Den sista kvinnan av Audur Ava Olafsdottir

Denna isländska feelgood golvade mig totalt! Svart, intelligent och ljuvligt humoristisk. Den blev dock liggande hemma hos mig i flera månader utan att bli läst. Kan bero på det trista omslaget, som naturligtvis ska symbolisera vinter på Island, men som enligt mig inte alls åskådliggör vad som döljer sig mellan pärmarna.

Strax efter tolvslaget på nyårsafton meddelar Marias make Floki att han kommer att lämna henne för en annan man. För övrigt just den man som firat nyår med paret och nyss åkt hem. Floki tar sitt pick och pack och åker efter. Kvar står en chockad Maria som inte anat ett dugg. De närmsta dagarna är kaos. Hennes 2 ½ åriga tvillingar, en pojke och en flicka, blir som livbojar i ett stormande hav. Den karga isländska vintern bildar fond till det dråpslag som drabbat Maria. Titeln är smart, senare i boken ska Floki trösta Maria med att hon trots allt är den ”sista kvinnan” han älskat, eftersom han nu älskar en man.

I lägenheten under Maria och tvillingarna bor den osannolika Perla. Hon försörjer sig dels som äktenskapsrådgivare, dels som spökskrivare till en känd deckarförfattare. Hennes svada upphör aldrig att förvåna eller fascinera. Hennes formulerar är obetalbart smarta och insiktsfulla, medan kvinnan själv tycks vara något helt annat. Jag älskar henne. Bikaraktärerna är en stor del av romanens behållning. När Maria irrar runt och letar efter livsstruktur dyker de upp, pratsamma, självupptagna och utomordentligt underhållande. Som krydda på moset dyker även Marias biologiska far upp, han vill ha kontakt med dottern eftersom han snart ska dö.

För att citera Perla:

Folks privatliv är färgstarkare än grannar och vänner kan föreställa sig.

Utgiven på Weyler Förlag 2017. Översatt av Arvid Nordh.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *