Det är sommaren 1987, någonstans på landsbygden i Skåne sommarjobbar den 16-årige Ärlig som brevbärare. Han har det kärvt hemmavid, sedan hans mor dog i cancer något år tidigare dricker Ärligs far mer än någonsin. Ärlig är en ensam tonåring, han ägnar många tankar åt sitt speciella intresse, Titanics förlisning, och att (tillsammans med fadern), titta på den enda videofilm som deras slitna VHS-spelare bjuder på, ”Bron över floden Kwai”, med William Holden.
Han har en vän, den jämnårige Johannes, men vänskapen kompliceras av vännens föräldrar som har synpunkter på Ärligs fars alkoholism. Dock förändras allt, under en av sina postrundor möter Ärlig den vackra Norma och hemma på gården dyker faderns bror Philip upp. En farbror som varit utomlands i många år och som Ärlig aldrig träffat.
Ett par kapitel in i boken kommer jag osökt att tänka på Conny Palmkvist underbara roman Tusen ord för allt. Jag befarar att Palmkvist tar ännu ett varv på temat ”det ensamma barnet som tar hand om sin dysfunktionella förälder”? Men se där har jag fel, helt fel faktiskt. Romanen om Ärlig är annorlunda, slutet överraskade mig rejält och jag började rekapitulera min läsning med en liten nypa salt.
Fast helt annorlunda är ju berättelsen om Ärlig inte jämfört med Tusen ord för allt. Båda är varma, välskrivna och hjärteknipande romaner om ensamma unga människor. Med Ärlig har Conny Palmkvist ännu en gång skapat en karaktär som kommer att stanna i mitt hjärta.
Utgiven på Bucket list books 2014.