Margaretha Weimar – Sida 104 – Breakfast Book Club

2016/09/302017/03/25

Sommaren är adrig slut förrän efter bokmässan!

Det har Ann-Sofie bestämt och vem är jag att invända mot detta? Eftersom både bokmässan och september är förbi detta år 2016 kan det vara dags att tycka till och göra ett sommarbokslut.

Bästa läsplats:
A: Solstolen på den stora altanen på landet. Tyst, soligt och exakt rätt ställning för min kropp
M: Min läsklippa vid Mälaren när vädret är så där, när vädret är fint ligger jag på magen på en mjuk handduk vid ett bad.

Klassiker:
A: Klassikerläsningen under sommaren är Stolthet och fördom av Jane Austen. Den var rolig och intressant. Nog hade jag läst den förr, men glömt det mesta.
M: Carl Jonas Love Almqvist Det går an. Mest intressant var att läsa om hur den mottogs av kritikerna då på 1840-talet då den kom ut.

Spänning:
A: Jag gillar Tove Alsterdals romaner, men sommarens spänningsroman är ändå Trude Marsteins Hem till mig.
M: Malin Persson Giolitos Störst av allt går ju inte att förbigå här, även om jag nyss recenserade den.

Romance:
A: Jag har gått en utbildning i romance under sommaren. Den mest fascinerande boken var Nora Roberts Smak av kärlek (2014). Så välskriven och ändå så ointressant berättelse.
M: A season of courtship av Sharon Lathon.

Överraskning:
A: När vårt 12-kvadratsrum uppgraderades till 3rumsvåning under Crimetime. Och när vår 3rumsvåning nergraderades till en studentlya ett par dagar senare.
M: Ovanstående håller jag med om, annars fnissade jag vilt åt att Jens Lapidus roman Aldrig fucka upp hade en ren i snö på omslaget när den gavs ut i Italien.

Resa:
A: Gud, ska man välja här? Mellan tågresor i Norge och Berlin? Näe.
M: Jag har skaffat elcykel och resorna på den har varit – framförallt snabba!

Kvinnliga författare:
A: Trude Marstein, jag måste säga det igen. Och Karolina Ramqvist. Fast då var det inte sommar.
M: Ruth Ozeki, En saga om tidens väsen.

Manliga författare:
A: Bill Clegg, Familjen jag hade.
M: Håkan Nesser, inte minst för hans crimetime-seminarier.

Besvikelse:
A: Upphausade Ferrante-boken som jag läste utan att beröras nämnvärt.
M: Att jag inte hann läsa Stephen Kings 22/11 1963, hade fullt upp med bokbingo.

Tråkigaste:
A: Det var riktigt längesen jag läste en tråkig bok. Möjligen den jag läser nu, men den hör till hösten.
M: Omgiven av idioter av Thomas Eriksson var fyrkantig och trist.

Vackraste plats:
A: Utsikten från solstolen på landet? Botaniska trädgården i Visby? Fjordarna i Norge? Svårt att välja!
M: Att från en båt på Hudsonfloden i New York blicka upp mot ”One World Trade Center” skrapan som ersatte tvillingtornen, som skimrade som silver i solen.

Bästa käk:
A: Tonfisksalladen på Vinäger, Visby. Mums!
M: Iste, ända sedan jag var i Japan dricker jag massor av iste på sommaren.

Tv-serie:
A: Gilmore Girls!
M: The Americans!

2016/09/17

Störst av allt av Malin Persson Giolito

storst-av-allt Jag är fast efter första meningen. Jag har hamnat inuti den 18-åriga Majas huvud och ser det hon ser, upplever det hon upplever. Jag är hudlös mot hennes ord som flödar sylvassa in i mitt huvud för att sedan färdas rakt ner i magen. En svensk rättegångsthriller där en ung flicka står anklagad, häktad sedan ett halvår och redan dömd av pöbeln. Steg för steg rullas dramat upp, att Maja är berättare är omruskande, är hon att lita på? Väljer hon att utelämna väsentligheter? Vad väljer hon i så fall att utelämna? Och vad fasen har egentligen hänt?

Det är ett utsökt skickligt romanbygge Malin Persson Giolito har utfört, fantastiskt välskrivet med driv, spänning, intelligens, medkänsla och inte minst juridik. Det är en bok med många lager, även om den marknadsförs som en thriller platsar denna mångfasetterade roman i ett antal genrer till. Törs jag tippa på en August-nominering?

Jag valde att lyssna på boken och som ljudbok är den svår att överträffa! Lo Kauppi, en av Sveriges bästa uppläsare just nu, har funnit den exakta tonen för att ge en trovärdig röst åt Maja. Ljudboken avslöjar den utsökta skicklighet i hur väl orden passar i Majas mun och hur lysande texten är disponerad, inte ett onödigt ord.

