När mamma flyttade från villan till lägenheten skänkte hon bort i stort sett alla sina romaner. En man i bekantskapskretsen har en lada (!) för sina böcker och ännu några bokhyllor var bara trevligt. Mamma har ju alltid läst och ju äldre hon blev desto mer läste hon. Och efter den där rensningen skaffade hon sig ett flöde av böcker. Jag behöver inte äga böckerna, sa hon. Jag gav henne böcker som hon sedan skickade vidare till andra läsvänner. Biblioteket var också en självklart plats att hämta böcker från, och lämna tillbaka till.
Så när jag nu ska sortera hennes romaner är de faktiskt inte särskilt många. Jag hittar några gamla godbitar som Ferlins Goggles och Strindbergs Röda rummet som uppenbarligen blev kvar. Annars är det nyare titlar som står i bokhyllan invid sängplatsen, lätta att komma åt. Några hade hon läst, andra hann hon inte läsa.
S
jälv har jag läst dem alla och jag samlar ihop dem i ett par kassar och lämnar vidare till läsvänner precis som mamma alltid velat. Sen åker jag hem och tittar på mina egna hyllmetrar. Det där flödet, kanske också det en eftersträvansvärd sak att ta efter.