Kategori: Bokklubben

Publicerat

Sommaravslutning med frukostbokklubben

Jag försöker räkna ut vilket nummer fredagens frukostträff har. Jag tror faktiskt att det är nummer 26. Fantastiskt va! Petra, vars briljanta idé frukostbokklubben är, säger

Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. Vi ses på ett centralt café i Stockholm, Vetekatten, som är charmigt med karaktär och ligger lagom nära centralstationen så att alla kan ta sig till sina arbetsplatser när frukosten är slut.

Den här gången pratade vi om Rickard Engfors bok Allt eller inget. I vanlig ordning gick meningarna starkt isär! Det smattrade åsikter om språk, drag shows, meningen med biografier och hur härligt det är att läsa om världar man sällan får inblick i. En ordentlig recension kommer i en bloggy under sommaren.

Några goda tips till sommarläsning från dagens frukostbokklubb:

Lee Child. Alla böcker! (Damm förlag)
Siri Hustvedt. Den jag älskade. Sommaren utan män. (Norstedts)
David Nicholls. One Day. En dag. (Printz Publishing)
Amy Waldman. Paradisträdgården. (Albert Bonniers)
Jonathan Tropper. Sju jävligt långa dagar. (Gilla böcker)
Chris Cleave . Little Bee. (Brombergs)
Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg. Eld (Rabén&Sjögren)
Emily Carr. Klee Wyck, Growing pains (Oxford University Press)

Vi önskar alla som varit med frukostbokklubben en skön, lång, varm sommar med mycket läsning. Vi ses i höst. Den 30 augusti  diskuterar vi Det bästa av allt.

Sommaravslutning

 

Läs mer om frukostträffarna, om när vi firade två år eller om premiärfrukostträffen.

 

Publicerat

Känslan av ett slut

Maj månads frukostbok är Känslan av ett slut av Julian Barnes. När jag sitter med den här bredvid mig vill jag närmast läsa om den på en gång. Förstås för att den är bra. Men mest för att när sista meningen är sagd kommer berättelsen i ett annat ljus. Var det så! Och inledningen får en beskare smak vid omläsningen.

Tony är numera pensionär, har levt ett stillsamt men välordnat liv. Eller har han inte, så säg? Hans äktenskap tog slut, men relationen fortsätter i stilla samtal. Han betraktar sitt liv. Minns Adrian, ungdomsvännen som först stal hans flickvän Veronica och sedan tog livet av sig. Det finns ett förlåtande skimmer när han tänker på det numera.

Livet ställs på sin spets när ett brev kommer från advokatbyrån. Det är mamman till Veronica som har avlidit och efterlämnar Adrians dagbok till Tony. Adrians dagbok? Varför har Veronicas mamma den? Och varför vill hon att Tony ska ha den? Han börjar sakta nysta i många trådar och hittar svar som han inte ville få.

Med något undantag är vi överens om att det här är en mycket bra bok. Välskriven, knivskarp och intressant. Den leder oss i tankar och samtal om tidens flykt, om minnen och vems sanning som är sann. Läs den!

Känslan av ett slut. Julian Barnes. Utgiven av Forum 2012.

Publicerat

Festfrukost med Cirkeln

Det var mycket att fira den här morgonen: Bokbloggarnas litteraturpris skulle delas ut för romanen Cirkeln, pristagarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skulle vara på plats och dessutom fyllde Breakfast Book Club två år. Tårtan hade alltså sin givna plats! Förväntan på topp.

07.30 sitter författarparet och äter frukost med oss och är så jättetrevliga och entusiastiska att vi känner att det här är första gången de pratar om Cirkeln och de svarar tillmötesgående på alla våra frågor.

De berättar om hur de jobbar i skrivandet med sinnrika färgkoder för att hålla isär olika skrivfaser av boken. Cirkeln, den första boken i trilogin, är starkt karaktärsdriven och därför var det naturligt för dem att börja med att göra tydliga personteckningar. Vad äter Minoo och de andra? Vad gillar de för musik? Vad har de för klädsmak? Listorna var långa.

Samtidigt är som bekant ungdomarna i romanen inte vanliga. De är Utvalda och besitter magiska krafter. Det gör också att det måste skapas balans mellan deras vardagliga problem och deras utmaningar. Hur viktigt ska föräldrabråk och morgondagens kemiprov vara i förhållande till att träna på att bli osynlig?

Överlag gillar bokklubben Cirkeln och är spända på att läsa Eld som kommer i veckan. När Petra bloggade om Cirkeln i höstas skrev hon att den slog an någonting hos henne.

Kanske var det den svenska småstaden och de fina personbeskrivningarna och de olika utvecklingarna hos karaktärerna som kändes riktigt trovärdiga.

Jag själv läste de drygt 500 sidorna mer eller mindre oavbrutet tills de är var slut.

Mixen av välgestaltade tonåringar, deras vardagsliv och de övernaturliga, stundtals våldsamma, delarna gör att den är svår att släppa.

En sak att bli alldeles knäsvag av är att Cirkeln översätts till 21 språk. Det är helt och hållet otroligt och fantastiskt. Just den tanken slår mig när jag sätter min iPhone och knäpper av bilden. 21 språk! Jag som så invaggats i känslan att Sara och Mats numera är mina bästisar, blir star-strucked och nästan darrhänt över att fotografera världskändisar. Men kortet är skarpt, eller hur! Nu ser vi fram mot Eld och önskar författarna så galet mycket lycka till som det bara går.

Avslutningsvis. Ett tvåfaldigt hurra för bokfrukostarna. Vilken tur att Petra kom på idén med morgonbokklubb. Annars vet man inte hur det skulle ha gått!

Hur Cirkeln röstades fram kan du läsa här.  Om den första bokfrukosten kan du läsa här.

 

Publicerat

Bokfrukost med af Kleen

Nästan rekord, fjorton deltagare vid mars-frukosten. Det har vi dock varit vid något tillfälle tidigare också men vi gissar att författarbesöket Björn af Kleen drog den här kalla mars-morgonen. Vi hade alla läst Jorden e ärvde av författaren som till vardags är kulturjournalist. Han berättade för oss om hur han en dag började fundera över sitt ursprung. Hans namn är adligt men han är inte med i adelskalendern. I sitt sökande över sitt förflutna upptäckte han en massa spännande saker om den svenska överklassen idag. Till exempel det här med fideikomiss, ett ord jag aldrig hört innan men som har en påverkan på vårt samhälle idag och som är ganska knepigt att förhålla sig till.

Fideikomiss innebär att en egendom inte kan delas upp vid arv, utan att arvet tillfaller äldste sonen. Den ställer sig därmed över alla arvslagar. Förlegat och varför? Jo, adeln upptäckte ju när deras egendomar splittrades mellan flera olika arvingar att makten och rikedomarna sjönk. En bibehållen gård med mark är mer värd än om den delas upp. Därför ansöker man om fideikomiss.

Sverige är ett av de få länder som har kvar detta 1700-tals system. Första gången det var på tal om att avskaffas var redan 1810. Sen dess får inga nya bildas. 1964 bestämde man att det skulle avregleras helt. Trots det så förlänger regeringen och ger dispens till massor av gårdar och egendomar runt om i Sverige. Idag finns ungefär ett 40-tal kvar och de växer sig allt starkare.

Björn af Kleen har farit runt och intervjuat flera av dessa godsägare och det är fängslande läsning. När baronen på Svenstorp och Björnstorp delade ut lördagsgodis fick bara två av dem en chokladkaka. Anledning? För att baronen ville lära barnen att livet var orättvist.

Enligt Björn af Kleen så växer bara storgodsen i form av bolagiserade stora egendomar vars mark och skog upptar stor procent av svensk mark. I Skåne och Sörmland 13%. I Dalarna finns fideikomiss som är större än Gotland och adeln själva består av 2,5 promille av Sveriges befolkning. Dessutom lyfter de rätt mycket EU-bidrag. Exempelvis hela Nackareservatet är fideikomiss som hyrs ut till kommunen av Johan af Petersen.

Läs den! Den är riktigt bra och underhållande och man berörs av många av de intervjuer som han gjort på ett kanske inte alltid ett så positivt sätt.

Här finns fler bilder från träffen.