Brev från Europa – Paris n:o 6

Jag lägger märke till att det finns många bokaffärer i Paris. Nästan lika många som konditorierna och apoteken. Det känns tryggt. Varje gång jag känner stress eller annan panik har jag inte långt till en bokhandel där jag kan bläddra mig lugn. Jag träffade en kvinna som lär sig svenska och frågade henne om ett boktips och hon rekommenderade Charlotte av David Foenkinos. Det är en roman om Charlotte Salomon, en konstnär som dog ung. Det är vad jag vet. Jag har börjat läsa. Inte så svår.

paris6Bredvid i fnac-hyllan stod 13 à table där 13 författare skriver varsin novell där en måltid är inblandad. Hur intressant som helst! Jag vill läsa en sådan bok av svenska författare också. En annan bok jag köper är en barnbok. Trotro à Paris av Bénédicte Guettier. Man får lära sig ”upp i Eiffeltornet” och” under Triumfbågen” och annat omistligt. Jag tog fasta på uppmaningen – hissen upp 300 meter en sen kväll.

Hursomhelst så älskar jag fnac för de har så mycket böcker om precis allting. Shakespeare & co är förstås en fin bokhandel för de engelskspråkiga böckerna. Men en riktigt fin för de franska är Le Pont Traversé strax intill Luxembourg-trädgården. Läs mer i bloggen MessyNessychic.

Men hörni – det var Parismånaden det, sammanfattat i 6 brev. Nu drar jag till Berlin!

Brev från Europa – Paris n:o 4

Jag har alltså en utflyktslista. Det har jag lärt mig av mamma. Utflyktslistorna är de bästa listorna. Här skriver man upp sådana saker man vill göra när det finns tid. Och tid finns ju praktiskt taget hela tiden.

Från min utflyktslista i Paris:
Se Fondation Louis Vuitton
Besöka Mme de Sévignés salong
Vara högst upp i Eiffeltornet när det är mörkt
Äta en Mont Blanc
Läsa Patrick Modiano på franska utan lexikon. Fråga någon om orden i stället.

Paris4Det är Les boulevards de ceinture jag sakta men säkert läser. På svenska De yttre boulevarderna. I början frågar jag om nästan alla ord. Förlåt mig om jag besvärar, men det är ett ord i den här boken som jag inte förstår, kan ni förklara det för mig? Och så får de förklara smal, gatstump och bakåt och jag får en ny samling franska ord att förstå. Sådant tar tid. Jag är på sidan 8 nu.

Brev från Europa – Paris n:o 3

Paris3Hon presenterar sig som Emma Warg och jag tänker: där uppe i min vindsvåning ligger din diktsamling och väntar på mig. Jag hoppas att den är bra för annars kommer jag att titta ut genom fönstret och tänka att det där du gjorde, det gör det fult uppe hos mig.

Redan i trappen upp möter de mig, orden.

vi skulle kunna hitta på nåt

Jag smiter förbi. Hör hur de tisslar, krafsar, vill in.

vi log mot varandra och vi dog mot varandra

Ord för ord förstår jag något sorgligt . Ett förhållande som är över. En bror som dör.  Men också hoppfullt. Vissa sidor är språket så vackert, ordvändningarna så nya att tre ord gör att jag måste tänka i lika många dagar. Någon annan sida är en ordlek som jag snabbt bläddrar förbi

Och när regnet, den enda gången,  slår mot fönstret lägger jag den ifrån mig. Jag är berörd. Och det där du gjorde, det gör det fint häruppe hos mig.

Nära darrar ingen hare. Emma Warg. Utgiven av Sadura 2014.

 

Brev från Europa – Paris n:o 2

neslePå 50-talet åkte man till Paris. Författarna. Konstnärerna. De som ville ut. Stig Claesson, Slas, till exempel.  Jag går och nosar i fotspåren runt Saint Germain. Hänger i baren på Bar Nesle. 40 steg därifrån ligger hotel Nesle.

Kanske mätte jag mina steg från Bar Nesle till min hotelldörr eftersom jag vet att det var exakt fyrtio steg

Jag vill räkna stegen.  40, det stämmer. Jag vill fotografera hotellets skylt och hamnar i något som jag aldrig brukar hamna i längre. Någon är full och gapar från hotellfönstret, en annan står på gatan och  är lika full , skriker tillbaka. Däremellan står jag och zoomar, zoomar igen. Jag tänker att blanda inte in mig i er värld, tänker jag. Så blandar jag inte in er  i min.

Men åter till boken  Efter oss syndafloden. Jag gillar Slas betraktelser. Läser det jag vill. Mer om platser än om människorna, mer om händelser än om kvinnorna. Tittar på teckningarna och vill teckna Paris med samma svarta streck.

Om jag försöker? Ja. Om jag kan? Nej.

Författaren skriver sig tillbaka till sin ungdomstid. Kanske minns han inte riktigt rätt. Men det spelar ingen roll.

Minnet leker med mig ibland, och det är ju inte bra om man ska skriva ihop en realistisk skildring från femtiotalets Paris. Men det är inte det jag är ute efter. Jag ska berätta om kärlek.

Paris. Kärlek. Kanske är det samma sak. Après nous le déluge

PS! Inget handgemäng uppstod. Alla gick åt sina olika håll.