Under pandemin hittar Chloe Dalton en liten harpalt utanför sitt hus på engelska landsbygden. Hon räddar livet på haren, tar hand om den och de utvecklar en vänskap. Daltons förändras som människa, hon börjar betrakta djur och natur på ett nytt sätt genom den lilla haren. Hon döper den aldrig och hon ger den inga mänskliga egenskaper. Hon anpassar sig efter haren, försöker aldrig tämja den. Det finns en eftertänksamhet i det vackra språket och man blir lugn av att läsa.
En annorlunda och intressant läsning enades vi om. Lärorik och intressant om samspel mellan människor, djur och natur i våra dagar.
Några röster från morgonen:
Trodde aldrig jag skulle bli så förtjust i harar
Jag vill också ha en hare
Språket är vackert, hon kan verkligen skriva
Det är tillåtet med jakt på harar året om i Storbritannien, som tur är, inte i Sverige, här får man bara jaga på vintern
Avslappad läsning
Heter det harpalt eller harunge
Läsning som passade mig fint, älskar naturupplevelser och boken var en sådan
Fascinerande att med harars graviditeter, att de kan bära på två olika kullar samtidigt.
Sorgligt hur hararnas gömställen är hotade pga jordbruksmaskiner.
Utgiven på Polaris 2025, översättning av Amanda Svensson.