Jag berättar roliga historier om den akademiska världen för kollegorna och de tycker att jag är osedvanligt rolig, spirituell och välorienterad i de ryska romanklassikerna. Har du verkligen varit på Tolstojs gods Jasnaja Poljana? undrar de. Uhum, svarar jag med en liten axelryckning och fortsätter visste ni att det finns en liten liten risk att Tolstoj faktiskt förgiftades och inte dog av ålderdomssvaghet? De häpnar. Är detta sant, Ann-Sofie, är detta sant? Jag nickar och skakar på huvudet på en och samma gång.
Saken är den att det är så inspirerande att läsa Elif Batumans bok Besatta där hon berättar om sin passion för och forskning om de ryska romanförfattarna. Hon är så rolig och klipsk i sin bok att jag önskar att det var jag som blev så där besatt av Tolstoj när jag läste litteraturvetenskap, att det var jag som åkte på konferenser för att diskutera de ryska författarna, att det var jag som läste ryska för att komma dem ännu lite närmre. Läsningen av hennes akademiska äventyr gör mig vimmelkantig av längtan till romanerna. Det slår nästan över.
Så, kollegorna, förlåt att jag ljög. Det var inte jag som var på Jasnaja Poljana. I alla fall inte på riktigt. Men det är sant att jag läser Besatta och det räcker riktigt långt.
Besatta. Elif Batuman. Utgiven 2010. Min svenska utgåva är utgiven av Natur&Kultur 2012.
men det blir ju sa, nar man fastnat i en riktigt bra bok. det ar ju som om man har gjort det sjalv. nastan, i alla fall.