Frukostintervjun: Pernilla Alm

Dagens frukostgäst är Pernilla Alm. Hon är författare och debuterar snart med romanen Alltid duPrintz Publishing. Vi är som vanligt nyfikna på frukostvanorna!

Foto: Kristofer Samuelsson

Godmorgon Pernilla! Vad äter du till frukost?
På vardagarna äter jag alltid två skivor Ryvita multigrain med Philadelphiaost och skivat kokt ägg på. En liten skål naturell yoghurt med Risenta müsli. Varje morgon. Och strax efter frukost dricker jag rött te (ekologisk tamarind) i bilen, på väg till jobbet.
På helgerna äter jag mackor. Ofta gör vi smoothies på yoghurt, bär och frukter. Jag och femåringen experimenterar lite. Och så dricker vi juice.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag vill absolut läsa DN på morgonen men har över 30 meter (hemskt avstånd) till brevlådan så oftast läser jag gårdagens DN. På helgen betalar jag barnen en femma för att få tidningen inlevererad.

Smart! Vad läser du just nu?
Jag är nästan klar med Svikaren av Katarina Wennstam, håller även på med Islossning av Barbara Voors och så har jag upptäckt ett magasin som heter Camino som jag med glädje läser på kvällarna. På jobbet läser jag Slam av Nick Hornby och Numbers av Rachel Wards.

Är det typiska böcker för dig?
Egentligen är jag en relationsromansälskare. Att läsa spänningsromaner som Svikaren hör till undantagen. Däremot gillar jag dem när jag läser dem, de är bladvändare och jag gillar sådant. Barbara Voors är en av mina favoritförfattare men Islossning har jag dragit mig för, den verkade så läskig. Och det är den men det är ändå Voors. Hon kan det hon håller på med. Nick Hornby är absolut en typisk bok för mig, älskar Nick Hornby! Och Numbers av Rachel Ward är nog absolut också en bok jag skulle kunna ha valt även utanför jobbet. Det finns mycket att fundera på i den.

Vad använder du som bokmärke?
Jag viker hörn. Jag viker hörn hela tiden för jag hinner sällan läsa långa pass.

Hörn är toppen. Slår alla bokmärken! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
1) I ämnes- eller kategoriordning. T.ex. står alla uppslagsverk för sig. Alla pocket för sig. Alla ungdomsböcker för sig. Alla engelska och spanska böcker för sig. Facklitteratur för sig. Osv.
2) I storleksordning. En gång i tiden hade jag dem i bokstavsordning men det såg så stökigt ut.
Nuförtiden har jag en tredje kategori också.
3)Högarna. De olästa.

Förresten har jag en specialbokylla också. Där står böcker som är speciella för mig. Skrivna av vänner, och signerade. Den har också ett stort hål – den väntar på mina friex av min egen bok.

Specialbokhylla låter fint och särskilt! Det ska jag nog ordna en jag också. Lycka till nu med boksläppet och ha en fin fortsättning på dagen.

Nattens cirkus

Det här är inte magi. Det här är hur världen är beskaffad, det är bara det att ytterst få människor stannar upp och lägger märke till det.

I skymningen uppstår Le Cirque des Rêves – Drömmarnas cirkus. I snirklande gångar ligger tält efter tält där fantastiska magiska upplevelser erbjuds. Eldslukare, kvinnor som böjer sina kroppar i positioner som inte kan vara möjliga, osannolika färgfyrverkerier och svävande djur, allt kan du få vara med om. Men cirkusens underverk är en konstruktion. En skådeplats för den tävling som startats mellan Marco och Celia, båda förtrollare av verkligheten. Tävlingen eller utmaningen påbörjades när de var mycket små, av Mannen i den grå kostymen och Celias far Prospero Besvärjaren. Hur är det möjligt att någon ska vinna?

Hela cirkusen och romanen presenterar oavbrutet fantastiska skapelser och händelser för sin publik som hänförs av magin. Men det är ju inte magi även om cirkusens artister aldrig avslöjar det. Den magiska klockan som kan vända ut och in på sig själv. Karusellen där trähästarna faktiskt andas. Isträdgården och önsketrädet – allt är en kombination av ren ingenjörskonst och tankekraft.

Jag gillar boken länge. Den är verkligen ambitiös och genomtänkt i minsta detalj.  Vad ska den här historien ta vägen? tänker jag. Hur ska cirkusen utvecklas och vad kommer att hända med de färgstarka och exotiska karaktärerna? Jag läser intensivt. Men saken är den att trots de många sidorna händer det inte så väldigt mycket. Cirkusen blir ett tillstånd där de magiska konstruktionerna blir så vanliga och realistiska att jag tappar min hänförelse och suckar närmast uttråkat när cirkustälten än en gång viker ihop sig själva. Marco och Celia blir förälskade i varandra, det är förstås dramatiskt eftersom utmaningens regel säger att endast en av dem kan vinna och den andra måste gå under. Men hela historien tar slut i ett ingenting. Trots de fyrahundra sidorna vänder jag på sista bladet och hade önskat mig något slags poäng.  Eller så är jag en sådan som inte lägger märke till.

Nattens cirkus. Erin Morgenstern. Utgiven 2011, på svenska av Norstedts 2012. Gå dit och titta på det coola omslaget.

Bibblospaning i Millport

Med tåg från Glasgow till kuststaden Largs tar det knappa timmen. Från Largs kör rederiet Caledonian MacBrayne (uttalas med fördel med skotsk accent) färja ett par gånger i timmen till ön Isle of Cumbrae. Efter en kort bussfärd når man sedan den lilla fina staden Millport.

Och jag säger: Millport in my heart! Små badorter off-season, som jag gillar det! Vi bor invid hamnen, dricker whisky på lokala puben och går i långsam takt längs The Prom, strandpromenaden. Hjärtat klappar varmt för staden, men pulsen går ner av det långsamma tempot.  I staden finns ett litet och fint bibliotek. Pluspoäng för det.  Man har en särskild hylla för nya böcker där också en lista över inköpen hänger. Jag kollar upp de tre första böckerna på Amazon. Well… Men sitta i läshörnan är fint!

Läshörnan
Från A till ...
Boktips från Millport

Jag packar min väska för Skottland

30-talets Stockholm. Söderpojkarna tar ofta cyklarna ner till Stadsgården för att titta på fartygen som glider in i hamnen. Det är enkelt att komma intill och spännande att lära sig namnen på fartygen. Dessutom kan den modigaste gå fram till passagerarna och hälsa och träna lite på engelskan.

En sommardag 1937 kommer den skotske Jan till Stockholm med sina föräldrar och Lennart slår sig i slang med den jämnåriga pojken. Adresser utbyts och kontakt hålls. Året därpå åker Lennart med passagerarfartyg från Göteborg till Newcastle för att hälsa på sin kompis. Han är sjutton år gammal. Resan dokumenteras noga i ett fotoalbum med rubriken Skottlandsminnen

Nu skriver vi 2012 och jag tänker göra nästan samma resa som bonuspappa för att se om jag kan hitta platserna sjuttiofem år senare.

Vad jag ska läsa? Jag tar med mig:

Lonely planet Scotland förstås!
Världens väldighet av Colum McCann.
The Carrie Diaries av Candace Bushnell.
Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg.

Resten får bli infall.