Mycket hästar och lite sjukhus…

Det här är ett svar till Ann-Sofies inlägg Lite hästar, lite kärlek och lite sjukhus.

Bästa Ann-Sofie, vad roligt att du gillade mina gamla ungdomsböcker. Liksom för dig så ligger Britta och Silver mig varmt om hjärtat just för att de var så realistiska och ödmjuka. Det var ingen överdrivet fattig flicka som sopade skit i stallgången och endast fick titta på de fina hästarna som de rika hade och när en av de rika plötsligt blev väldigt sjuk fick ta över och sköta en av hästarna och dessutom tävla i den stora hopptävlingen och vann och FICK hästen hon skött. Nej, dom där hästböckerna tröttnade man snabbt på. Britta var en vanlig hästtjej som red på ridskola, var varken busbra eller busdålig och som fick jobba sig till sin drömponny Silver. Jag har läst alla tretton böcker så många gånger att jag en gång ville söka till tävlingen ”Kvitt eller dubbelt” i ämnet men jag var för ung för att få vara med.

Jag har läst någonstans att Lisbeth Pankhe slutade skriva på serien när hennes älskade Silver dog. Han hette egentligen Sävstaholms Sam och jag var så omåttligt stolt över att min favorit welsch på min ridskola var undan Sävstaholms Heda och både Higgins som min welsch hette och Silver hade Tan-y-bwlch Berwyn och Coed Cosh-hingstar långt bak i stamtavlan. Det här skriver Lisbeth Pankhe om i någon av böckerna när Britta har börjat jobba på Dalens ridskola och de sitter och skriver namnskyltar till alla hästarna.

Visst var det sen synd att hon aldrig skrev fler böcker om Sandra på Norrlövsta. Det kunde ju ha blivit minst lika bra och lika många böcker.

Jag tyckte också väldigt mycket om Nan Ingers böcker. De var också realistiska på ett nästan plågsamt sätt. Hästarna och stallet var ramen i hennes böcker men de handlade också ofta om något annat. Som den där tonårsförälskelsen i böckerna om Buttan och Mankan eller Natt med häst. Eller om rivaliteten och hårdheten tonårstjejer emellan i böckerna om Piglet Ek. I boken Var god rid förföljer ett elakt otäckt skavsår Piglet genom hela tävlingsdagen och lite social misär i form av alkoholistföräldrar skönjas i familjen där hon ska sova över.

Appropå sjukhusböcker så är jag glad att du gillade Min vän Angie, den är fantatiskt fin och sorglig. Jag minns faktiskt inte så mycket av den mer än att jag gillade den och att Angie var väldigt sjuk. Jag måste nog läsa om den.

Om du vill får du gärna låna mig några av dina sjukhusromaner som utspelar sig på sjuksköterskeexpeditionen. Jag läste inte alls något sådant som barn men provar gärna nu.

Hoppas du får en skön långhelg med mycket läsning!

Med vänlig hälsning Petra

Ge-bort-present till någon man inte känner så väl

Min kompis Hence kommer ifrån Vallentuna, och vi har länge skrattat åt att sloganen för den kommunen är så urbota konstig. Var femte invånare är en häst. Jaha. Och så har vi hållit på och jämfört andras hemkommuner, jobbkommuner och ställen vi åkt igenom på väg på turnébesök eller festivaler vi jobbat på. Min man kommer ifrån Södertälje, som kort och gott har Södertälyeah! som sin (min make känner även hon som kom på den, cred eller inte, låter jag vara osagt).

Ja, det går ju att rabbla på hur långe som helst för de verkar vara oändliga dessa konstigt valda egenskaper för att ge kommunerna ett extra swing. Det visar sig också att vi är långt ifrån de enda som skrattat åt hur kommunfolken krystat ut den ena jingeln fantasifullare än den andra. Svante Ekberg, David Rune och Daniel Kouthoofd blev till exempel nyfikna på hur alla dessa slogans kommit till, var de har sitt ursprung och vilken historia de bär på. Genom att finkamma landets kommuner, vända på alla tänkbara stenar och intervjua hundratals kommunpolitiker och kommunala tjänstemän, har författarna till boken Var femte invånare är en häst hittat mängder av roliga, intressanta, fyndiga och i många fall obegripliga förklaringar till hur och varför alla dessa slogans sett dagens ljus. Fantastiskt visst? En superbra ge-bort-bok om man ska hälsa på någon man inte känner så bra.

ps. Min kollega Frida berättade sin favorit idag; Ja, i Ystad ds.