Vad kan jag mer säga? Jag är golvad, den mest fullödiga roman jag hittills läst i år och jag ÄLSKAR den första meningen. Jag gillar Majas ungdomsbeskäftiga beskrivningar av sitt försvarsteam, advokat Sander med de biträdande juristerna hon gett öknamnen Pannkakan och Ferdinand. Det går mig djupt till sinnes när hon oroar sig för hur hennes betydligt yngre lillasyster Lina har påverkats av det pågående dramat. Personligen oroade jag mig för tingsrättens avgörande boken igenom och jag blev bara mer och mer förbannad på åklagaren ju längre jag läste. Mer än så kan jag inte utveckla, jag vill ju inte förstöra er läsupplevelse. För ni förstår väl att ni absolut bör läsa?

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2016.

2016/09/142016/09/07

Maggan packar sin väska för New York

Första gången jag åkte hit var 1979, jag var väldigt ung och New York var en annan stad. Inte alls lika gentrifierad som idag, många delar av Manhattan var förfallna och drabbade av grov kriminalitet. Sedan dess har jag varit här många gånger och staden förändras ständigt. Vad som är extra roligt denna gång är att min reskompis aldrig har varit i USA överhuvudtaget, jag är övertygad om att hon kommer att bli hänryckt!

När det kommer till reselektyr vill jag gärna läsa något som utspelas på platsen jag besöker. Inte alltid helt lätt, jag minns att när jag var i Kapstaden lyckades jag inte hitta någonting nedladdningsbart till min läsplatta, likadant när jag var i Dubai. ( Jag reser bara med läsplatta, aldrig med pappersbok). New York är förstås något helt annat, det blir istället svårt att välja. Jag har slutligen bestämt mig för att läsa ”Melting the snow on Hester Street av Daisy Waugt, en bok som funnits på min att läsa lista i flera år. Ljudboken jag är valt är Amy Schumers The girl with the lower back tattoo, inläst av författaren själv. (Vet inte om den sistnämnda egentligen utspelas i New York, men Amy lär läsa på bred New York-dialekt, så jag tror den platsar). Jag har också förkovrat mig genom att läsa i min älskade bok Skyscrapers som jag köpte när jag var i Chicago.

När jag tänker på alla hundratals New York-böcker jag läst genom åren återkommer jag alltid till Erica Jongs Rädd att flyga och Rädda livet. Hon är en ”native New Yorker” och hennes miljöskildringar från sin hemstad är på något sätt jordnära och självklara. New York under depressionsåret 1934 möter man i Charlotte Van Allens Vemod, en art deco-doftande roman om den rika och självständiga Honoria som frekventerar Manhattans musikklubbar och andra etablissemang samtidigt som hon försöker lösa en mordgåta. En annan bok som jag återkommer till är Colum McCanns Världens väldighet en fantastisk roman som bland mycket annat handlar om lindansaren som utan skyddsnät gick på lina mellan det två tvillingtornen, en handling som efter 9/11 känns än mer ödesdiger. Läs Ann-Sofies recension här.

Man kan aldrig läsa för många böcker om New York eller hur?

2016/09/102016/09/06

Håll inte tillbaka kärleken, William Holden av Conny Palmkvist

Det är sommaren 1987, någonstans på landsbygden i Skåne sommarjobbar den 16-årige Ärlig som brevbärare. Han har det kärvt hemmavid, sedan hans mor dog i cancer något år tidigare dricker Ärligs far mer än någonsin. Ärlig är en ensam tonåring, han ägnar många tankar åt sitt speciella intresse, Titanics förlisning, och att (tillsammans med fadern), titta på den enda videofilm som deras slitna VHS-spelare bjuder på, ”Bron över floden Kwai”, med William Holden.

Han har en vän, den jämnårige Johannes, men vänskapen kompliceras av vännens föräldrar som har synpunkter på Ärligs fars alkoholism. Dock förändras allt, under en av sina postrundor möter Ärlig den vackra Norma och hemma på gården dyker faderns bror Philip upp. En farbror som varit utomlands i många år och som Ärlig aldrig träffat.

Ett par kapitel in i boken kommer jag osökt att tänka på Conny Palmkvist underbara roman Tusen ord för allt. Jag befarar att Palmkvist tar ännu ett varv på temat ”det ensamma barnet som tar hand om sin dysfunktionella förälder”? Men se där har jag fel, helt fel faktiskt. Romanen om Ärlig är annorlunda, slutet överraskade mig rejält och jag började rekapitulera min läsning med en liten nypa salt.

Fast helt annorlunda är ju berättelsen om Ärlig inte jämfört med Tusen ord för allt. Båda är varma, välskrivna och hjärteknipande romaner om ensamma unga människor. Med Ärlig har Conny Palmkvist ännu en gång skapat en karaktär som kommer att stanna i mitt hjärta.

Utgiven på Bucket list books 2014.