Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”? undrar Annika i helgens bokbloggsjerka.
Jag ställer mig så positiv till ljudböcker. I teorin. Hela idén att lyssna för att samtidigt kunna städa, sticka eller promenera är så bra. Men i praktiken är det inte lika enkelt. Mitt problem är jag tappar koncentrationen. Plötsligt hör jag en röst som berättar om saker som jag inte förstår. Då har jag alltså börjat tänka på andra saker i stället för att följa med i berättelsen. Det är det ena. Det andra är att kontinuiteten. Numera stickar jag så sällan och när jag promenerar vill jag hellre rensa huvudet för nya tankar. Det gör att jag glömmer bort att jag har en ljudbok att läsa.
Så jag passar frågan till Margaretha Weimar, flitig bokfrukostgäst och numera allt oftare skribent här på bloggen. En bloggy om ljudböcker tack!
Den är på gång, Ann-Sofie 🙂
Har samma problem. Tankarna vandrar iväg…
Kom igen Maggan, upp till ljudböckernas kamp! Jag vet att vi har ungefär samma uppfattning och svar på (de vanligaste) frågorna om ljudböcker. 😉
Håller med om att det kan vara svårt att hålla koncentrationen ibland. Plus att det kan vara lite pinsamt när man inte kan hålla sig från att skratta högt som jag när jag lyssnade på Jonas Jonassons böcker när jag var ute bland folk 🙂
>> Anna A. Haha!
Jag ska berätta när det blir RIKTIGT svårt att hålla koncentrationen med ljudböcker och det är när man kommit åt randomknappen. Då kommer ljudspåren i oordning, en rent schizofren upplevelse. ”Man lever han, blev inte han mördad?” ”Känner inte dom varandra redan?” ”Nu hänger jag inte med, har hon varit i London? När då? Med vem då? Och varför?” Puh! 😉
Haha! Helt nya läsupplevelser!