The Widow`s house av Carol Goodman

Om man vill kan man reta sig på huvudkaraktärernas nästan fånigt gammaldags ojämlika äktenskap, men jag väljer att bortse från den detaljen och bara åka med i denna gotiska spänningsroman. Clare var flickan med författardrömmar som träffade likasinnad man på sitt colleges skrivarkurs. En man som hon sedermera gifte sig med och flyttade till New York. Hans första roman blev en stor framgång, men sedan blev det stopp. Clare själv kom aldrig igång med sitt författarskap. I romanens inledning tvingas paret lämna sin överbelånade lägenhet i Brooklyn och söka sig tillbaka till den stad i Hudson River Valley där Clare växte upp och paret gick på college. De hamnar som förvaltare på ett ensligt gods som ägs av ortens berömda författare och tillika deras lärare på skrivarkursen.

Jag har älskat äppelblom ända sedan jag läste Astrid Lindgrens saga En natt i maj som utspelar sig i Äppelviken under äppelblomningen. Kanske är det därför jag går igång som jag gör på att Clare växt upp på en äppelodling och att godset spöke är the apple blossom girl. Redan första natten i sitt nya hem ser Clare flickans vålnad. Hon börjar forska i legenden och kommer igång med att skriva om flickan som dränkte sig själv och lämnade sitt oäkta barn att dö i kylan på godsets trappa.

The Widow`s house är alldeles ny och finns därför inte på svenska, jag hittade ljudboken på Storytel. Jag fångades av den kusliga stämning som författaren förmedlar, inte minst genom skildringarna av vädrets makter. ( Och visst låter black ice mycket läskigare än underkylt regn? För att inte tala om ordet ice blizzard!) Kanske är romanen förutsägbar, jag listade ut hur det förhöll sig ganska snabbt, men det var länge sedan jag kunde hänge mig åt så underhållande läslyssning i denna genré. Carol Goodman är i Sverige nog mest känd för boken De döda språkens sjö.

Utgiven 2017 som ljudbok av Harper Collins US.

Händig man sökes av Jöns Hellsing

 Det är 80-tal och i Margaret Thatchers Storbritannien är arbetslösheten utbredd. Romanens hjälte John Bruford är både bostadslös och arbetslös när han får syn på en annons i The Sun; Händig man sökes.  Mot modest betalning och gratis boende ska ”den händige” renovera en fyrvaktarstuga på ön Isle of Dochas, (Hope Island), i Skottland. John som har författardrömmar ser sin chans, med lite tur kommer renoveringen vara lätt avklarad och han kan ägna sig åt sitt skrivande utan att behöva oroa sig för pengar. Med hjälp av förfalskade referenser får John jobbet och ger sig omedelbart av norrut i en stulen Volvo.

På den karga skotska ön lever Lady Anna Winsley, gift med öns ägare Lord Hector Winsley som till vardags är politiker i London. Deras äktenskap är barnlöst och i stort sett slut, Hector är dock inte villig att betala det underhåll som en skilsmässa skulle innebära utan har planer på att låta Anna falla offer för en olycka. Anna har också planer, men de går i en annan riktning. Hon ska förverkliga sina sexuella fantasier och hennes blickar faller snart på John.

Romanen är underhållande och skickligt uppbyggd med flera oväntade vändningar. Jag gillar miljöskildringarna framförallt när väder och vind smyger sig in i handlingen och blir som ytterligare en karaktär. Jag tror att romanen, som är den första i en serie på tre, kommer att bli populär. De ofta uppskattade underhållande ingredienserna finns, att det sedan antyds att vissa delar av boken är självupplevda tror jag går hem hos många läsare.

