Månad: september 2021

Publicerat

Frukostintervju med Jennie Lundgren & Ulrika Lundgren Lindmark

De golvade mig totalt med När isarna råmar den första boken i Bottenviken-serien, Nordic Noir när den är som bäst!
Vi måste förstås ta reda på vad de äter till frukost.

Copyright/fotograf: Anthony Tian

God morgon! Vad äter ni till frukost?
Jennie: Te och knäckebröd, varierande pålägg och många koppar kaffe.
Ulrika: Först dricker jag ett par koppar kaffe, sedan blir det fil och smörgås till frukost.

Dricker också massor med kaffe på morgonen. Vad läser ni helst till frukost?
Jennie: Morgontidningen på nätet.
Ulrika: Jag bläddrar gärna i en bok.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jennie: En kriminalroman/spänningsroman, som är så spännande att den är svår att lägga ifrån sig på kvällen och som man längtar efter att fortsätta med på morgonen. 
Ulrika: De flesta romaner, fast jag föredrar psykologisk spänning före blodig action den tiden på dygnet.

Vad läser ni just nu?
Jennie: Försvararen av Anna Karolina.
Ulrika: Just nu läser jag Shuggie Bain, som jag fick redan i juni.

Utmärkta böcker båda två! Vad använder ni som bokmärke?
Jennie: Försöker komma ihåg sidnumret jag slutade på. Det går inte alltid så bra.
Ulrika: Oftast bokomslaget och hundöron, ibland ett kvitto eller ett riktigt bokmärke.

Hundöron är en klassiker. Vilket är bästa stället att läsa?
Jennie: I solstolen, eller i sängen på kvällen.
Ulrika: Det är utan tvekan gungstolen i mitt kök, nära kaffepannan.

En viktig boknördsfråga är förstås hur sorterar ni böckerna i hyllan?
Jennie: Författarvis och i storleksordning.
Ulrika: I huvudsak är det blandade kategorier i alfabetisk ordning. Fast jag har även en särskild hylla med osorterade, nötta favoriter, sådana böcker som jag ständigt återvänder till.

Vad skriver ni på just nu?
Ulrika och Jennie: Andra delen av Bottenvikenserien.

Längtar till att läsa mer av er båda, stort tack för intervjun!

Publicerat

Kärleken är att jag vill att du finns av Oskar Kroon

Det är Werner och allt börjar med händelsen på väg 23. Vildsvinen. Smällen. Hunden Boye som försvinner. Och pappa som skadas så svårt och hamnar i koma.

Livet som femtonåring är tillräckligt rörigt och svårt ändå. Och så detta. Skolkompisarna vet , men ingen förstår hur man ska vara mot Werner. Kanske bäst att vara som vanligt? Så att han inte börjar gråta kanske. Werners mamma som älskar poesi och döpt honom efter författare Aspenström oroar sig till bristningsgränsen. Är du deprimerad Werner?

Och så ser de filmsnutten på Youtube. Hunden som gör världens fångst. Den hunden, deras hund. Så han måste dra iväg och där är Zadie som vill vara med honom, som är knasig och rolig och inte kan en smack om poesi. De drar. Och det ordnar sig trots alla vedermödor och besvär.

Vänta på vind var en stor läsupplevelse för mig. Här får jag jobba mer för att engagera mig, kanske för att det går långsamt? Berättelsen är ju verkligen en fin skildring av saknaden efter en pappa, om oron och ångesten för vad som ska hända, så vad vet jag. Och att mitt i detta bli förälskad. Ömsint och inkännande. Språket vackert. Och så händelsen med hunden. Den får boken att vibrera och glänsa om du frågar mig.  

Kärleken är att jag vill att du finns. Oskar Kroon. Utgiven på Brombergs 2021. Det väldigt fina omslaget är gjort av Josefin Sundqvist.

Publicerat

Mannen med hibiskusshortsen av Signe Svensson

Den framgångsrika arkitekten Isabella är på kryssning med sin familj. Båten har just angjort Capri när hon lägger märke till mannen som sitter vid Faraglionis klippor, klädd i ett par shorts prydda med hibiskusblommor.  Isabellas äktenskap med viktigpettern och medelmåttan Niklas hade inte överlevt om hon inte kryddat med en och annan otrohet. Hon genskjuter mannen vid baren och inleder affären med självsäkerheten hos någon som brukar få det hon vill ha.

