År 1945 anlände omkring 10 000 koncentrationslägerfångar till Malmö. Ett av flyktingboendena som ställdes i ordning fanns på Malmöhus slott som till vardags var/är museum. I Set Mattssons första bok i trilogin om polisen Douglas Palm, begås ett mord på slottet natten efter att de första flyktingarna anlänt. En annorlunda utgångspunkt i en spänningsroman, som förvisso också är en historisk roman som utgår från verkliga händelser.
Douglas Palm och hans fru Anna, sjuksköterska på flyktingboendet där mordet sker, är två sympatiska bekantskaper. Skildringen av Malmö, strax efter krigsslutet i Europa, är tonsäkert. Jag tyckte mycket om bokens karaktärer, komplexa och ofta grubblande, jag berördes av mörkret och sorgen. Jag ska nog tillägga att jag främst fastnade för den historiska delen av romanen. Skildringen av 40-talsmänniskan och 40-talsstaden känns levande. Fast deckardelen är bra den med, tycker att jakten på Malmöpedofilen är välskriven och obehagligt spännande.
Anmärkningsvärt är att Ondskans pris kom ut redan 2012, före den stora flyktingkrisen i Europa. Kopplingen till vår tid är självklar. Mattssons beskrivning av hur flyktingarna ankommer Malmö hamn är lysande i all sin fasa. Hans skildring av den ensamkommande flyktingpojken som överlevt hela sin familj i koncentrationslägret är hjärtskärande. Jag är imponerad över hur mycket parallella spår mellan 40-talet och vår tid som han lyckas skildra och hur bra han gör det. Jag gillar verkligen slutet på romanen där Mattsson låter Palm fundera som få litterära poliser gjort sedan Sjövall & Wahlöös tid. Jag som oftast undviker spänningsromaner kommer att fortsätta läsa den här serien.
Utgiven på Historiska Media 2012. Jag lyssnade till boken via Storytel.
(Jag växte upp hos min mormor i Malmö och träffade många äldre damer födda i början av 1900-talet. De pratade mycket och moraliserade ofta. Jag visste en hel del om grannarna och hur illa det var att få barn utan att vara gift. Ibland kom de in på kriget, om ransoneringarna och mörkläggningen. De mindes tydligt ”när judarna kom till Malmö” att de var som benrangel allihop och att de alla avskydde krig, Hitler och nazism. Man skulle vara snäll mot alla som upplevt krig, sa de bestämt.)