Bokmässan – då var det efteråt

Ann-Sofie: Det var en okej mässa i år tycker jag. Ibland rent av lite småtråkig. Jag tror jag har blivit blasé! Vid så unga år liksom. Jag önskade fler internationella bokstjärnor, det är nog det.

Maggan: Har Sverige kanske mist sin glans och dragkraft efter förra årets bojkott och detta års inställda Nobelpris? Svenska Akademin har ju valsat runt i världspressen vilket naturligtvis inte främjat  de stora författarnas deltagande i en svensk bokmässa. Vi är ju ett litet land med liten befolkning, vi är kanske mer beroende av Nobelpriset än vi insett?

Ann-Sofie: Ja, vem vet. Vi får se till nästa år. Både när det gäller bokmässa och nobelpris. Egentligen kan man ju sitta vid en scen och bara få intressanta samtal sig serverat. Jag sitter gärna i DN:s monter, precis som du, och där är det så effektivt. Samtalen avlöser varandra och det är det bästa. På många andra scener är det ofta en paus mellan presentationerna, men det är onödigt. Kör på bara.

Maggan:  En höjdpunkt var när jag  av en slump hamnade på seminarium med Ida Jessen som skrivit En ny tid och Doktor Bagges anagram. Utspelar sig på 20-talet i Danmark och även om jag hört väldigt mycket gott om romanerna har jag inte känt mig speciellt sugen. Efter seminariet dreglade jag av längtan efter att läsa. Jessens inlevelsefulla och passionerade förhållande till sina karaktärer golvade mig totalt!

Ann-Sofie: Vi måste säga något om torsdagsminglet också. De här med montermingel har ju på något vis eskalerat genom åren. Förra åren kunde man gå mellan montrarna från 16-tiden såväl torsdag som fredag och lådvinet flödade. Nog inte så bra I år var reglerna (åter-) etablerade där enbart Mässans egen catering fick förekomma. Det var färre mingel men lika mycket folk vilket ledde till att glasen tog slut, vinet tog slut och det var så trångt i de aktiva montrarna att åtminstone jag gav upp. Tycker att det skulle att hitta en medelväg, för de där informella enkla träffarna är roliga och berikande.

Maggan:  Det var kluster med massor av människor som samlades på de få mingel som fanns. Trist och trångt. Roligare förr!

Ann-Sofie: Jag köpte flera böcker. Marie-Louise Ekmans Få se om hundarna är snälla ikväll med världens finaste dedikation.  Roland Barthes Sorgedagbok. hann jag läsa första sidan ur innan jag började gråta. Den blir vinterns sakta-läsning. Spontanköpet blev Stina Wollters Kring denna kropp. Och du?

Maggan:  Ida Jessens romaner som jag nämnde ovan. Så får du ett superminne av Jonas von Essen ( I wish),  Julen kommer till Mumindalen och Kim Thuýs kokbok Smaker från Vietnam.

Ann-Sofie: Så vad var bäst, Maggan?

Maggan: Bokcirkeln med Maggie O´Farrell på skype var en höjdare! Älskade Ett hjärtslag från döden!

 

3 svar på “Bokmässan – då var det efteråt”

  1. Mycket trevligt att ni ville komma på bokcirkeln, det blev ju riktigt bra alltihop. Håller med om att mässan i år var lite ljummen, samtidigt så var det en varm trevlig känsla och det verkade som att många gick runt och småmös. Den känslan hoppas jag fortsätter nästa år men påpassad med några riktiga stornamn att lyssna på. Vi ses nästa år igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *