Det kan vi tacka Svalan för

Jag är stockholmare. Frågar någon mig om min hemvist så svarar jag så. Det finns de som skulle fnysa åt mig. Pfft, knappast. Du är ju inte ens född här. Det är sant. Jag var faktiskt sju år när flyttlasset gick hit. Men ändå. I hjärtat. Stockholmare.

Men nu ska vyerna vidgas. Andra litterära utposter ska bloggas under dygnet och jag vrider mig mot väster. Elvakommafem mil bort till barndomsplatsen Västerås. En fin stad. Trevlig att gå runt i. Många hus och platser att peka på och säga där jobbade farmor och där bodde mormor och där föddes jag. Men mitt litterära Västerås – vad är det?

Jag gör som jag brukar göra: frågar gooogle mamma:

– Ditt litterära Västerås? Det ska vi tacka Svalans bokklubb för. När jag var ung satt vi mammor runt sandlådan och pratade medan barnen lekte. En av grannkvinnorna berättade om en bok som hon hade läst och det var så spännande att höra. I samma veva fick hon något erbjudande från Svalan att om hon värvade någon skulle hon få en extrabok. Eftersom jag kunde välja just den där boken bestämde jag mig och gick med i klubben. Det var fantastiskt för mig som inte kom från ett läsande hem. Jag fick hjälp att välja böcker som jag inte skulle ha hittat annars. Så ditt hem i Västerås, Ann-Sofie var ett hem med böcker.

Pratade ni böcker hemma?
– Nej, det var inte så att vi vid middagsbordet diskuterade vilken bok vi skulle köpa. Böcker var dyrt och det fick räcka med månadsboken. Jag var med i bokcirklar mest hela tiden där pratade vi om något vi gemensamt läst och var vi hemma hos oss så lyssnade du säkert till samtalen.

sagorSå hur blev jag en läsare då? Min storasyster lärde mig knäcka koden, enligt familjemytologin när jag var 4, på riktigt ett år senare. Lotta på Bråkmakargatan är en av de första egna böckerna. Men någon större samling barnböcker fanns det inte.

– Vi gick till biblioteket, säger mamma. Där har du plats två i ditt litterära Västerås. Där lånade vi böcker till dig. Sen gick vi förstås till sagostunden på Djäkneberget där någon tant läste sagor och ni barn satt på stenbänken och lyssnade. Det är ditt tredje ställe.

Hemmet. Bibblo. Och sagostunderna på Djäkneberget. Mina platser. Och det betyder kort och gott att mitt litterära Västerås – det är ju faktiskt mamma!

 

blogathonDetta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

04:00 Bokform
05:00 Litteraturkvalster & Småtankar
06:00 Projekt 33
07:00 Kim M. Kimselius
08:00 Fiktiviteter
09:00 Nobelprisprojektet
10:00 Lottens bokblogg
11:00 enligt O
12:00 cissigrip.blogg.se
13:00 Annas bokhylla
14:00 Lexie läser
15:00 Feelgoodbibliotekarien
16:00 Boktimmen
17:00 Bokdetektiven
18:00 Breakfast Book Club
19:00 Den läsande kaninen
20:00 Västmanländskans bokblogg
21:00 Bokbabbel
22:00 Boktimmen
23:00 Endast Eböcker
23:59 Kulturloggen

—–
Näe, mamma minns inte vad den där avgörande boken hette. Men just nu läser hon Brobyggarna. Otroligt bra,, tycker hon. Bilden ovan är taget vid ett något senare tillfälle än vad som redogörs för i texten.

16 svar på ”Det kan vi tacka Svalan för”

  1. Mamma och Svalan. Samma här! Fru Svala kallade mamma kvinnan (knappast samma eller?) som ringde hem till oss och frågade om vilka böcker vi, eller mamma, ville ha, jag tror det var en gång om året?

  2. Haha, aldrig Google framför mamma – så klokt så 🙂 Slutligen publicerades mitt inlägg om Lund – efter lite tekniskt strul, så det blev kl. 19 istället 😉 Själv kallas jag förresten alltid för stockholmare här nere i Skåne, eftersom jag trots att jag alltid bott här talar typ stockholmska, eller något liknande. Gör varenda skåning förvirrad 😉 /Kriss

  3. Vilken härlig idé! Bokklubbar var ofta det sätt vi köpte böcker på när jag var liten. Minns att mamma var med i en och så småningom fick jag en egen. Det var som lilla julafton varje gång det låg ett paket i brevlådan.

    1. >> Litteraturkvalster. Ja, jag gillade bokklubbar riktigt mycket förr i tiden för att det var så enkelt. Numera är adlibris min bokklubb!

  4. Mammor slår google med hästlängder!
    Tänk att bokklubbarna försvunnit i det formatet. Min pappa var också med i sådana bokklubbar, och själv var jag med i några också. Det närmsta vi kommit med barnen var Kråke. Tack för ditt inlägg!

    1. >> Lotten. Jag skulle vilja forska lite om bokklubbarnas läge idag. Hur går det för dem?

  5. Så roligt inlägg! Jag har min mor att tacka mycket för mitt litteraturintresse också. Västerås ligger mig varmt om hjärtat också då båda mina föräldrar kommer därifrån. Jag gått på gymnasiet för (Rudbeck) och bott där i flera omgångar och ha min syster och mina farföräldrar där.

    1. >>Västmanländskan. Visst kommer du på bokresan? Vi får gå igenom Västerås ordentligt då.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *