För ett par år sedan skrev Clara Törnvall boken Autisterna – Om kvinnor på spektrat. En utgångspunkt var att autism var alldeles för stereotypt kopplat till introverta män med ett mycket nördigt specialintresse. Men hur var det med kvinnorna? Hur var det med Clara själv? Det reder hon ut i den boken och den rekommenderas om du inte läst den. Lärorik och intressant. Att vara autist, menar Clara ” betyder att jag varje dag anstränger mig för att tolka människor som inte är autister och anpassa mig till deras hjärnor. Det är ett arbete som pågår all vaken tid, livet ut. ”
Men hur är det att inte vara autistisk? I Törnvalls nya bok, Vanliga människor – autistens guide till galaxen, vänds perspektiven: Hur ska en människa med autism förstå en neurotypiker? (När jag skriver ordet vill programmet ändra till neurotiker, btw.) Under ett antal rubriker går Törnvall igenom lite av varje, till exempel hälsningar, sanning och ljug, socialt småprat och neurotypikers underkänslighet för sinnesintryck.
Jag uppskattar boken stort. Jag är inte autist, men (ett av mina) nördiga intressen är npf, och särskilt just autism. Boken vänder sig till yngre människor och är träffsäkert skriven med glimten i ögat. Faktagenomgångar varvas med autistiska röster som den här:
Elli: – Jag förstår mig inte på människor som pratar utan att ha något att säga. Tänker de utan att ha några tankar också?
Det kan man undra. Och apropå småprat, vore inte världen lite mer underbar om socialt small talk minimerades? Eller om affärerna åtminstone en timme i veckan drog ner på ljud och ljus, och gärna begränsade antal besökare. Eller om folk säger som det är och är mer rakt på sak. Vad tror ni?
Jag avslutar min läsning med att göra testet: Hur neurotypisk är du?
”Du har många neurotypiska drag, och är en introvert och känslig person. Du är öppen och har lätt för att sätta dig in i andras känslor. ”
You bet!
Vanliga människor – autistens guide till galaxen. Clara Törnvall. Utgiven 2023 hos Natur & Kultur