Kategori: Recensioner

Publicerat

En sekund i taget

Kvällens diskussion: Vilket skulle vara värst:

  • Om en sjukdom eller motsvarande sprider sig i raketfart över jorden och vi vet att ena halvklotets befolkning redan är döda och det är bara är en tidsfråga innan vi dör. (Som Nevil Shute På stranden)
  • Om ett totalt haveri av el och teknik gör att allt rasar och enda chansen att klara sig är att ge sig iväg från stan och försöka försörja sig på egen gård. (Som ?)
  • Om en sjukdom hastigt dödar alla utom dig och du är ensam kvar på jorden.

Frågorna kommer efter att jag har läst En sekund i taget där 13-åriga Hedvig hamnar i scenario tre,  blir ensam kvar när alla hastigt insjuknar och dör i en mystisk feber. Mycket realism, sorg och spänning i denna första bok (av tre tror jag). Här hafsas inget snabbt igenom likt någon överlevnadsguide, utan läsaren får verkligen följa såväl strategier som den ångest en trettonåring får i en sån omöjlig situation. Jag får ångest  av att läsa. Scener som när hon går till skolan och tar sin namnlapp från bänken som bevis för att hon verkligen finns, det är så förfärligt!

Och bra.

En sekund i taget. Sofia Nordin. Utgiven av Rabén&Sjögren 2013.

Publicerat

Läsdag med Mademoiselle Oiseau

Fredag blev läsdag med tre avslutade böcker. Så skönt och semesterlikt att bara ligga i sängen och läsa bok efter bok. En av dem är Mademoiselle Oiseau. Den är tämligen stor, jag fick baxa upp den med hjälp av kuddar för att inte armarna skulle gå av.

29690064_O_1Fantastiskt vacker bok om den lika fantastiska Mademoiselle Oiseau som bor i en Paris-våning rakt ovanför Isabelle. Isabelle är en ung flicka som har det ganska tungt, men nu kommer sommaren och hon blir indragen i Mme Oiseaus liv och äventyr. Vad är sanning och fantasi? Allt blir möjligt. Längtan efter Paris slår snabbt klorna i mig när jag läser och jag vill sitta i parkerna, titta in i bagerierna och njuta av vackra hus . Bilderna är gjorda av Lovisa Burfitt och det är dem jag tycker allra bäst om.

 

 

Mademoiselle Oiseau. Andrea de La Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt. Utgiven av Rabén och Sjögren 2014.

– – – –

Bloggy nummer 43 i #blogg100

 

Publicerat

40 – Expeditionen. Min kärlekshistoria

isBoken ligger på köksbordet (plats, ljus). Jag föll i kärlek nästan på en gång. Jo, på en gång. Is, snö. Det är enkelt att få mig på fall då. Nu ligger den där – uppslagen – och lockar och pockar med sina bilder, sin vetenskaplighet och sitt suggestiva berättande. Jag går dit med jämna mellanrum och läser som belöning för väl utfört arbete men jag får svårt att koncentrera mig på det som står överst på To-Do-listan.

Jag vill sms:a boken och höra lite hur det är: heeej, och vad gör du? Och så få ett meningsfullt sms tillbaka: Jag har klättrat på de hala klipporna på Sjuöarna, den nordligaste ögruppen på hela Svalbard. 

Vid fem-tiden har jag stått vid köksbordet många gånger och jag får jobba hårt för att klara min deadline. Men jag är effektiv. Snart är jag klar.  Har det ändå tagit för lång tid? Ligger Boken kvar där ute? Vill den fortfarande att jag ska komma och läsa? Borde jag duscha först?

Så sitter jag där. Vild i håret och bläddrar sida för sida för sida. Det är spännande och vackert.  Jag vill aldrig sluta läsa och se. Expeditionen. Min kärlekshistoria blir  MIN kärlekshistoria. Och jag blir inte svartsjuk om den blir din.

Expeditionen. Min kärlekshistoria. Bea Uusma. Utgiven av Norstedts 2013. Jag har den illustrerade utgåvan.

Publicerat

Eleanor & Park

Eleanor kliver på skolbussen. Ingen bemödar sig för att flytta på sig.

Det var det som var grejen: alla hade redan en egen plats på bussen, vald redan första dagen på läsåret. De som hade haft sådan tur att de fick ett helt säte för sig själva – Park, till exempel – skulle inte avstå från det nu. Speciellt inte åt en sådan knäppis.

Men Park gör det. Ändå. Och här startar – om än med möda och motstånd – tidernas kärlekshistoria. Jag tycker om att författaren inte slarvar undan i alla steg när Eleanor och Park kommer varandra närmare och närmare. Kärleken står verkligen i fokus. Trots allt annat.

E

Förfärligt! I skolan är hon utanför. Hon är för udda, för mycket, för … Eleanor. Hemma är det ett helvete med styvpappan som håller alla i styr och han är ett riktigt svin. Men med Park går luften att andas. Tillsammans går det.

Historien varvas mellan Parks och Eleanors synvinklar. Växelvisa berättarperspektiv kan ibland bli ganska långtråkigt, men författaren utnyttjar tekniken bra. Boken är väl berättad, helt enkelt.

Så: Jag gillar Eleanor. Jag gillar Park. Må de nu leva (tillräcklig) lyckliga i alla sina dagar!

Eleanor&Park. Rainbow Rowell. Utgiven 2013. På svenska 2014 av Berghs förlag

– – – –

Det här är bloggy 33 i #blogg100