Julia och Jack av Anna Lönnqvist

Julia har inlett en affär med en gift man, Rickard. När paret är på en romantisk weekendresa i New York springer Julia av en slump på sin stora ungdomskärlek Jack, även han på kärlekssemester. Jacks nya flickvän visar sig vara glad, spontan och frågvis. Innan Julia vet ordet av har hon trasslat in sig i en härva av osanningar om sin och Rickards relation. Väl hemma i Stockholm stöter hon av en slump på Jack igen och kan inte blunda för att attraktionen fortfarande är stark. När de båda börjar umgås som vänner (?) leder New York-lögnerna till mera ljug och samtidigt börjar Rickard antyda att han inte kommer att lämna sin fru, i alla fall inte inom den närmsta tiden. Julias syster Petra, i sin tur, bär på en hemlighet som hon inte vet om hon ska våga avslöja för sin lillasyster. Petras tonåriga dotter Agnes har hemligheter för sin mamma som hon, kanske inte helt frivilligt, inviger sin moster i. Och eftersom Julia och Jack är en feelgood, har Julia en del krångel på jobbet.

Anna Lönnqvist bjuder på ännu en charmig och romantisk feelgood. Hon kan som få andra skildra kärlek, sex och familjerelationer i Sverige anno 2018. Jag är lika förtjust nu som när jag läste hennes två tidigare romaner. Jag är också väldigt svag för när ”kärlekspartnern du aldrig fick som dyker upp igen” skildringar, ett resultat av att ha läst Hjalmar Gullbergs dikter som väldigt ung. ( För den oinvigde kan jag berätta att han skriver otroligt vackert och vemodigt om de kvinnor han aldrig fick. Oemotståndligt för en tjej i 20-årsåldern). Julia är en sympatisk bekantskap, visserligen gör hon mig smått förfärad över sin naivitet framförallt när det gäller Rickard, men hon är fortfarande väldigt ung tröstar jag mig med. Det vill säga, hon är strax över 30 🙂

Utgiven på Louise Bäckelin Förlag 2018.

Ett samtal om Syskonen av Tessa Hadley

Nu tänker vi prata om en riktigt bra bok vi läst i sommar:
Syskonen.  Vi är så nöjda med läsningen!  Kort handlar den om fyra syskon återvänder till den prästgård i Herefordshire de ärvde efter sina morföräldrar. De ska tillbringa ett par sista veckor i det gamla ganska förfallna huset innan det säljs. Trots att många år förflutit faller de snart tillbaka i sin barndoms roller.

Maggan:  Vilken gestaltning! Älskade hur hon mejslade fram deras olika personligheter. Snacka om att INTE skriva läsaren på näsan.

Ann-Sofie:  Jag tycker om samspelet mellan de olika personerna. Egentligen avskyr jag när perspektivet flyttas mellan personerna, gillar bättre en subjektiv tredjepersonssynvinkel som stannar hos en och samma karaktär. Men hon löser det så elegant, Hadley, att det blir helt lysande. Allra bäst tycker jag nog om när hon låter barnen komma till tals. Det är otroligt inkännande. Det var oväntat när tiden förflyttades till en dåtid. Så glad jag blev. Det föll saker på plats.

Maggan:  Barnen skildras med fantastisk insikt, älskar när Ivy och Arthur hittar hunden i det öde huset och deras lekar och fantasier efteråt. Dialogen dem emellan känns totalt äkta. Vad tycker du om titeln Syskonen? Tycker att  originalspråkstiteln, The Past är genialisk,  inte helt lätt att översätta till svenska naturligtvis, och andra delen i boken heter ju ”dåtid”.

Ann-Sofie: Jag tycker Syskonen i sig är ett passande namn. Men det är också så allmängiltigt och som du säger är originaltiteln annorlunda , dock blir en rak översättning konstigt intetsägande. Däremot gillar jag det här omslaget bättre

Det är nog för att jag ogillar omslag med människor, högst subjektiv och inte så analyserad uppfattning. Nå, men boken är oerhört välskriven, en begåvad författare låter lite futtigt men det är vad hon är, eller hur! Att, som jag sa nyss, kunna röra sig mellan karaktärer med ett sömlöst flyt, att snyggt förflytta oss till andra tider , att skriva så perfekt inkännande dialog. Jag läser förstås gärna mer av Hadley. Kanske det kommer fler översättningar till svenska nu när den här titeln fått ett sådant genomslag.

Maggan:  Vill absolut läsa mer och vill helst göra det på svenska. Jag är helt enkelt rädd att missa nyansrikedomen i texten om jag läser på originalspråk. Amanda Svensson har gjort ett fantastiskt översättningsjobb!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2018. Översättning Amanda Svensson.

Hälsningar från Mälaren

Hej Ann-Sofie!

Kul att höra av dig! Jag är på min tredje jobbvecka efter semestern och har fullt upp. Mitt läsflow har varit fantastiskt under sommaren, har liksom bara slukat roman efter roman. Har också haft badflow, badat nästan varje dag både under och efter semestern, älskar när Mälaren är ljummen.

Avslutade precis läslyssningen av feelgoodförfattaren Lucy Dillons Where the lights get in .  En varm roman om konst, (huvudpersonen köper ett galleri), att återse  kärestan som aldrig blev din, relationer, vänskap och omtanke. Eftersom det är en Dillon-roman ingår förstås hundar i det fina persongalleriet.  Finns på Storytel.

Var inne på bloggen för att skriva ett första höstinlägg. Ser jättefint ut!

Din vän Maggan

Nej och åter nej, bokfrukost med Nina Lykke

Så var det dags för säsongsavslutning för bokfrukostarna. Våren har varit nordisk med Binas historia och Blå (Maja Lunde), Sällskapet (Christina Hesselholdt), Nödåret (Ali Ollikainen) , Ärr (Audur Ava Ólafsdóttir) och fin avslutning med Nej och åter nej tillsammans med Nina Lykke.

”Jag ville skriva en existentiell roman om livet”, säger Nina och blev nästan förvånad över att alla ser romanen som en satir över medelklassen. ”Det var inte min plan.” Romanen är ett triangeldrama med det gifta paret Ingrid och Jan och kollegan Hanne. Ingrid har ett evigt katastroftänkande. Tänk om? är inledningsorden till hennes eviga orostankar. Men när bomben faller och Jan menar att han måste få utforska sina känslor till Hanne blir hon snarare lugn och kontrollerad. Hanne är i den åldern där det är hög hög tid att skaffa barn. Och då behöver man en pappa. ”35-åriga kvinnor faller för gråhåriga män med skägg därför att de ser ut som pappor”, gissar Nina. Vad de inte tänker på är att de på köpet får exet, tonåringarna och hunden.

Vad vi resonerade om:

 Skrattade hjärtligt, men satte skrattet i halsen.
Jobbig men välskriven.
Rolig men så sorglig
Lite seg i början, väntade på hennes urladdning
Läste den med ett skrik
Läser med kniven i hjärtat
Känner igen mig själv, på gott och på ont
En satir över nutidsmänniskan
Herregud vad bittra alla var, den ständiga jakten på något bättre
Lysande inläsning av Alexandra Rapaport
Vill skrika åt Jan och tyckte Hanne fick vad hon var värd
Kompisarna fick en kick och mådde bättre av att gräla inför publik. Hur publiken kände sig sket dom i.
Hanne var bokens mest tragiska person.

Och hur vi såg ut