Bokfrukost om I södra Norrland väntas regn

Det första vi måste säga är att Cecilia Klangs boktitlar är så otroligt klipska. Vid första anblicken tänker man att det är en bit fyndig och romanpassande väderprognos, och det är det förstås, men när man läst boken förstår man att det är närmast är en förklaring till viktiga delar i boken. Så smart!

Häromdagen hade vi säsongens första bokfrukost och fick möjlighet att äta med och prata med författaren. (Vill ni förresten veta mer om Cecilias frukostvanor måste ni ju läsa intervjun). Vi hade alla haft en bra läsning och diskussionen blev livlig och bitvis högljudd. Romanen är karaktärsdriven och just de komplexa karaktärerna är så roliga att prata om. De är mångfasetterade. Somliga gillar man mer, andra mindre.

Huvudpersonen är Susanne som bor i bruksorten Forshammar tillsammans med maken Lars. Hon har tagit hand om hem och barn i många år. Men nu visar det sig att Lars vill sluta som chef på företaget och har köpt en härlig kåk utanför Halmstad dit han tänker sig att de ska flytta. Men det tänker inte sig inte Susanne. Flytta från Forshammar! Så otroligt dumt och sorgligt att han vill det. Så hon flyttar ut till sin mammas rätt slitna sommarstuga för att fundera över vad hon ska göra med livet.

Lite så här sa vi:

Åh, denna Lotta. Inte för att jag särskilt gillade henne i stort sett hela boken, men så otroligt driftig kvinna! Utan henne skulle väl samhället stanna.

Det är intressant att få lite glimtar från förra boken.

Romanen är så välkomponerad och är lättläst med ett bra språk.

Carl, han har gått alla förverkliga dig själv-kurser eller hur. Kommer han komma fram någon gång?

Jag gillar tillbakablickarna, det blir som ett pussel. Och när man slår igen boken så förstår man ju så mycket, hur folk blir som de blir.

En riktigt bra relationsroman!

I södra Norrland väntas regn. Cecilia Klang. Utgiven hos Polaris förlag 2023. Om Kan innehålla spår av Tommy Roos har jag skrivit så här.

Teatern vid stranden av Joanna Quinn

En utsökt roman genomsyrad av en lakonisk humor som jag bara älskar. Tre halvsyskon, Cristabel, Florence och Digby, växer upp på ett lätt förfallet storgods i Dorset tiden mellan de stora världskrigen. Ansvarsfulla vuxna fattas, barnen är mer eller mindre lämnade vind för våg även om tjänstefolket gör så gott de kan. De tyr sig till varandra och ur deras lekar och äldsta systern Cristabels obetvingliga framåtanda, växer kärlek och samhörighet fram. När en val spolas upp på godset strand och ett konstnärssällskap gör entré föds drömmarna om en teater. 

Språket är charmant, jag tänker flera gånger på P.G. Woodehouse sätt att skriva om nu någon mer än jag minns denna brittiska humoristförfattare. Ett exempel är brevväxlingen mellan Cristabel och Digby hösten 1939, så fruktansvärt roligt formulerade brev. Men humorn i texten avtar när kriget blir ett skoningslöst faktum som tvingar ut syskonen i den verkliga världen. Tonen och språket blir allvarligare och mer återhållsamt. 

Jag slukade romanen under några dagar i juli och jag tyckte väldigt mycket om den, tror att det är en roman som passar många.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023. Översättning av Annika Hultman-Löfvendahl och Jan Hultman.

Bokklubb om Ett liv till

Under sommaren var vi några stycken som smygläste vi Åsa Avdics Ett liv till och häromkvällen sågs vi för att prata om den. Alla var tämligen eniga om att det här var en riktigt bra roman, one of a kind i sin originalitet.

I romanen möter vi Ruth Doran, en ung kvinna som högst motvilligt gift sig för att göra sin plikt mot familjen. Egentligen vill hon studera på universitet men inga pengar finns till det. Men så söker och får hon jobbet som assistent i ”ett spiritistiskt forskningsprojekt” och livet tar en helt annan vändning. Tillsammans med forskaren Thomas Bradford utforskar hon möjligheten att nå kontakt med den andra sidan.

Lite så här gick boksamtalet:

– Å Ruth, henne tycker vi om. Så intelligent och skicklig. Mycket välgestaltad i boken.
– Hennes förälskelse är så vackert skildrad.
– Men med facit i hand, man vill ju läsa hennes dagboksanteckningar en gång till med nya ögon.
– Tänk att man vill läsa om en bok på en gång!
– Historien engagerade mig så mycket. Nu ska jag läsa mer om Ruth och Thomas, vad man vet på riktigt!
– Spiritismen är ju otroligt intressant. Lockade mängder av människor till seanser på sin tid.
– Vilket fantastiskt språk Avdic har. Berättarsättet och upplägget är så elegant.

Ett liv till. Åsa Avdic. Utgiven 2023 hos Albert Bonniers. Maggan har läst och skrivit om Avdics förra bok Isola.

Jag packar min väska för Paris

Det var längesen vi taggade en bloggy med Jag packar min väska. Men nu är det dags för Paris, en av de städer utanför Sverige som jag besökt flest gånger, tror jag. Första gången var 1982 och vi kom tidigt en morgon med tåg. På håll såg jag Sacre Cœur och kände förväntningarna stiga ju närmare vi kom.

Den här gången är delar av mitt resesällskap i staden för första gången och det ställer ju vissa krav. Vi tar en båt på Seine så att vi får se allt det där vi en gång läste i denna grundläggande bok, Trotro à Paris.

Men också romanen om en försvunnen katt blir ledstjärna för promenader och åkturer. Où est mon chat? Katten Mistrigri drar på egna äventyr och vi hänger med. Utmärkt karta!

Jag brukar vanligen läsa lite romaner innan för att komma i stämning. Den här gången blev det Agnes Louis Paris av Johanna Ranes, där omslaget också har en så fin karta

Men så mycket Parisinspo var det inte alls i den här boken, trots omslaget. Paris ligger snarast som ett mantra genom boken, ett ”Nästa år Paris”. I stället är det en vacker kärlekshistoria om två unga läkare som hittar varandra. Agnes och Louis. De planerar att en gång ta sig ner till Paris för nya upplevelser. Louis för att han är trött på Paris och Agnes för att hon aldrig varit där. De älskar varandra och även om jag inte alltid begriper hur de kommunicerar med varandra tycker jag mycket om att läsa om deras vardag och yrkesliv. Jag uppskattar också den rappa dialogerna i sjukhusdelarna, som påminner om samtal i de bästa teve-serierna. Det är kärlek längs boksidorna, men också sjukdom sedd både från insidan och utsidan. Hoppas man på Parismiljöer och lyckliga slut är det här inte rätt bok. Men man får så mycket annat som omslaget inte hintar om.


Annat från Paris här på bloggen