Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Jag packar min väska för Amsterdam

Några dagar i Amsterdam så här på höstkanten ska bli väldigt fint. Det var flera år sedan jag var där så flanerande och house-watching kommer vara av betydande del av tiden. Boken jag tar med mig, The Hare with Amber Eyes, menar att:.

House-watching is an art. You have to develop a way of seeing how a building sits in its landscape or streetscape. You have to discover how much room it takes up in the world, how much of the world it displaces.

Mitt sällskap är stort denna gång. Kanske hinner jag inte läsa alls. Men förutom ovanstående bok tar jag ändå förhoppningsfullt med Boken om Joe. Samt Lonely Planets Amsterdamsguide.

_____

Inte en endast roman om Amsterdam har jag läst inför resan Jag hittar några författare från staden som Renate Dorrestein. När jag tittar på omslaget vet jag att jag ägt den här boken. Men den har nog försvunnit ut i en rensning någongång. Om någon har den och vill sälja den till mig så mejla mig på asl@breakfastbookclub.se 

 

 

Publicerat

Myteriet på Bounty

Skeppet lämnade England med sikte på Tahiti, för att  där skörda brödfrukt. Kapten William Bligh är ifrågasatt redan från början. Han är en tyrann som plågar sin besättning och utsätter dem för större straff än nödvändigt. Strax innan de lämnar Tahiti visar det sig att flera ur besättningen stannat kvar på ön i stället för att inställa sig. Bligh blir rasande. Motsättningarna eskalerar och snart vänds delar av manskapet mot kaptenen i det myteri på Bounty som berättats om så många gånger.

I John Boynes version av historien finns den unge pojken John Jacob Turnstile med ombord och det är genom hans ögon som läsaren får följa händelserna. Turnstile fick chansen att byta bort några år i fängelset mot en resa med Bounty som uppassare till kapten Bligh. Här möter vi en mer nyanserad bild av den okände kaptenen.  Det är en kapten som är noggrann, duglig och högst human. Men i livbåten hamnar han likväl. Vid hans sida finns förstås John, hans lojale tjänare.

Jag läser boken snabbt. Det är en klassisk utvecklingsroman men den oerfarne resenären som genom en serie händelser växer och mognar. Äventyret på sjön är intressant om än inte riktigt min grej. Det jag tycker bäst om är att få en välkänd historia berättad ur helt nya synvinklar. Det går författaren i land med på ett strålande vis.

Myteriet på Bounty. John Boyne. Utgiven på svenska av Bazar 2012.

Publicerat

Springa med åror

Livet på landet. Frisk och hälsosam luft. Och havet, jag säger bara det! Johanna och hennes fina familj köper en bit mark av Monikas pappa Ivan för att leva sommarliv. År efter år. Snart blir flickorna goda vänner och sommarloven får ett nytt innehåll. Sommaren är Johanna. Monika blir till i Johanna och lukten från lagård  och djur sipprar inte lika obönhörligt ur porerna.

Gränsen finns där ändå. Stadsflickan och lantungen. Genom att växla perspektivet mellan den unga Monika och den vuxna Monika ser jag hur skiljelinjen mellan dem lever kvar, fördjupas och fortsätter ner i pojkarna som föds. Monikas Lasse… en egensinnig pojke som oroar alla och Johanna drar upp riktlinjer för hur umgänget ska se ut mellan barnen.

En glasdörr är en glasdörr, tänker jag. Men den förändrar känslan i hela huset, upplöser den gamla lantliga gränsen mellan inne och ut som sitter som ett kastmärke i väggarna och talar om att ute är djur, skit och arbetsdagar. Och att inne är renskurat, mat, vila och söndagar.

Men vad gör en glasdörr egentligen? Allt är ju kvar ändå. Jag läser nära, ord för ord, för att språket är så vackert och  precist. Pappa Ivan skildras så ömsint. Oron för Lasse som inte är som andra är tung.  Och när boken slås samman kämpar jag med gråten för att allt är så sorgligt. Min tröst att dikten som löper som ett mantra genom romanen ändå gäller för Monika:

Går världen under –
jag går icke under.

Springa med åror. Cilla Naumann. Utgiven av Albert Bonniers 2012.

_____

Läs  frukostintervjun med Cilla Naumman och lyssna när Johanna Lindbäck samtalar med henne i Bokpodden.

Publicerat

Full gång med nanowrimo?

Igår startade skrivmånaden Nanowrimo – National Novel Writing Month. Idén är att under en månad, med deadline som press och inspiration, skriva minst 50 000 ord. Om det tryter med idéer kan t ex plotshot hjälpa.  Med lite god planering kunde man ha åkt norrut för att skriva, där Johanna Wistrand har ett skrivretreat  (det är inte försent än).

Jag brukar tänka på att delta men hamnar alltid i ”Åh, är det redan november, men nu har jag ju inte tid. Det får bli nästa år”. Men nu är det ju bara den andra november. Jag hinner faktiskt börja. Jag anmäler mig så får vi se hur det går.