En utsökt roman genomsyrad av en lakonisk humor som jag bara älskar. Tre halvsyskon, Cristabel, Florence och Digby, växer upp på ett lätt förfallet storgods i Dorset tiden mellan de stora världskrigen. Ansvarsfulla vuxna fattas, barnen är mer eller mindre lämnade vind för våg även om tjänstefolket gör så gott de kan. De tyr sig till varandra och ur deras lekar och äldsta systern Cristabels obetvingliga framåtanda, växer kärlek och samhörighet fram. När en val spolas upp på godset strand och ett konstnärssällskap gör entré föds drömmarna om en teater.
Språket är charmant, jag tänker flera gånger på P.G. Woodehouse sätt att skriva om nu någon mer än jag minns denna brittiska humoristförfattare. Ett exempel är brevväxlingen mellan Cristabel och Digby hösten 1939, så fruktansvärt roligt formulerade brev. Men humorn i texten avtar när kriget blir ett skoningslöst faktum som tvingar ut syskonen i den verkliga världen. Tonen och språket blir allvarligare och mer återhållsamt.
Jag slukade romanen under några dagar i juli och jag tyckte väldigt mycket om den, tror att det är en roman som passar många.
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023. Översättning av Annika Hultman-Löfvendahl och Jan Hultman.