Fast – inom mig skaver något. Boken är välskriven utan tvekan, dock upplever jag att det finns något dåtida över skildringen. Jag tänker att det känns som om jag läst en roman skriven på 80-talet, en roman som inte riktigt klarat av tidens tand. Förvisso är handlingen förlagd till detta decennium, men jag kan inte komma ifrån att boken känns som en bedagad feelgood. Jag skulle kunna utveckla mitt resonemang, men om jag gör det spoilar jag för er som inte läst. Jag föreslår därför, (som alltid när jag inte gillar en bok), att ni struntar i mig, läser och bildar er en egen uppfattning.

Utgiven på HarperCollins Nordic 2017.

PS. Det här med att äga en ö är faktiskt möjligt, läs reportaget i DN om ön i Skottland som ägs av Jöns Hellsings familj och som inspirerat till boken.

Långfredag, en vecka har förflutit sedan attacken på Drottninggatan

Genomförkyld och oförmögen att sluta följa nyhetssändningarna på tv under helgen, försökte jag stilla mig genom att läsa dikter. I mitten av 80-talet prenumererade jag på lyrikböcker som gavs ut i ett projekt som hette Bra Lyrik. Den kapsejsade himlen blev min favorit. Mig veterligen var det den enda bok som Stig Johansson gav ut. Även om ni aldrig hört talas om författaren eller boken,  har ni alldeles säkert hört eller läst en av hans dikter:

Förlusten
Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att de var livet.

Det är Stig Johansson som är upphovsman till dessa raden, inte alls Kjell-Olof Feldt som jag till min förfäran har hört någon hävda. (Hans bok om tiden som finansminister bar titeln ”Alla dessa dagar”). Johansson är ingen muntergök och förmodligen var inte hans dikter den bästa läsningen för en ledsen människa, men han satte ord på min oro. Nedanstående dikt är således skriven i början av 80-talet och världen ter sig sorgligt nog förunderligt lik:

Strömningar i tiden
Jag är rädd för de kombinationer av ord
som nattetid målas på väggarna.
De korsfästa ordens innebörd skrämmer mig
liksom de gengångare som smyger på tå genom tiderna
färdiga att ta gestalt vi minsta återgång
till den gamla ordningen:
Till den gamla ordningen eller till en ny ordning.
Jag är rädd för
att det inte finns ett gemensamt språk inom oss
för det goda.
Det är det som skrämmer min.
Inte det vanliga klottret.

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

En nästan sann historia är en metabok, en bok om en bok som journalisten Zack Levin med vedermöda skriver. Han har tvingats återvända till sin mors hem i Veberöd utanför Lund efter 12 år som journalist i Stockholm. Med hopp om en försäljningssuccé börjar han skriva en bok om sin första och enda termin som student i Lund. En avgörande tid i hans liv som slutade abrupt genom att en av hans studiekamrater blev dömd för mord, detta trots att man aldrig hittade någon kropp. Offret skulle ha varit den välkände författaren Leo Stark i vars krets Zack och hans vänner umgicks. Zack är dock övertygad om att kamraten är oskyldig och att ett justitiemord har begåtts.

2008 varvas parallellt med Zacks bok som utspelas 1996. Ett grepp som fungerar utmärkt väl. Vi får följa med på research när Zack söker upp sina forna vänner Betty, Adrian och Fredrik och dela hans bestörtning över vad som blivit av dem. De pluggade alla ”kreativt skrivande” men ingen av dem blev författare. Det påstådda mordet förändrade allt. En nästan sann historia är mer än en deckare. En skildring av åren kring de tjugo, studentliv och passion för böcker och författaryrket. I texten finns en subtil humor invävd, en detalj som enligt mig gör hela boken.

Det finns ett par riktigt roliga bikaraktärer i boken (böckerna). Från 2008 Zacks mamma och från 1996 den pretentiöse författaren Leo Stark. Om ni vet vad en ”Jane Austen fool” är, så tycker jag att Edvardsson är nära. En nästan sann historia kommer ut i pocket i dagarna. Om ni letar påskekrim med extra allt är den ett utmärkt val.

Utgiven på Forum 2016. Finns som ljudbok.