Som sagt: I takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är för närvarande målgrupp 3–6 och 6–9 år. Väldigt stora åldersområden! Att vara tre och läsa en bra bilderbok är något annat än att vara sex och nosa på kapitelböcker. Samma sak gäller nästa grupp. Det man läser när man är nio är någonting annat än det man har framför ögonen vid tre år tidigare Dessutom kan man ju alltsomoftast läsa på egen hand.
En 3-årsbok vi har gillat skarpt är Varför vill du inte blomma? (Katarína Macurová) En liten björn som vill odla rosor, men en av växterna vill inte blomma. Vi läsare får följa det väldigt roliga skälet till det – som ligger under ytan. Sådant tycker jag så mycket om, när bilderna lever i sitt eget språk.
Jag högläser så fort jag får chansen. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig!
Utöver detta vill jag berätta om andra skills, nämligen att jag är bra på att spontanimprovisera sagor. De dyker gärna upp vid matdags då till exempel familjen Köttbulle får problem med minstingen som så gärna vill rulla vidare i livet och ge sig ut i lingonmarkerna för att träffa nya kompisar. Eller den enorma släkten Ekorringer, med 300 kusiner som ställer till ett jävla hallå när man inte håller reda på deras förnamn.
Nästan alltid tappar jag bort sagorna när de är färdigberättade, det är synd. För det är i stunden som jag kommer på skämten och formuleringarna. Strax efter är det bara en story-line kvar och det är närmast omöjligt att återfå den där berättelsen. Man kan ju inte gå omkring med mikrofon runt halsen bara för att.
Avslutningsvis: fackboksgenren är annars populär. Att få nörda ner sig i tåg, bilar, jordbävningar eller katter är ju lika kul oavsett ålder. Men var är böckerna som Allt du vill veta om handarbete? Eller Liten faktabok om tråd och knappar. Eller Från Lilla lamm till din egen halsduk. Vet du?
