Ingenting är glömt av Adam Sarafis

adam_srfiscmyk_11878[1] - kopiaBiblioteksbiträdet Brent Taylor festar på en hamburgare för att fira att han just färdigställt en roman. Hans första bok och som det ska visa sig hans enda bok. En bok som kanske vid första genomläsning ter sig som en kärleksroman men som egentligen är politiskt sprängstoff.
Polisen avskriver Brents död som självmord, men hans vän Jade tvivlar och tar kontakt med Sam Hallberg, bokens (anti)hjälte. Sam jobbar många timmar om dygnet som bilmekaniker och  timmarna han är ledig ägnar han åt att läsa William Shakespeares samlade verk i ett försök att undkomma sina plågade tankar om sin hustrus död.

Sam, som har ett förflutet som utredare, går efter övertalning med på att börja nysta i Brents död och snart framkommer uppgifter av politisk och ekonomisk art som leder fram till att han kontaktar sin goda vän Lynette Church, ekonomijournalist på en av de stora dagstidningarna på Nya Zeeland.

Adam Sarafis är en pseudonym för svenska Linda Olsson, (som skrev den underbara Nu vill jag sjunga dig milda sånger), och den nyzeeländske filmmanusförfattaren Tomas Sainsbury. Ingenting är glömt är deras första bok i en planerad thrillertrilogi om Sam och Lynette. Denna första del är välskriven, har ett mångskiftande persongalleri, hyfsad trovärdighet, ett visst driv och inte minst en snygg inledning.

Men, enligt mitt förmenande är Ingenting är glömt ingen thriller! Den är helt enkelt inte tillräckligt spännande. Jag läser förvisso intresserat vidare för jag vill gärna veta hur saker ting ligger till, men någon thrillerkänsla får jag dessvärre inte.
Fast – om man går igång på konspirationsteorier ska man definitivt läsa och om man brukar tycka thrillers är för magstarka men ändå gillar spännande böcker är denna bok utmärkt.
För er med klena nerver gäller det att ta sig förbi prologen för den är faktiskt riktigt obehaglig, lite mer av den varan i nästa bok!

Översatt av Ylva Mörk, utgiven på Massolit Förlag 2015.

”Torsdagar på bokmässan är min sinnebild av himlen”

Då är det dags igen. Bokmässan! Jag har en egen skylt i år. Deltagare Lindholm, jo jag tackar jag. Jag ska prata i ett seminarium på fredagsförmiddagen och jag blir svettig bara jag tänker på det. Men det är förstås intressant! Diskutera samhällsklimatet i klassrummet med hjälp av litteratur.

Jag ska arbeta en del i övrigt också. Under förra året och i år har jag tillsammans med Helga Stensson och Pär Sahlin skrivit fem läroböcker i svenska för gymnasiet och därför finns vi i Natur&Kulturs monter mellan varven. Jag tänkte inte just använda bloggen som skyltfönster för det, men titta på de fina omslagen!

fixa

Maggan stannar hemma i år. Men Maggan, kanske dyker det upp en överraskningsbok! På lördagsmorgonen har vi bokfrukost om Cilla Naumanns Bära barnet hem.

Numera köper jag nästan inga böcker på mässan. Jag har blivit lat och orkar sällan släpa. Jag skriver listor och går på Söderbokhandeln när jag kommer hem i stället. Men mingelhoppning sker! Printz Förlag, med ”ljummet lådvin”, vill man ju inte missa för allt i världen till exempel.

Vi ses!

Frukostintervjun: Anna Karolina

Anna_Karolina_1[1]

Anna Karolina har seglat upp på den svenska deckarhimlen med två väldigt spännande polisromaner under det sista året. Vi beslöt att kolla upp vad hon brukar äta till frukost.

God morgon Anna! Vad äter du till frukost?
Kaffe och fil med müsli. Ibland någon form av ägg. Om jag lyxar till det gör jag en smoothie. Visst är det märkligt med frukost! Jag varierar mig ytterst sällan. Tänk om man åt samma sak till middag jämt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Hinner aldrig läsa på morgonen. Jag loggar in i datorn istället och funderar på vad nästa stycke i mitt manus ska handla om.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag vill svara deckare men det kanske borde vara en roman som man mår bra av. Kanske slutet på en deckare när boven i dramat (oftast) åker fast.

Vad läser du just nu?
Jag har just börjat på ”Jonny Liljas skuld” av Olle Lönnaeus.

Vad använder du som bokmärke?
En guldpläterad fjäder som jag fick av ett par vänner på min senaste releasefest.
 Om det är pocket viker jag sidan. Blir jag halshuggen nu?

Inte alls för de allra flesta viker sidor i pocketböcker, de erkänner det bara inte. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Huller om buller.

Åh, vilket underbart svar, för huller om buller är det som gäller i min bokhylla med just nu! Tack för intervjun!

Solstolsläsningen sommaren 2015

Jag har fortfarande sommar.  Min sommar sträcker sig fram till bokmässans start då förhösten börjar.  Det är ännu kortärmat och tunna skjortor, det är solstolen och landet, bokhögar och sommarläsning. Oavsett väder. Allt är en fråga om attityd, vet du.

Innan sommaren är slut måste jag ge en glimt från solstolsläsningen. Så som vågorna slår mot stenig strand av Anna Bråtenius. En roman om det vanliga livet, det vill säga fullt av dramatik. En man drunknar i början av boken och tiden är tidigt 60-tal. Sedan varvas tidsplanen och vi är ute i skärgården både då och nu. Mycket läsvärd och intressent EHVJR för att använda Mind the books akronym. En helt vanlig jävla roman. Och sådana kan man sannerligen inte få för många av.

Och man kan egentligen inte få för många dagar för solstolsläsning heller. Men, apropå attityd. Hösten är en fantastisk tid. På sitt sätt.

host

Att läsa i Det man inte vet av Alice La Plante. Funkar både sommar och höst