Frukostintervjun: Valle Wigers

När Valle Wigers kom till bokresan för att prata om sitt författarskap var det dags för eftermiddagskaffe. Men vad äter han till frukost?

ValleGodmorgon Valle! Vad äter du till frukost?
Jag dricker kaffe och äter gröten som inte lyckas hålla sig kvar på min sons tallrik.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningarna. När man tänker på det så är det helt otroligt att någon kommer och lämnar dem hos mig så att jag kan läsa när jag har vaknat. Jag hoppas innerligt att morgontidningarna aldrig försvinner.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Vardagsmorgnar får man skippa romanläsandet, tänker jag. Helgmorgnar ackompanjeras bäst av hyggligt snabblästa noveller, i mitt fall gärna av Alice Munro eller Jhumpa Lahiri. Semestermorgnar funkar det mesta, förutom dåliga romaner så klart.

Så vad läser du just nu?
Jag läste precis ut Paul Austers ”Winter Journal” som inte alls är en mellanbok, vilket flertalet kritiker hävdat, utan en ytterst välskriven, finstämd och gripande betraktelse över alla dessa dagar som kommer och går.

Åh, den ska jag snart läsa! Vad använder du som bokmärke?
Ett bokmärke från Livstycket.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I bokstavsordning, där efternamnet styr. Precis som i bokhandeln står min egen bok således längst ner i högerhörnet. Sen jobbar jag också med anarkistiska travar på soff- och nattduksbord.

Tack Valle! Ha en fortsatt fin dag.

Bilden är hämtad från Xpublishing. Läs också vår recce av God natt, oktober

God natt, oktober

Jag gillar Landala i Göteborg. Den finaste bokhandeln, landshövdingehusen och utsikten från en övervåning över resten av stan.  På 80-talet var där kanske annorlunda.

Höghusen kryllar av barn. På kvällarna samlas många av oss på Landala Torg. Det händer inte mycket där, frukt- och grönsaksstånden har sedan länge packats ihop och körts bort för att återvända när solen går upp.

Dit flyttar Adam med föräldrarna. Här ska de leva ett solidariskt liv, alla präglade av 70-talsåren i Chile. Mamma är ömsint  och varm men pappa, vad är det med pappa? Han lever sina dagar på balkongen eller vandrar kring i lägenheten utan att tala med någon. Få hälsar på, annat än grannparet.

Allt i lägenheten är brunt: soffan, sängen, katten. Det luktar blodpudding. Jag står bland soppåsar och tidningar och glasflaskor och vågar knappt röra mig ur fläcken. Jag gör det för din skull, mamma. Jag tror att du vet det. Men du säger ingenting, all din energi går åt till pappa. Han vet nog inte ens om att jag är här.

Men allt ska ändras i en tragisk olycka. Adam blir tonåring i sitt Landala, och berättelsen blir långt mer än en vanlig uppväxtskildring. Vem är jag? Den stora viktiga frågan ställs på sin spets. Det här blir en roman som är gripande och berörande och alla andra ord som går att använda när hjärtat kramas åt och strupen snörs samman.

God natt, oktober. Valle Wigers. Utgiven av Xpublishing 2013

Andra som skrivit är Och dagarna går och Enligt O

Bokresan – min egen resumé

bokresanDet var på en brunch för ett par år sedan som Petra och jag kom på att vi ville åka iväg en hel helg och bara läsa och prata böcker. Vi kunde bjuda med oss några stycken, kom vi på, och ha som en korsning av ett litet litet bokhore-kollo och ett litet litet Sweden Social Web Camp.  Inget märkvärdigt ville vi ha. Kanske inte tält, men ett enkelt pörte i skogen, samt slippa laga mat.. Vill nån åka med oss på knytkonferens, undrade vi osäkert? Sen hittade vi Syninge konferens, som föralldel inte är ett enkelt pörte men som ligger på landet samt lagar god mat, och då gick vi ut med en fråga: Nån som har lust? Och visst var det så! Förra året var vi dryga tjugo som åkte och i år några fler.

En av grundtankarna med bokresan är att det alltid ska finnas något att göra för den som vill men att alla gör som och vad de vill. Den här resan hade vi tillsammans med resenärerna meckat ihop en fin räcka programpunkter. Vi har skrivit om några, men här kommer en sammanfattning.

På lördagsmorgonen talade vi om Barnböcker för mycket små läsare, tillsammans med Eva Emmelin (vars bilder som syns här). Efter det kom ett pass om ungdomsböcker där tjugo goda läsare resonerade om vad  ungdomsböckerna har som inte andra böcker har. Enligt O har sammanfattat både diskussion och böcker.

Efter lunch fick vi besök av Valle Wigers som berättade om hur är att vara författare och debutera.  Hans roman God natt, oktober blev en bra bok att läsa för många redan samma dag. Läs om det här och här! I morgon kommer en recension av hans roman.

Att lyssna är det nya läsa, säger ett ljudboksförlag lite kaxigt. Är det sant? Vilka för- och nackdelar finns med att läsa böcker med öronen? Vilka inläsare är bäst? Det resonerade vi om en timme. En av resenärerna, Kerstin Sundmark, är påläst och gav oss en bra genomgång om läget och marknaden. Vi var både ja! och nja! till att lyssna. Vi provade Storytel som i min iPhone kan ställas i snabbläsning om man har bråttom och som har ett enastående utbud av böcker. Från A nice noise lyssnar vi på Memorandum och Allt jag önskar mig.  Lyssna till gamla OOOFradio om ljudböcker, förresten!

Lördagssejourerna avslutades med Sex i böcker är hett där Suzann Larsdotter tog hand om det hela. Läs hennes bloggy!

Söndagsmorgon med Breakfast Book Club och vi pratade om  Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Efter det satt vi i solskenet och pratade om gamla böcker.

Och jag är alldeles alldeles övertygad om att det blir en resa nästa år igen.

 

Porslinsfasaderna

När jag slår samman boken har närmare hundra år passerat. Inte bara i berättelsen utan också i språket. Från 1924 när Alvar träffar den osöta Albertina

Albertina Brunnberg heter jag. Gick hit ikväll med en kolare. Men han har väl stuckit hem. Eller rasat ikull nånstans, han var gali full.

tidenTills nutiden när dottern Saga Silver firar 80 år. Språkets förändring i takt med tiden imponerar. Trakten likaså. Ändå känner jag stråk av besvikelse. Det är i mångt och mycket sorgliga berättelser som berättas om Saga och hennes barn. Men det blir stundtals lite tjo-och-tjim i intrigen. Jag får för mycket distans till alla inblandade. Margona som blivit antikhandlare, Sölve som bor kvar i trakten med fru och barn, Sonny Boy, en bygdens son som super för mycket och har sin mammas hjärta i handen. Alla cirklar de i och kring Eriksfors, den lilla bruksorten i Västmanland.

Författaren kan sin trakt och vischans regler, ljud och umbäranden är välberättade och exakt avlyssnade. Men Västmanland in my heart till trots, det blir en saga jag läser, och kanske är det därför jag står utanför huset Löftet och glor in genom fönstret och önskar att jag kunnat kliva på.

Porslinsfasaderna. Sven Olov Karlsson. Utgiven av NoK 2013.

Tidigare om Italienaren och Amerikahuset.