Det är 70-tal i Denise Rudbergs nya polisserie. Dancing queen heter den första delen där läsaren får stifta bekantskap med poliserna Karin och Agneta. Att som kvinna jobba som polis på 70-talet var att anpassa sig, spela med i den grabbiga tonen och acceptera de grova sexistiska skämten. Det är männens världsuppfattning som råder inte bara i de maskulina miljöerna på polismyndigheten utan i hela samhället. Karin är äldst, en erfaren polisinspektör som jobbat på våldsroteln i många år. Agneta år nyexaminerad men har omplacerats till polisens arkiv på grund av en hörselskada hon ådrog sig vid attentatet vid den västtyska ambassaden. Jag gillar dem båda, berättelsen griper verkligen tag och Denise Rudbergs flyhänta språk böljar som vanligt lätt och intagande.
Tidsmarkörerna är snygga och många, man läser Jack av Ulf Lundell, kungen och Silvia ska gifta sig till sommaren och man har gårdsfester med massor av alkohol där gästernas politiska hemvist är ”långt till vänster om Socialdemokraterna”. (Det där sista fick mig att fnissa förtjust). Jag fanns ju till på 70-talet och tycker inte det är så väldigt länge sedan men påminns hela tiden om hur mycket som förändrats. Det var inte bättre förr kan man torrt konstatera.
Förstå mig rätt nu, jag gillade verkligen Dancing queen, men jag är inte så förtjust följetongsupplägget när det gäller en spänningsroman. När nästa del kommer har lite av storyns magi klingat av. Slutade läsa Rudbergs serie Kontrahenterna av just den anledningen tycker böckerna förlorar i djup på detta sätt. Men jag vet att många gillar och jag själv kan ju faktiskt avvakta att läsa tills alla delarna finns utgivna.
Utgiven på Norstedts 2023.