En fantastiskt fin roman som på blott 200 sidor skildrar ett helt kvinnoliv. Bokens huvudperson går i terapi för PTSD, vad som hänt vet inte läsaren från början. Hon kan inte jobba längre, hon isolerar sig och mår väldigt dåligt. Hon har fina väninnor och barn som står henne nära, men det hjälper inte, hon har mycket outrett inom sig och bär på många sorger.
Vi tyckte alla väldigt mycket om hur vänskapsrelationerna skildras, okomplicerade och innerliga och vi gillade att hon har olika relationer till olika vänner, precis som vi. Relationerna till de tre sönerna och barnbarnen är så välskrivna, allt känns rätt och autentiskt. Vi tycker om henne, hon är en vänlig och omtänksam kvinna.
Några röster från morgonen:
- Så förtjust i boken
- Barnbarnen fick ta plats
- Hon fann till slut glädje i sådant hon inte gjort på många år
- Vad är en ljusfest? Något danskt eller grönländskt?
- Blomsteraffärsvännen var en underbar kompisklippa
- Hon var på internationell författarscen för inte så länge sedan, attan att vi missade
I boken bryts texten av korta stycken berättade av en kvinna som varit på en fest för en 90-åring. Födelsedagsbarnet hade önskat att alla som var på festen skulle berätta en anekdot. Kvinnorna berättade och vi fascinerades av de olika korta små berättelserna. En av oss mindes att när Jamaica Kincaid var på bokmässan önskade hon precis det här, kanske Naja Marie Aidt var med och blev inspirerad? Ett lyckat grepp i boken i alla fall.
Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översatt av Ninni Holmqvist.