  Det är ju så det känns, att inte veta, att undra och älta med kompisarna. På samma sätt skrattar jag med Sara när hon har det bra. Både och alltså, som livet självt. Just det gestaltar Johanna Lindbäck så precist. Just så blir det  svårt att låta bli att sträckläsa. Just därför ska ni prova själva.

Välkommen hem. Johanna Lindbäck. Utgiven av Rabén&Sjögren 2011.

_______

Kakorna på fotot, vill jag bara säga, är bakade av mig själv och var väldigt goda. Sara skulle gilla dem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *