Margaret Drabble

I min bokhylla har i evigheters evighet legat boken De mörka vattnen stiger av Margaret Drabble. Boken kom på engelska 2016 och fick stora och strålande recensioner, tillräckligt för att jag skulle få oroväckande höga förväntningar och därför ville lägga romanen åt sidan tills det lagt sig. Äntligen har jag tagit fram den för att läsa.

Av Drabbles romaner finns ganska mycket översatt till svenska och jag har läst en del. Hon är skarp och ofta rolig. Den allra första romanen jag läste var De sju systrarna och den gjorde intryck. ”Torr humor i denna allvarliga bok”, skriver jag i mina anteckningar. Mycket intressant berättarteknik genom de ändrade perspektiven som skapar ett slags upplöst fiktion. Genom hela boken följer marginaltecknade inledningar i kärnfulla meningar som fungerar som ledsagare i berättelsen. Som jag nu använder för att ledsaga dig genom denna bloggy.:

Hon sitter ensam, högt upp en mörk kväll under tredje året av sin vistelse i staden. Candida har, efter ett långt liv med sin man Andrew blivit lämnad. Hon flyttar från Suffolk till London, Ladbroke Grove. De tre döttrarna är besvikna, skriver Candida i sin dagbok. De tror att det var hon som drev Andrew i armarna på Anthea.

Hon räknar sina vänner på fingrarna. Förhållandet till vänninorna Sally och Julia är komplicerat, men de förser henne med skvaller från Suffolk.

”Jag är så elak när jag talar om Sally. Men hon har underkuvat och förtryckt mig och jag måste slå tillbaka på något sätt. Jag slår tillbaka med denna dagbok.”

Candida bestämmer sig för att ta en kurs om Vergilius Aeneiden. Men över en natt bygger man om kurshuset till ett hälsocenter istället och Candida ser sig själv simma och gymnastisera istället för att diskutera Aeneiden. Man måste ju ändå ha något att göra.

Hon undrar om hon ska plocka den gyllene grenen. Det är ju fantastiskt att bo mitt i city tänker hon, med utsikt över motorvägar och järnvägar och natthimlen med stjärnbilden Pleiaden – sju systrar. Kan något fantastiskt hända en kvinna i hennes ålder?

”Jag borde känna mig maktlös, men det gör jag inte.[…] En dag i den närmaste framtiden tänker jag sätt denna maktkänsla på prov och köpa en lottokupong.”

Hennes horisont börjar vidgas. Snart blir hon vän med Anais, sedan med MrsJerrold och Cynthia.

Hon får goda nyheter och upptäcker att lyckan vänder. Tillsammans med Sally och Julia bestämmer de sig för att göra en riktig Vergiliusresa under ledning av den entusiastiska guiden Valeria.

De sju systrarna” beskådar sevärdheterna , följer Vergilius i spåren genom Italien. Alla med olika mål och syften. Då ringer telefonen. Hennes dotter Ellen är på sjukhuset. Candidas stjärnglans bleknar.

Hon möter svåra hinder men återvänder hem med nya insikter. I del tre är det plötsligt Ellens röst som hörs. Berättelsen tar en helt annan vändning för att återigen ge ett nytt perspektiv i den fjärde och avslutande delen. Hjälten återvänder hem. Konstaterar att självömkan är destruktivt. Betraktar gapet mellan sig och sina döttrar och börjar bygga sin bro.

Detta om De sju systrarna. Nu blir det De mörka vattnen stiger. Grattis mig.

Foto

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *