Sömngångerskan

Jag tror att när Essie Fox gjorde research och skrev sin bok Sömngångerskan, så hade hon riktigt roligt. Engagemanget för det viktorianska går inte att ta miste på vare sig i ”Författarens kommentarer” i slutet av romanen eller på hennes webbsida virtualvictorian. Det tidstypiska finns verkligen med i romanens miljöer, i dofter och smaker och är romanens styrka.

Den unga Phoebe, oskuldsfull och naiv,  växer upp med den strängt kristna mamman och den mer levnadsglada mostern som är sångerska och skådespelare. Phoebe får i smyg följa med sin moster till teatrarna, men omedelbart får vi veta att något händer och  moster Cissy slutar sjunga. Vi anar något dolt och att det är det som ska redas ut och avslöjas i berättelsen. Här introduceras också Mr Samuel – mörk och beslutsam och jag får Mr Darcy-känsla. När sedan moster Cissy dör ber Mr Samuel att Phoebe ska bli sällskapsdam åt hans hustru.

Steg för steg rullas historien upp om hur alla de tre kvinnornas liv starkt påverkats av mannen. Men ganska tidigt räknar jag ut gåtans svar. Jag tröttnar och tycker inte det blir så spännande. Mr Darcy-känslan försvinner snabbt och där Moster Cissy blir en välgestaltad karaktär blir mamma Maud helt platt.

När jag tittar på utrikes bloggar hittar jag flera entusiastiska kommentarer. Som den här eller den här. Men svenska bloggare är mer tveksamma. Fru E gäspar och Stringhyllan sågar. Vem har rätt? Kanske du! Vill du läsa den så mejla mig. Då skickar jag det välvårdade exemplaret.

Sömngångerskan. Essie Fox. Utgiven av Damm förlag 2011.

4 svar på ”Sömngångerskan”

  1. Jag gillade inte heller den här, inte skrivit om den än. Fick så mycket skäll från peppade människor på twitter som inte ville att jag skulle förstöra deras kommande läsupplevelser när jag hintade att jag inte var så förtjust så jag väntade med att blogga, haha. Kommer kanske upp nästa vecka ändå.=)

    1. >>Bokomaten. Då är det inte till dig jag skickar boken den här gången, alltså.

  2. Fy. Det här blir en av de sällsynta böckerna jag inte ens läser ut av princip. Så fint omslag, så kasst innehåll. Så vidriga karaktärer. Gluttade på slutet och oj som hon fått till det, överambiöst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *