Bokbloggarnas litteraturpris 2012

Torka-aldrig-tårar-utan-handskar-296x430And the winner is….Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken (Norstedts), som vann med 36% av rösterna . Boken handlar om 80-talets hiv-epidemi och om kärleken mellan Rasmus och Benjamin och har under hösten även visats som tv-serie i SVT. Boken är första delen i en trilogi.

Tvåa blev Eld (Rabén & Sjögren) av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren med 20% av rösterna .

På tredjeplats kom Melina Marchettas Jellicoe Road (X Publishing) med 11% av rösterna.

Grattis! Priset kommer att delas ut under våren 2013 i överenskommelse med förlaget och författaren.
bokbloggarnaslitteraturpris_2012

Om bokbloggarnas litteraturpris:
Bokbloggarnas litteraturpris 2012 togs fram av 55 stycken olika bokbloggare som nominerade 153 titlar.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Vi tyckte att det saknades ett litteraturpris i den flora som redan finns. Nu är det dags att för tredje året i rad dela ut priset till en av bokbloggarna omtyckt bok som getts ut under 2012. Läs vidare på litteraturprisets egen sida.

Söndagstankar om Göteborg

gbgEnligt O har stadsbesök i Göteborg och jag är ju praktiskt taget göteborgare numera. Jag åker dit var och varann månad och förkovrar mig. Inte minst i staden själv.

För varje gång jag är på plats gör jag eller får jag en guidning i ett nytt område. Senast var det majorna och just i den stadsdelen utspelar sig Du och jag Marie Curie, som jag efter Lindas bloggy nu läser. Med Google maps på iPaden för att lära mig hitta utan att vara på plats. Det är en riktigt bra bok om fotbollstjejen Jenny som blir så otroligt förälskad i Filippa. Hur ska det gå?

1956 trycktes En titt på Göteborg upp. En guidebok som man har i näven när man åkte bussrundtur genom staden. Om botaniska trädgården skriver man till exempel:

För göteborgaren har parken kanske sin största lockelse, då naturparken öppnas och vitsipporna lyser vita mellan stammarna i den djupa bäckravinen.

Dit längtar jag. Spårvägen har numera en guide-app som är mycket rolig att åka runt med. Se bilden här invid. De små blå pratbubblorna är platser där en guideröst berättar något intressant. Pedagogiskt bild eller hur! Ingen tvekan om var man är och hur man ska åka.

Ett sista tips på Ggb-litt får bli  Att leva och dö som Joe Strummer. I

Söndagstankar om utmaningar

Same same varje år. Så nu ger jag upp. Så här skrev jag för ett år sedan.

En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:

En gång i månaden besöker jag en av bokbloggarna jag läser och ber om ett “bästa boktips”. Det får väl bli slumpen som avgör vem jag ber om råd eftersom jag följer fler än tolv bloggar. Bloggaren ger ett förslag, jag läser och bloggar sen som vanligt om boken.

Komma ihåg då, varje månad? Hm. Jag får lägga in en påminnelse i mobilen helt enkelt.

Januaris boktips ber jag Enligt O om!

Det började bra. Enligt O gav mig Islossning och jag läste. Februariboken kom från Hermia och sammanslogs med en passande Osloresa. Sen kom marsboken. Bokbloggaren svarade inte och när jag deprimerades över o-svaret fick jag höra om familjetråkigheter och förstod. I april fick jag tips av fru E. I maj glömde jag bort att fråga någon och när jag mindes till sommaren så tänkte jag att va f-n. Och gav upp.

Enligt O kör en liknande variant i år, och det är ju onekligen roligt med de dedicerade boktipsen Men jag tänker inte inte inte ha någon planerad utmaning i år. Ingen spänningsläsning, ingen författarfemma, ingen boktolva.

Inte ens den fina tusen-och-en-natt-läsningen tänker jag lockas in i.

Det får gå som det går.

Ur jullovets bubbla tittar jag ut

bokhög2013Jag vet inte,  jag… Jag läser på minst fem bokbloggar om ”årets första bok”. Jag borde skriva en sån bloggy själv. Det här jullovet läste jag så så gott som ut sju böcker. Men så gott som är inte samma sak som helt och fullt eller klart eller färdigt att skriva om. Så gott som betyder littslattar att slurka upp för att det ska bli klart och på riktigt.

Jag kan förstås säga att jag så gott som tycker om Kristina Sandbergs Sörja för de sina och att jag tycker hennes berättarsätt att glida mellan händelser, gestaltning och tankar ibland påminner om Johanna Lindbäcks senaste bok. Jag kan lika fullt – och så gott som – säga att Bob Hanssons Det sista vi har är våra kroppar är en bok som borde läsas och gillar man PC Jersilds böcker är Ypsilon glädjefull läsning. Jag gillar faktiskt alla de uppfläkta böckerna plus den så gott som utlästa i iPaden. Det kan jag säga. Så gott som. Men då talar vi läsrapporter och inte årets första bok. Och det är en helt annan sak.

Jag vill ändå säga att det finns en Årets första bok. På riktigt och utläst och klar och färdigbloggad. Men den bloggyn får först avslöjas den 17 januari.

Jag tar och läser klart så gott som omedelbart.