Ett bråddjup lurar under det lätta och eleganta språket. En skoningslös skildring av ett omaka äktenskap mejslas fram mot bakgrund av ett sommarskönt Capri. På få sidor ryms en fullödig kortroman med driv och fint skildrade karaktärer. Tänker att Mannen med hibiskusshortsen är en lysande bokcirkelbok, finns mycket mellan raderna att diskutera och tycka olika om. Jag gillar verkligen Isabella, jag tror dock inte att alla håller med mig. Hon som modern kvinna, kan både väcka förståelse eller antipati.

Signe Svensson kom hösten 2020 ut med spänningsromanen Övertaget som vi recenserat här. Hon inspirerades till att skriva Mannen med hibiskusshortsen efter att ha läst Tjechovs novell Damen med hunden. En novell jag aldrig läst. Det ska det bli ändring på nu. Jag har heller aldrig varit på Capri och hoppas kunna resa dit inom en snar framtid. Vill även jag sitta på klipphyllan vid Faraglioni gärna på ett badlakan prytt med hibiskusar.

Utgiven 2021

Publicerat

Margaret Drabble

I min bokhylla har i evigheters evighet legat boken De mörka vattnen stiger av Margaret Drabble. Boken kom på engelska 2016 och fick stora och strålande recensioner, tillräckligt för att jag skulle få oroväckande höga förväntningar och därför ville lägga romanen åt sidan tills det lagt sig. Äntligen har jag tagit fram den för att läsa.

Av Drabbles romaner finns ganska mycket översatt till svenska och jag har läst en del. Hon är skarp och ofta rolig. Den allra första romanen jag läste var De sju systrarna och den gjorde intryck. ”Torr humor i denna allvarliga bok”, skriver jag i mina anteckningar. Mycket intressant berättarteknik genom de ändrade perspektiven som skapar ett slags upplöst fiktion. Genom hela boken följer marginaltecknade inledningar i kärnfulla meningar som fungerar som ledsagare i berättelsen. Som jag nu använder för att ledsaga dig genom denna bloggy.:

Hon sitter ensam, högt upp en mörk kväll under tredje året av sin vistelse i staden. Candida har, efter ett långt liv med sin man Andrew blivit lämnad. Hon flyttar från Suffolk till London, Ladbroke Grove. De tre döttrarna är besvikna, skriver Candida i sin dagbok. De tror att det var hon som drev Andrew i armarna på Anthea.

Hon räknar sina vänner på fingrarna. Förhållandet till vänninorna Sally och Julia är komplicerat, men de förser henne med skvaller från Suffolk.

”Jag är så elak när jag talar om Sally. Men hon har underkuvat och förtryckt mig och jag måste slå tillbaka på något sätt. Jag slår tillbaka med denna dagbok.”

Candida bestämmer sig för att ta en kurs om Vergilius Aeneiden. Men över en natt bygger man om kurshuset till ett hälsocenter istället och Candida ser sig själv simma och gymnastisera istället för att diskutera Aeneiden. Man måste ju ändå ha något att göra.

Hon undrar om hon ska plocka den gyllene grenen. Det är ju fantastiskt att bo mitt i city tänker hon, med utsikt över motorvägar och järnvägar och natthimlen med stjärnbilden Pleiaden – sju systrar. Kan något fantastiskt hända en kvinna i hennes ålder?

”Jag borde känna mig maktlös, men det gör jag inte.[…] En dag i den närmaste framtiden tänker jag sätt denna maktkänsla på prov och köpa en lottokupong.”

Hennes horisont börjar vidgas. Snart blir hon vän med Anais, sedan med MrsJerrold och Cynthia.

Hon får goda nyheter och upptäcker att lyckan vänder. Tillsammans med Sally och Julia bestämmer de sig för att göra en riktig Vergiliusresa under ledning av den entusiastiska guiden Valeria.

”De sju systrarna” beskådar sevärdheterna , följer Vergilius i spåren genom Italien. Alla med olika mål och syften. Då ringer telefonen. Hennes dotter Ellen är på sjukhuset. Candidas stjärnglans bleknar.

Hon möter svåra hinder men återvänder hem med nya insikter. I del tre är det plötsligt Ellens röst som hörs. Berättelsen tar en helt annan vändning för att återigen ge ett nytt perspektiv i den fjärde och avslutande delen. Hjälten återvänder hem. Konstaterar att självömkan är destruktivt. Betraktar gapet mellan sig och sina döttrar och börjar bygga sin bro.

Detta om De sju systrarna. Nu blir det De mörka vattnen stiger. Grattis mig.

Foto