Konsten att bokblogga – Så sticker du ut!

Här är sista delen i vår bokbloggskola! Längst ner hittar du de tidigare fyra delarna.

Hur sticker man ut bland alla hundratals bokbloggar? Det är lätt att falla i fällan att skriva om samma böcker som alla andra skriver om. Förlagen har börjat skicka ut recensions-ex väldigt generöst men det har också lett till att väldigt många skriver om samma bok om och om igen.

Vill du sticka ut? Nischa dig. Bli kunnig på ett smalt ämne eller genre och skriv om det. Lyrans noblesser skriver t ex väldigt mycket om världslitteratur från andra kulturer som afrika och orienten. Deckarhuset skriver bara om deckare, Bookcovergirl om bokomslag, Enbokcirkelföralla om bokcirklar och flera bokbloggar är nischade och specialiserade på barnlitteratur.

Bokbloggsvärlden skulle behöva fler nischade bloggar tycker jag och gärna fler bloggar som skriver om bokbranschen och kulturpolitik. Varför inte nischa dig på din favoritgenre, historiska romaner, biografier eller poesi? Utrymmet finns! Skapa din plats nu. Det är bara att börja blogga…

Läs också:
– Konsten att bokblogga – Starta en blogg (del 1)
– Konsten att bokblogga – Få besökare till bloggen (del 2)
– Konsten att bokblogga –  Att skriva ett bra blogginlägg (del 3)
Konsten att bokblogga – Hantera recensionsex (del 4)

Konsten att bokblogga – hantera recensions-ex

Om du lyckas få många besökare till din blogg kommer förlagen att vilja marknadsföra sina böcker till dina bokläsare. Du kommer bli erbjuden gratis-ex, recensions-ex, för att skriva om till dina läsare.

I början kan det kännas smickrande att förlagen vill skicka gratis böcker till dig men tänk efter och tacka bara ja till böcker som du känner att du verkligen hinner läsa. Allt för många gratisböcker blir tillslut en börda i bokhyllan och läslusten får sig en törn.

Kom också ihåg att du inte på något sätt är skyldig att skriva att en bok är bra bara för att du har fått den gratis. Förlagen kommer inte tycka illa om dig för att du skriver att en bok är dålig trots att du fått den. De har lång erfarenhet av att skicka recensions-ex till tidningar och tidskrifter som alla har vana kritiker som skriver ärligt om böckerna de får. Om du är ärlig i dina recensioner kommer du också bli mer trovärdig som bloggare.

Ofta vill förlagen att du väntar till ett visst datum innan du lägger ut din recension. Du kan få boken flera veckor innan den finns i butik. Vanligtvis är recensionsdatum satt vid ungefär samma tillfälle eller strax efter boken kommer ut i handeln. Anledningen till att datumet finns är att förlagen vill att alla recenserar boken ungefär samtidigt och att läsarna/köparna ska kunna köpa boken när de läser recensionen vilket de inte kan om man recenserar långt i förväg. Dessutom är det ett bra sätt för förlagen att lätt bevaka när recensionerna kommer.

Du är inte bunden att följa recensionsdatum. Du är fri och får publicera din recension när helst du vill, ordet är fritt i Sverige, men det kan vara schysst mot både författaren och dina läsare som kanske vill köpa boken om du håller dig till recensionsdatum.

Imorgon, sista delen:
– Så sticker du ut!

Läs också:

– Konsten att bokblogga – Starta en blogg (del 1)
– Konsten att bokblogga – Få besökare till bloggen (del 2)
Konsten att bokblogga –  Att skriva ett bra blogginlägg (del 3)